Sista inlägget?

Uppmärksamma bloggläsare vet att jag står inför en långledighet från jobbet. Det ska bli stambyte i fastigheten och nu har turen kommit till min lägenhet. Eftersom det blir mer eller mindre obeboeligt i ett antal veckor så har jag beslutat mej för att ge mej ut och resa. Resan startar fredag morgon och eftersom jag jobbar ända in i kaklet (torsdag) så blir detta sista inlägget. Kanske t o m allra sista?

Jag har inte bestämt mej än. Bloggen skulle ju handla om att byta jobb vid 55+. Det har jag gjort. Sen övergick det till att handla om tåg och tågvärdsyrket. Det har det gjort i 15 månader nu. Det finns kanske inte så mycket mer att berätta? Det har dessutom varit lite snålt med kommentarerna tycker jag, hrm hrm. Det blir en ensidig monolog rätt ut i cyber, och inte just någon feed back. Då är det på sätt och vis bättre att lägga tid och energi på mail. Då får man - förhoppningsvis - svar.

Jag får fundera på detta. Se hur det känns längre fram i höst. Skulle beslutet bli att jag lägger ner så säger jag här och nu TACK och HEJ till alla läsare. Det har varit roligt att skriva och bloggen har funkat lite som en dagbok för mej själv också och dagböcker är viktiga böcker.

På fredag sticker jag! Jag börjar med att se mej om i Sverige. Öland bl a. Sedan blir det tågluffa i en månad. Paris och Barcelona är det enda jag vet säkert. Jag har bokat sittplatsbiljetter och jag har bokat hotell. Sen får vi se. Jag ska träna sidorna Flexibilitet och Spontanitet tänkte jag.

Ha det så bra. Vi kanske "ses" igen.

Mitt favorittåg X2000!

Nära ögat

I senaste inlägget "Orken slut" berättade jag bl a att jag bytte bort en AGS-tur på tisdagen till en bistrotur. När jag kom till jobbet fick jag veta att den turen jag bytte bort var inblandad i en olycka i Stenkullen..... Jag tackar ödet, änglarna, gudarna eller vad man nu tror på, att det inte var jag som var med där. Det var exakt det jag menade med att avsäga sej ansvaret som AGS när man inte känner sej 100. Nu får vi aldrig veta ifall jag hade klarat av situationen men som jag känner det idag så är jag enormt tacksam att jag slapp.

Livet är skört. Rätt som det är så finns vi inte längre.

Orken slut

Fredag. Arbetat 14 timmar. AGS på mult. Försening nästan 2,5 timmar eftersom vi tvingades åka via Eskilstuna. Hemma sent.

Lördag. Arbetat 5 timmar. AGS på mult. Drog- och alkoholpåverkad ung tjej tog all energi. Försening 30 minuter. Överliggning hotell. Sov dåligt. 

Söndag. Lång dag i Stockholm i väntan på att få åka hem. Arbetat 7 timmar. AGS. Fripassagerare som fick mej att uppleva total maktlöshet. Tog också energi. Sov dåligt och alldeles för lite.

Måndag. Arbetat 10,5 timmar. AGS på mult. Två personal kort på ett frukosttåg. Bara det kändes som alldeles för tungt. Jag slog bakut men hade inget för det. Det fanns ingen personal att tillgå. Det var bara att åka ändå och försöka så gott man kunde. Sen fick vi tekniska problem med tåget också och blev nästan 1,5 timmar sena, med allt vad det innebar med anslutningar som gick åt helvete. I Katrineholm t ex hade jag inte mindre än 19 (NITTON!) olika slutdestinationer att hålla reda på. Jag har aldrig varit med om nåt liknande. Det var där jag tog slut. Och när jag ringde gruppchefen och fick höra att jag nog hade för höga krav på mej själv då dog jag. Jag vet fan inte hur jag skulle kunnat prioritera på nåt annat sätt än jag gjorde. 

Efter en minimal rast (30 min) skulle vi hem igen. Och JAG skulle vara AGS. På en mult igen..... NEJNEJNEJNEJNEJ! Det går bara inte!! Jag fick panik. Kände tydligt att jag inte var tillräckligt skärpt för säkerhetstjänst. Efter att ha ringt personalplaneraren fick jag byta och stå i bistron istället. Det var en enorm lättnad. 

Men jag kände mej INTE bra. Nacken och skulderbladen värkte. Jag var darrig och lite gråtmild. Helt slut. Skör. När jag satt på en bänk och väntade på spårvagnen hemma i Göteborg kom det fram en väninna som känner mej väl. Hon fick väcka mej! Och sen sa hon att jag inte såg bra ut. På ett välment sätt givetvis. När jag kom hem ringde jag SJ:s kristelefon och fick prata en lång stund med en vettig person. Hon rådde mej att ringa personalplaneringen och berätta hur det var och att jag absolut inte skulle ha en AGS-tur i morgon. 10,5 timmar på en mult igen..... Det skulle inte vara bra för någon. Skulle det hända något skulle jag kanske inte klara ut det och det är ju varken bra för mej eller mina kollegor eller alla resenärer. Det var jag helt på det klara med. Jag var beredd att sjukskriva mej. Så illa var det/är det. Men efter att ha ringt personalplaneringen fick jag byta bort min AGS-tur till en bistrotur och då kändes det MYCKET bättre! Jag ska ju gå på semester på fredag och jag vill inte avsluta med att jag bryter ihop och sjukskriver mej det sista jag gör. Att jobba med lite lugnare göromål känns hundra gånger bättre. 

Solen går ner över hamnen i Göteborg. Och den gick nästan ner över Folkes flicka idag. Ridå.

Fripassagerare

På tåget hem idag hade vi inte mindre än 6 fripassagerare. Sex stycken! Det är ovanligt med så många på ett X2000. Det brukar bara vara nån enstaka då och då. I ena 1 klassvagnen hittade jag tre stycken oerhört tykna tjejer i övre tonåren. Alla flinade när jag bad att få biljetterna. När jag bad om id-kort blev det ännu roligare. Jag bad dem lämna 1 klassvagnen och följa med mej men dom tvärvägrade. Och Folkes flicka blev arg. Riktigt jävla skitförbannad blev jag. Rosenrasande. Vet att det är jättedumt att bli det men dom var så fruktansvärt uträknande kaxiga. Jag förstod med ens vilka det var som hade stökat till på serveringsbordet och käkat upp alla muffins.

Jag ringde vår extrabefattning, en go kille från Stockholm, och han kom omedelbart och hjälpte till. Medan han vaktade tjejerna fortsatte jag biljettviseringen. Det tog inte lång stund innan jag hittade två tjejer till. Dom hade huvorna uppdragna över huvet och låtsades sova. Jag skickade fram dom till dom andra tre.

I Södertälje gick dom av frivilligt, alla fem, men innan dom gick slet dom åt sej alla (plast-)glas från serveringsbordet och sen "lekte" dom med dom på perrongen. Hoppade på dem under skrik och skrän så att det blev plastflisor över hela Södertälje station. Min kollega ringde nästa tåg för att förvarna och jag ringde vaktbolaget. Det hade känts skönt att liksom "straffa" dom. Få dom att förstå att det dom sysslar med dels är straffbart, dels är respektlöst. Men jag tvivlar på att dom skulle fatta det. Jag tror tvärtom att dom fortsätter att åka runt på olika tåg och ställa till bus. Dom vet att ingen har tid med såna små förseelser. Det händer inget.

Jag fortsatte in i vagn 2 och där sa en kvinna att toaletten varit upptagen i över en halvtimme. Jag knackade på, jag ropade, både på svenska och engelska. Inget svar. Då hördes en spolning och jag ropade en gång till, högt och tydligt. Ingen reaktion. Då öppnade jag dörren och vad hittar jag där? ÄNNU EN fripassagerare! Nu en kille på ca 25 med italienskt utseende och med italienska som enda (enligt honom) språk. Han följde snällt med till bistron. Tror inte han vågade annat för nu var Folkes flicka inte att leka med. I bistron bad jag om legitimation men han hade ingen. Jag gjorde klart för honom att antingen visade han legitimation eller så skulle vakter komma i Katrineholm. Han valde vakter och jag ringde återigen till vårt vaktbolag. Killen flinade retfullt och jag tänkte skadeglatt att det flinet skulle han få äta upp när vi kom till Katrineholm.

Men det blev inte så. Vakterna hann inte fram. Dom hade 45 min på sej men hann inte. Det är helt otroligt. Vi är ju helt jävla maktlösa. Vad ger det för signaler? Va va va??? 😡

Jag är fortfarande inte rasist men det är tråkigt att få sina fördomar bekräftade, gång på gång. De flesta fripassagerare HAR utländskt ursprung och afrikanskt är vanligast. Så var det även med tjejerna idag. Dom var nog från Somalia. Men svenska kunde dom så det berodde inte på det.

Nej rasist är jag inte men jag är störtförbannad!

14 hektiska timmar

Innan jag går på ett pass kan jag ibland känna en viss nervositet. Klarar jag detta? Dom tankarna kommer oftare om jag varit ledig några dagar eller om jag ska ha en tågtyp som jag inte haft på ett tag. Igår var det fredag och jag kände mej absolut aningen pirrig. Jag hade varit ledig i två dagar och jag skulle dessutom ha mult hem. Mult är alltid fog för nervositet. Det har jag skrivit om förut. (Mult)

Men så snart jag kliver in på basen och får på mej uniformen är det som att jag kliver in i min yrkesroll och jag bara GÖR. I den stunden, innan jag sätter igång, finns bara glädje och förväntan. Min glädje grusades dock en aning när jag såg vilket tågsätt vi skulle ha upp till Stockholm; ett väldans "trasigt" tåg med flera avstängda toaletter och en massa annat strul.

Jag hade haft exakt detta tågsätt senast jag åkte till Stockholm. Den gången hade vi FYRA avstängda toaletter samt en toa som jag fick återställa ett flertal gånger. I praktiken hade vi alltså bara 2 fungerande toaletter. Det är ju på tok för lite på ett fullsatt tåg (300 pers) och vi fick ta en del skit (haha!) från arga resenärer som febrilt letade efter en toa. Jag var upprörd själv och kunde bara hålla med. Jag blev nu aningen irriterad över att toaletterna i vagn 4 fortfarande inte var fixade. BÅDA var avstängda och detta hade anmälts redan 29 juni..... Svaret jag fick från gruppchefen var att det är svårt att hinna med på sommaren. Jaha? Det var bara att bita ihop och se glad ut och gå ut och möta resenärerna.

Väl på tåget visade det sej att det var ännu en toa som var avstängd. Plus stopp i ett handfat och stopp i båda vaskarna i 1 klass. Slutligen även ett stopp i kaffemaskinen så att vi fick hämta termosar från 1 klass. Kort sagt ett förstoppat tåg! Såhär kan det bara inte fortgå tänkte jag argt.

Jag ringde fordonsledningen, jag skrev rapport, jag gjorde t o m en synergirapport. En sådan slår lite högre än en vanlig rapport eftersom det gäller arbetsmiljö. Jag anser att det är undermålig arbetsmiljö att åka med alltför många avstängda toaletter. På min synergirapport fick jag 9 autosvar från lediga chefer som beklagade att de var på semester och skulle återkomma i augusti. NIO!!

Någon måste dock ha fått min rapport. Eller så var det min kollega Mats som visste vad att göra. Det var han som skulle ta över tågsättet från Stockholm och jag hade ringt honom och förvarnat. Mats gick resolut in till en av gruppcheferna i Stockholm. Det tog skruv! Jag fick ett jättetrevligt mail från henne där hon höll med om att detta var under all kritik och att tåget nu MÅSTE lagas när det väl kom till verkstad i Göteborg. TACK!

Väl uppe i Stockholm var vi rätt trötta efter denna tur. Jag ägnade halva rasten åt rapportskrivning. Sen skulle vi då hem. Mult.

Det hade varit stopp i tågtrafiken på fredagsmorgonen och när jag hörde det tänkte jag att "bra, då har vi redan klarat av dagens stopp." Trodde jag ja. Så var det ju inte. Nu hade man ett ALLVARLIGT signalfel mellan Gnesta och Flen. Trafikledningen berättade att vi skulle ledas om via Eskilstuna. En timmes extra körväg trodde man. Hah! igen.

Mult och omledning inklusive försening med kraschade anslutningar. Man kan inte önska så mycket mer merarbete. Men jag var jätteglad att alla toaletter funkade, att internet funkade, att kaffemaskinen funkade.

Förutom att man får tusen frågor om NÄR? hit och NÄR? dit så får man givetvis ta en del irritation. Och när man åker tåg länge blir folk hungriga och det blir extra tryck på bistron. Man får koka enorma mängder kaffe i 1 klassvagnarna och man får dela ut Raw-bites i parti och minut. Ja, man har att göra. Och vi var bara två personer i vardera tågsätt. Telefonen användes flitigt. Det är ju enda sättet vi har att utbyta information. Och för att kunna informera rätt i högtalarna måste man ju ta reda på så mycket som möjligt. Tänk om man kunde klona sej.

Jag fick EN utskällning och det var en ung kille som inte ville acceptera att han skulle vänta 20 min på en buss i Göteborg. Han krävde taxi. Men annars höll alla sej lugna och fina. Dessa tålmodiga resenärer. Ni är fantastiska! De flesta accepterar läget och försöker hålla humöret någorlunda. Det är klart att det inte är kul att komma 2 timmar och 20 minuter försenad men går ju liksom inte att påverka signalfel och sånt.

Jag fick i alla fall beröm för mina utrop. Att dom var lagom många och tydliga. Och när jag klev av i Göteborg kl 23 på kvällen var jag ändå ganska stolt. Vi hade tagit 620 personer till Göteborg och det hade gått bra. Det var jag som hade ansvaret för tåget (ihop med föraren givetvis) och det hade gått bra. Jag är inte helt dålig på detta.

Men när jag bytte om kände jag hur trött jag var. Ryggen värkte och det susade i huvudet. Jag tog en taxi hem. På SJ:s bekostnad. Jag hade helt enkelt inte ORKAT sitta på en spårvagn bland alla dessa Håkan Hellström fans som det vimlade av utanför Centralstationen. Hans konsert på Ullevi hade precis slutat och jag bara orkade inte med mer folk. Att sjunka ner i ett mörkt baksäte i en taxibil var precis vad jag behövde efter denna långa dag. FJORTON TIMMAR! Suck.

När jag låg i sängen kändes benen som två saccosäckar. Tunga, stumma och utan konturer. Jag tror jag somnade på 2 sekunder.

Vägen är inte alltid spikrak och enkel

Hur umgås vi egentligen?

Jag stör mej nåt ENORMT på Telias reklam där tre unga människor åker bil. Uppenbarligen en långresa och förmodligen semester. En kör och de andra två sitter helt absorberade av sina mobiler. Och det enda föraren tänker på är att han snart ska bli avbytt och DÅ, minsann, ska han också surfa!

HALLÅ ELLER?!?!??!?!! Vad är det som händer? Vad hände med den vanliga samtalet? Varför PRATAR dom inte med varandra? Sjunger? Berättar roliga historier? VAD FAN SOM HELST UTOM ATT SITTA OCH SURFA?!! Har det gått så långt? Är vi så jävla störda? Att vi inte ens pratar med dom vi känner?

Härom veckan när jag satt på spårvagnen kom det fram en äldre herre, ca 75. Han slog sej ner på sätet bredvid mej och inledde med att säga att eftersom jag nu inte satt med näsan i mobilen så kanske han kunde få dra en vits? Jag nickade givetvis och fick höra en lagom skojig vits. Uppmuntrad av mitt leende drog han en till. Och en till. Och en till. Småningom gled vitsandet över i ett mer normalt samtal och det visade sej att han hade massor att förtälja. Han berättade historier om spårvagnar och dylikt. Jag är jätteglad att jag fick höra alla hans vitsar och historier. Min gamla mamma, som ju dog i höstas, sa alltid att alla satt med näsan i mobilen på tåg och buss nuförtiden, och att hon gärna hade velat PRATA med nån, men att ingen verkade intresserad.

Man vet aldrig vilka spännande möten man missar genom att ägna sej åt mobilen istället för verkligheten. Och jag tycker att Telia borde SKÄMMAS som gör en reklamfilm där det anses naturligt att hellre umgås med mobilen än med sina VÄNNER. Herregud...... 😲

Jag försöker sluta använda svordomar men här finns inget bättre uttryckssätt: FY FAAAAN!!!

Vänner! Som pratar och umgås. På sitt lilla vis.
Uffe och Py ❤

Ett trasigt knä

Ett trasigt knä tar tid att läka. (Fråga Zlatan!) Nämen allvarligt skämtat, mitt knä var inte ens trasigt, men det har KÄNTS så. Diagnosen har varierat lite men är i stort sett: Stukning och överansträngning. Senast jag var hos min fysioterapeut la hon till att musklerna nog också var lite skadade. Läkningstid: ca 2 månader. Artros har uteslutits och det gäller även skadad minisk eller korsband. Bra!

Idag är det exakt 6 veckor sen den olycksaliga dagen när jag var så himla präktig och joggade på rasten i Malmö. Det har varit 6 veckor fyllda av sjukgymnastik, tejp och värktabletter. Jag har dock varit en otroligt exemplarisk elev och gjort mina övningar nästan varje dag. Det har känts bra att göra dom.

Jag har också jobbat. Det har inte alltid känts bra men det har funkat. Framför allt var det skönt att slippa tjafsa med Försäkringskassan.

Under dessa 6 veckor har jag inte kunnat gå normalt. Jag har rört mej försiktigt och långsamt men ändå blivit trött i knät frampå eftermiddan och haft ganska ont på kvällarna. Joggat har jag naturligtvis inte gjort alls. Det grämer mej nåt oerhört. I juni hade jag kommit igång riktigt bra med träningen och kunde ge mej ut på en milrunda utan att gå. Nu är ju alltihop raserat. *djup suck*

Senast jag träffade min särdeles kompetenta och trevliga fysioterapeut Emelie, fick jag en ny övning att testa: BRÖDKAVELTORTYR!!! Antagligen jättenyttigt, och jag gör det, medelst svordomar svett och tårar, med INNERLIG förhoppning att det ska ha effekt. Men fy fabian vad ont det gör! Varför jag utsätter mej för denna plåga är för att Emelie masserade utsidan av låret rätt så brutalt, och efter det kunde jag gå helt smärtfritt! Det var WOW. Första gången på 6 veckor! Brödkaveln påminner starkt om denna massage och motivationen att kunna gå utan smärtor vinner över obehaget.

Så här gör du: Lägg dej på sidan med en armbåge i golvet. Jag brukar lägga mej på mattan för att det ska bli lite skönare. Så böjer du det övre benet och sätter foten framför knäet på det undre, pillar in kaveln under låret och kör. Dvs rullar fram och tillbaka i kroppens längdriktning - armarna och foten framför knät hjälper till - tills du inte står ut längre. Jag står ut en knapp minut. Det är fruktansvärt jobbigt. Och gör fruktansvärt ont. Och då kör jag ändå med det släta kaveln, inte den taggiga......

Gothia cup

För dej som inte visste: Gothia cup är världens största fotbollsturnering för ungdomar. 1700 lag från 80 nationer spelar 4500 matcher på 6 dagar och på 110 planer. Vicken grej att organisera! Pjuh.

I gruppen pojkar 14 år fanns 214 lag som slogs om segern. Jag följde Storvretas 14-åringar. Det gick inte så bra. Efter tre intensiva dagar med en oavgjord och tre förluster var det över. Men jag tror att dom hade roligt. Jag hade i varje fall det.

Matchen Waldörfer SV (Tyskland) mot Storvreta IF slutade 2-0

Idag har jag jobbat igen efter en veckas ledighet. Det blev en tur till Malmö. Med på tåget hade vi minst ett Gothia-lag. Jag hann inte prata med nån av dom innan alla hade somnat. Det är tydligen väldigt jobbigt att vara med på världens största fotbollsturnering.....

Vinnarna i gruppen pojkar 14, play off A, heter Pequeninos do Jockey och kommer från Brasilien.
I play off B heter dom Match Fit Academy och kommer från USA.
Grattis!

Folkes dag

Idag har Folke namnsdag. Grattis alla mina släktingar! 😀

Även idag vaknade jag upp i ett hotellrum i Stockholm men den här gången i ett BRA rum. Så här ska det se ut!

I den här sängen kan man sova som ett kryss! 👍

Det första jag gjorde när jag kom in på rummet var att öppna fönstret på vid gavel och insupa Stockholmsluften. Det blev svalt och skönt innan jag kröp ner och bredde ut mej. Åh vad jag njöt!

Och både resan dit på torsdagen och resan hem på fredagen var riktigt mysiga. Jag åkte med Linda och hon och jag tänker lika. Vi samarbetar och vi bjuder på oss själva. (Och bullar ibland!) Vi lämnade över ett välskött tåg med glada resenärer när vi klev av i Uddevalla på eftermiddagen.

Det var en riktigt härlig tur men nu är jag trött. Jag har jobbat 8 dagar i ett sträck, närmare 70 timmar. Så nu ska det blir skönt med lite ledighet. Det blir Gothia cup för hela slanten! Och sovmorgon varje dag.

Hej på ett tag!

Sommartåget 2

Jag skrev härom dan att SJ kör med X2000 på sträckan Stockholm-Strömstad. Det stämmer inte alltid. Det är nog vanligare med SJ3000. Det är dom tågen som normalt går mellan Göteborg och Malmö (och även Stockholm-Sundsvall). Men om man nu kör X2000 på Malmösträckan så blir det ju SJ3000-tåg "över". Dom måste ju gå nånstans och varför inte då Strömstad!

Tisdag och onsdag åkte jag just det - SJ3000. Fast denna gången mellan Uddevalla och Stockholm. Vi bytte av de kollegor som varit i Strömstad och vänt. Precis den turen jag hade härom dan. Nu åkte vi åt andra hållet, den längre sträckan, upp till Stockholm. Jättekul! Nya spår och nya byar genom supervackra sommar-Sverige. Gula åkrar, röda stugor, sjöar och rallarrosor. Och så sol på det! I Stockholm blev det en hotellnatt innan vi åkte samma väg tillbaka.

Fast jag blev våldsamt besviken på mitt hotellrum. Jag hade sett fram emot att kunna sova som ett kryss. Eller på diagonalen. För vanligtvis får vi rum med dubbelsäng när vi sover i Stockholm. Men icke denna gång. Mitt rum innehöll två enkelsängar, 90 cm breda, uppställda med en meters mellanrum. Det gick inte att sova kryss där inte. Hmpf. Och inte kunde jag öppna fönstret heller för fönstren vette in mot hotellets innergård. Jag kunde stå däruppe och kika ner på alla som satt i baren och tog en drink på kvällskvisten. Kanske lite kul om man vore privatdetektiv men jag ville ha frisk luft jag!

Men på nåt sätt sov jag ändå. Och torsdag-fredag ska jag göra om samma resa. Hoppas att jag får dubbelsäng då - och fönster åt gatan!

Inget vidare kyffe....

Köpenhamnståget

Även på sträckan Göteborg-Malmö kör SJ med X2000-tåg nu under sommaren. Det beror på att man vill ha direkttåg till Köpenhamn och då kan man inte köra med vadsomhelst. Det är speciella X2000 - vi kallar dem K-sätt - där K är en förkortning för Köpenhamn - som får lov att gå hela vägen. Dom är inte riktigt som vanliga X2000. T ex har dom bara en 1 klassvagn. Men FEM 2 klassvagnar istället för fyra, = mer folk. OCH vi stannar i Varberg, vilket vi aldrig gör annars.

Jag åkte till Malmö i fredags och jag åkte idag, söndag. Båda gångerna var tågen helt knökfulla. Inte en enda ledig plats. Det är många ovana resenärer också, som har alla möjliga biljetter, och med det menar jag OGILTIGA biljetter. Det är också mycket turister och en hel del tågluffare som ska ut i Europa, och då är ju Köpenhamn första stopp. Så dels är det mycket diskussioner angående biljetter, dels är det mycket som ska informeras på engelska. Sånt tar tid. Och hur snabbt jag än försöker jobba så hinner jag knappt med det jag ska (vill) göra.

Jag bötfäller sällan dom som har fel biljett. Jag informerar och ber dem vänligen gå av nästa station. Det brukar funka. I fredags hade vi dock en riktig luffare ombord. Han hade förvisso biljett men han uppförde sej illa. Och luktade illa..... Han hade tydligen antastat folk och tiggt pengar lite här och där. Min kollega i bistron hade uppmärksammat det hela och kom till mej och sa till att han måste avvisas. Det tyckte ju inte gubben. Han hade ju biljett! Ja fast om man inte uppför sej och dessutom blir tillsagd ett antal gånger då har man förbrukat sin biljett. Det ville han inte förstå och jag tänkte att ska vi nödgas LYFTA ut gubbfan eller vad? Men så fick jag syn på hans lilla bag på sätet bredvid. Den tog jag och gick ut på perrongen. Gubben följde med som en hund i koppel. Sin kära väska ville han inte skiljas ifrån! Sen kunde vi stänga dörrarna och åka. Kvar lämnade vi en ganska ilsken liten gubbe men alla övriga på tåget var glada att slippa honom.

På söndan hade vi ett halvdant tåg. T ex slutade korglutningen (komfortsystemet) att fungera redan från start. Föraren var inte så pigg på att stanna och starta om utan ville hellre att vi skulle hålla tidtabellen. Så det gjorde vi. Men det var ett väldans slängande och krängande så fort det kom en liten kurva. Värst är det ju för oss som jobbar. Som rör oss i tåget hela tiden och sällan sitter ner. Och mitt halvläkta knä jublade väl inte direkt. Men det gick! Värre var att även högtalarsystemet la av från förarhytten, så jag fick göra förarens utrop - också! Samt att när ett tåg inte har fullgott högtalarsystem får det inte köra över till Danmark. Det finns ju en lång tunnel efter bron och kör man i den så måste alla högtalare fungera. Det är en säkerhetsregel. Så när vi kom till Malmö fick alla som skulle vidare till Köpenhamn BYTA tåg. Där föll ju liksom hela idén med att köra ett K-sätt till Malmö. Idén att folk skulle SLIPPA byta tåg i Malmö! Inte nog med det; dom fick byta från övre plan till nedre. Lite joxigt sådär. Men det gick visst bra, även om det blev nån kvarts försening eller så.

Symbolen för Köpenhamn

Sommartåget

Under sommaren kör SJ extra mellan Stockholm och Strömstad med ett X2000-tåg. Det är för att stockholmarna ska kunna ta sej direkt till sommarstaden Strömstad utan att behöva byta tåg. Efter Herrljunga viker tåget således av mot Uddevalla och efter Uddevalla kör det upp till Strömstad. Bemanningen består alltid (?) av göteborgare. Man åker pass upp till Uddevalla och löser av varann. Vi löste av kollegor som kom från Stockholm och tog tåget vidare upp till Strömstad, en ganska kort sträcka på en och en halv timme ungefär.

Jag hade bistron och ganska lite att göra. Norr om Uddevalla är rälsen inte svetsad utan har kvar sina skarvar. De-dung-de-dung. De-dung-de-dung. De-dung-de-dung. Det är ett tryggt ljud på nåt sätt och eftersom gaveldörren in till bistron var ur funktion och stod i öppet läge hela tiden så hördes det extra tydligt. Ljudet är nästan hypnotiserande och jag drömde mej bort. Till en tid för några år sen då jag ofta åkte tåget upp till Tanum för att besöka en kär vän. Inte den första kärleken. Inte den största heller. Men den sista. I detta livet.

Det stod jag och drömde om medan vi stannade i Munkedal, Dingle och Skee. Ja Skee kommer förvisso efter Tanum men jag har minnen därifrån också. Glada minnen. Jag mindes även att man efter bron i Tanum, om man kör mot Grebbestad, kunde köpa de mest fantastiska jordgubbar från två gummor i en kioskvagn. Jordgubbar från Rödsgubben. Godare gubbar finns inte! Jag önskar att jag hade kunnat köpa några askar men det hann jag förstås inte. (Rödsgubben har egentligen ingenting alls med Tanum att göra - dom finns i Hunnebostrand - men kioskgummorna finns där!) Ja det var tider det. Lite nostalgisk blev jag allt.

Nog får man sno en bild om man gör reklam? 

I Strömstad var det varmt och skönt men vi hann bara nosa lite på perrongen. Tåget städades lite snabbt och vi vände söderut igen. Det var inte mycket folk tillbaka heller och i Uddevalla blev vi avlösta av två kollegor som skulle fortsätta upp till Stockholm. Själva åkte vi pass ner till Göteborg igen. Västtågen.

8 timmars lön för att arbeta i 3. En ganska slapp dag med andra ord. Det var annat det än igår, då jag åkte till Malmö..... Men det tar vi en annan gång!

Tre sköna dagar

Jag har varit ledig i tre dagar, vilat knät och haft det gött. Första dagen åkte jag och en väninna till Alingsås och vidare till Museijärnvägen som går mellan Anten och Gräfsnäs. Vi åkte rälsbuss ena hållet och ånglok andra. Det var väldigt skumpigt och gick inte särskilt fort. Men oj så skoj det var! Och alla som jobbar på tågen och museet är verkliga nördar som går in för att det ska kännas som när man åkte tåg för 100 år sen.

Museijärnvägen Anten - Gräfsnäs

I Gräfsnäs åt vi medhavd lunch och jag passade på att bada i sjön Anten. Det var kallt och vattnet var ganska grumligt så som insjöar ofta tenderar att vara. Men nu har jag i alla fall badat i Anten! I Alingås, uppe vid stationen, står en food truck som säljer falafelrullar etc. Jag köpte en som var fylld med haloumi. Det var det godaste jag ätit på länge! Så har du vägarna förbi så.....

Dag två åkte vi till Varberg. Vi tog oss till nakenbadet och låg där och stekte oss vackert röda. Jag badade två gånger och det var underbart uppfriskande! Tippar på en 18 grader eller nåt sånt. Sen åt vi världens godaste pizzor på Invito Restaurang på Norrgatan. Rekommenderas! Trötta och nöjda tog vi kustvägen hem. E6:an är så fruktansvärt tråkig.

Staty på strandpromenaden i Varberg

Tredje dan gjorde jag lite ärenden. Var hos tandläkaren och fixade en fyllning samt inhandlade lite smått och gott inför semestern. Det är faktiskt bara 4 veckor kvar tills jag åker! Det går fort. Och nu ska jag jobba ganska intensivt så det var skönt att få pricka av lite på checklistan. Innan bedövningen hade släppt köpte jag en glasstrut. Det var ju dumt gjort. För är man bedövad är det jättesvårt att äta glass utan att sörpla och dregla. Det gör jag inte om! På eftermiddan tog jag mej till Smithska udden och försökte hitta lä från den iskalla vinden. Det gick sådär. Jag låg och läste, ganska påklädd, i två timmar. Nåt badat blev det tyvärr inte idag.

Nu är jag pigg på att jobba igen. Framför mej väntar åtta dar i ett sträck. En väldans trevlig variation på turer som det ser ut: Malmö, Uddevalla, Strömstad, Hallsberg och Stockholm, inkl en överliggning. Det ska bli roligt!

Mult

När man kopplar ihop två tågsätt och gör ett dubbeltåg kallar vi det internt för "mult", en förkortning av multipel. (Ett enkeltåg kallas singel.) Det finns 36 st X2000-tåg och att multa kan gå hursomhelst. Ibland går det bra men det finns tågsätt som verkligen inte gillar varann. Dom blir som två katter som inte trivs ihop. Spottar och fräser och vill inte samarbeta alls. Ett sånt tågsätt kom vi ut till på söndagen.

Dom som kör fram tågen till perrongerna kallas för "växlare" och dom kämpade länge och väl för att få ihop den här multen. Dom t o m körde iväg ut på bangården och vände tågsätten för att se om det skulle funka tvärtom. Icke. Och just den där vändningen gjorde dessvärre att vagnsnumreringen inte stämde när vi kom tillbaka. Och när vi kom tillbaka började det närma sej avgång, vilket innebar att perrongen var full med folk. 600 personer ville förstås veta var just deras vagn befann sej. Och nu hade vi åkt ut och vänt på alltihopa. Katastrof.....

Från början skulle vagn 1-7 gå närmast stationshuset och vagn 8-14 längst ut. MEN när vi rullade tillbaka till perrongen hade båda tågsätten vagnsnummer 1-7..... Plus att vi nu skulle ha vagn 8-14 längst IN istället.

Ja ni hör ju. Förvirringen var total. Och det dumma är att vi som är ombord inte kan se vagnsnumreringen förrän vi går ut på plattformen. Vi visste inte heller att det var 1-7 på båda. Vi visste bara att nu skulle tåget gå som två singlar - en ny förare var inkallad - och vagn 1-7 skulle gå först.

Jag gjorde misstaget att öppna en dörr för att kolla vagnsnumreringen. Och blev fullständigt nergjord av ilskna resenärer som alla högljutt pratade i mun på varann och ingen enda hörde vad jag försökte förmedla. Vi på SJ var ju alla idioter. Min kollega Carlos tog en megafon och gick ut och sa samma sak som jag sagt fast den här gången hördes det. Vi fick småningom också ordning på vagnsnumreringen och alla 600 kunde ta sej till rätt vagn. Pjuh!

Jag tror inte det är så bra att multa en berg- och dalbana. Heller.

Vi kom iväg ca 20 minuter försenat. Bara för att upptäcka att bistron inte ville fungera. Vet inte om det hade med multningsstrulet att göra men elen funkade inte. Kylsystemet var ur funktion och kassan också. Vi plockade ner all maten från montrarna och satte dit Raw Bites och vattentetror istället. Sånt bjuder vi ju på. Även kaffet givetvis. Inte mycket till ersättning när det är middagsdags för många - klockan var strax före 18. Och vi hade säkert 50 räkmackor som inte gick att sälja.

En tredje sak som inte riktigt fungerade denna söndag var SJ:apparna i tjänstetelefonen. Det var krångligt att hitta vilka resenärer som hade anslutningar och vart, samt var det ev fanns en ledig sittplats på tåget. Det går att hitta svaren på såna frågor utan appar men det går 10 ggr fortare ifall dom fungerar som dom ska. En sån krångeldag vi hade. Suck.

Som tur var var vi många ombordare på detta tåg. Vi skulle upp till Hallsberg och vända och ta en mult hem, så vi var 4 stycken. Är man 4 stycken på en singel har man tid för felsökning. Vi ringde vår it-avdelning och fick hjälp med att få igång kassan och vi fick också igång kylsystemet när vi väl hittat kortslutningen. Så då var det bara att plocka upp alla matvaror igen och börja sälja. Tyvärr hade all dricka hunnit bli varm och varm coca cola och öl säljer inte så bra.... Å andra sidan är det kanske mindre viktigt? Det är väl viktigare att få mat i magen!

Aningen sent kom vi så till Hallsberg och blev avlösta. Vi hade en kort rast och sen var det nattugglan (sista tåget) hem. Nattugglan var också en mult men en mult som fungerade! Vi kom t o m till Göteborg FÖRE tidtabell! Men oj vad trött jag var på slutet. Allt detta strul tog på krafterna och sen är jag ju inte någon nattuggla själv utan vill helst sova kl 22.

Nåja. Till slut kröp jag i säng. Och drömde om Raw Bites och mobiltelefoner som var stora som resväskor. Det var nog en avstressningsdröm.

Haltar omkring

Jomen det går ganska bra trots allt. Framför allt är det bra mycket trevligare att vara på jobbet än att gå hemma och skrota. Och jag har varit hos den lilla ängeln (fysioterapeuten) Emelie igen och fått nya övningar och blivit tejpad. Den är lustigt men just tejpen verkar vara det som hjälper allra bäst. Det kanske är psykologiskt och det må så vara. Huvudsaken är att det hjälper! Hur det nu går till. Rena trolleriet. Emelie tror att stukningen är läkt men att jag har en överansträngning också. Det kommer att ta 4-6 veckor att läka det. Säger Emelie.

Efter onsdagens mjukstart var det dags för skarpt läge: Malmö som AGS. Fast ett eftermiddagståg den här gången. Skönt. Ingen frukostservering. Dock fick vi en dålig start. Det hade hänt en olycka (en påkörning, tyvärr med dödlig utgång) i Halmstad tidigare på dan och det blev följdförseningar. Dock är det så att det vid femtiden på eftermiddagen finns gott om alternativa anslutningar, så det är väl inte så farligt. MEN! Det var några personer som skulle vidare med nattåget till Berlin och det är ju lite special. Till ett sånt tåg finns inga alternativ som duger. En av damerna skulle dessutom på BRÖLLOP och bröllop går ju som vi vet inte i repris.....

Fantastiska Malmö!

I normala fall skulle vi varit i Malmö strax innan halv fem och Berlintåget skulle avgå 17.00. Men nu var vi alltså försmädligt nog en halvtimme sena redan från start. En halvtimme som sakta blev 31 minuter, 32 minuter, 33 minuter.... Mitt adrenalinpåslag var enormt. SJ:s trafikledning lovade att Berlintåget skulle vänta in men bröllopsdamen hade andra uppgifter. Hon hade en väninna som redan satt på Berlintåget och hon visste minsann att här skulle inte väntas in något Göteborgståg inte! Jag blev superstressad. Jag hade också en massa andra anslutningar att jobba på. Folk som skulle till Kastrup t ex och som hade flyg att passa. Jag slet som ett djur och blev allt som oftast avbruten av bröllopsdamen som ville ha senaste nytt. När kom vi fram? Vad trodde jag? Och hur skulle vi göra om hon inte hann?

På nåt lyckligt vänster kom vi till Malmö 16.58. Och lyckligt nog på samma plattform som Berlintåget! Så det var bara att knata tvärs över perrongen! Jag drog en lättnadens suck. Det var banne mej det jobbigaste jag varit med om vad gäller anslutningar.

Knäet höll också hela resan och jag var mycket nöjd när jag sent på kvällen kröp ner i sängen.

Cool kisse

Den här coola kissen åkte i djurkupén på X2000 mellan Stockholm och Göteborg en dag i juni. Han hade ingen bur, bara en sele. Hela resan låg han lugnt och fint på en tröja och såg ut att ha det jättebra. Brydde sej inte ett smack om att han väckte viss uppståndelse.

Mjukstart

Tisdag morgon beslutar jag mej för att åka till simhallen och hyra en våtväst. Det börjar bli väldigt väldigt jobbigt att inte kunna röra på sej. Att gympa i vatten är ju snällt mot kroppen och våtväst är t o m snällare än att simma! Jag "joggade" i vattnet i en halvtimme, sen fick det vara bra. Kände mej stark och glad och när jag kom hem friskanmälde jag mej. Jag har visserligen ett sjukintyg som gäller fram till 9 juli men jag ORKAR inte gå hemma och skrota längre. Jag blir deprimerad. Och tjock.

Jag låg på en filt vid havet när personalavdelningen ringde. Jag var egentligen ledig idag onsdag men kunde jag tänka mej att jobba ändå, nu när jag var friskanmäld? Tja, ifall du har en kort tur i så fall, sa jag, och det hade dom! En förstärkningstur till Skövde och tillbaka. Frukosttåg. Jag tackade ja. Man måste ju testa! Bättre mjukstart kunde jag knappast få. Tyvärr hade knäet redan där börjat protestera så smått mot morgonens gympapass i bassängen. Och trots att jag lovat att lyssna på kroppen gick jag emot det. Jag jobbade idag onsdag.

Och det var underbart! Så kul att vara tillbaka. Kliva ombord på ett X2000-tåg, min favorit, och bara vara extra. Inget ansvar eller nåt. Bara servera frukost i en av 1 klass vagnarna. Och så gå av i Skövde, ha lite rast och sen åka hem igen. Lätt som en plätt! Skitkul!

Dock tyckte mitt knä inte att det var så himla kul. När jag skulle plocka fram frukostlådorna längst ner i cartset så gnällde det. När jag skulle upp till rastlokalen i Skövde, två trappor upp, så gnällde det. Och ännu värre, när jag skulle NER! Då var det inte roligt. Då var det riktigt jobbigt. Och jag undrade på allvar ifall det faktiskt är nåt som är trasigt därinne? Att det inte alls bara är en "liten stukning"? För hur kan det göra så ont så länge ifall det bara är en stukning?

Ja det får jag kanske veta i morgon när jag ska till fysioterapeuten igen. Och svar på röntgenbilderna skulle komma i slutet på denna veckan.

En synnerligen vacker och inbjudande våg!
Fast vågen i simhallen berättade att jag lagt på mej flera kilo bara på två veckor.....
Såklart. När man bara sitter still. Hmpf.

Midsommarstrul

Ojojojojoj..... Tågtrafiken stod helt still i 12 timmar dan för midsommarafton. I "GETINGMIDJAN" av alla ställen!!! 😲  Ajajaj. Den kallas så, passagen mellan Stockholm Södra och Stockholm Central. Och alla blev försenade och alla blev arga. Eller?

  - På a svarar jag ja och på b nej.

Jag var inte ens där. Jag är ju sjukskriven. Men jag SKULLE varit det om jag jobbat! Jag skulle varit framme på Stockholm Central ungefär då som det blev tvärstopp. Jag är därför själaglad att jag inte var det. För det var då fan (ursäkta språket) vad TÅGVÄRDARNA fick skit! Och SJ. Fast att det väl knappast var vare sej den ena eller den andres fel? Jag bara undrar. Det var ju en OLYCKA, en kabelbrand. Otur, sånt som händer, för jävla tråkigt och allt det där. Men det som JAG tycker är tråkigt på riktigt är att vissa tidningar tycker att dom säljer bättre om dom lägger skulden på SJ och SJ:s tågvärdar. Jag kräks.

Jag vet ju hur det är att fastna på ett tåg och inte ha någon prognos. Jag vet också att de allra flesta resenärer är otroligt förstående. Därför blir jag skitledsen när tidningsrubriker (SVT Nyheter bl a) basunerar ut nåt helt annat. "Tågvärdarna visste ingenting" och "SJ ställde in en massa tåg". Ursäkta men det gällde väl ALLA tågbolag antar jag? Och vad skulle tågvärdarna veta som inte ens Trafikverket visste? Eller Räddningstjänsten? Vi är väl inga övermänniskor som kan spå framtid heller? Även om man ibland önskar att man kunde just det.....

Nej jag var inte ens där. Men jag vet att min gruppchef satt på pass fram till kl 01 på natten. (Heder åt henne!) Hon skickade pepp till alla som jobbade och hjälplöst satt fast. Hon skickade kopior på de lovord som skrevs på nätet från resenärer som förstod att alla gjorde sitt yttersta och att tågen inte stod still för att jävlas. Lovord över bra bemötande och bra information. SÅNT skulle jag nån enda jävla gång vilja läsa i en vanlig dagstidning! Men det säljer väl inte förstås..... GAH!

Vad jag vill säga är: Tro inte på allt du hör av gnällspikar. Tro inte allt som står i pressen. På något underligt sätt är det populärt att prata skit om tåg och tågresor, och då i synnerhet SJ tydligen. "Det är ALLTID förseningar och strul." Lätt att säga i frustration. Verkligheten ser inte riktigt sån ut.

En annan sak som jag tänkt på är att om man inte får den information man vill ha så blir det märkligt nog samma sak som att ingen information ges - alls. Men jag VET att vi på tågen informerar så mycket vi bara orkar. Varför skulle vi undanhålla information? Men jag vet också att vi ibland tvingas säga att vi tyvärr inte har något nytt att komma med. Vi har ingen prognos när vi kommer igång igen. Vi vet helt enkelt inte! Men det är faktiskt inte samma sak som att "ingen information ges"!

Nåja. Jag hoppas att alla kom fram till slut och fick firat midsommar. Själv firade jag på landet med en väninna. Vi besökte den lokala idrottsföreningen som bjöd på traditionellt svenskt firande med midsommarstång med dragspel och dans (jag satt på en bänk och såg på) samt korv, glass och tombola. Jag vann inget. Därefter tog vi ett obligatoriskt midsommarbad i sjön och åkte sedan hem och slukade en obligatorisk midsommartallrik (se bild!) Klappa häst och katt fick jag göra också. Det blev, trots regnet, en himla trevlig midsommar. Hoppas du också hade det!

Bakslag

På tisdagen var det dags att jobba igen. Hög tid efter 7 sjukdagar som jag ägnat åt sjukgymnastik, korta promenader och filmtittande. Ordentligt trött på hemmets fyra väggar såg jag fram emot att åka till jobbet. Nog skulle knäet hålla, det skulle det väl?

Dagen innan blev min tänkta tur - att stå i bistron till Malmö - utbytt. Nu skulle jag istället vara AGS på ett senare tåg - exakt samma tur som jag haft sist jag jobbade: 4 timmars rast och hotell i Malmö. Tåget avgår 06.40 från Göteborg och är alltid fullsatt, i varje fall i 1 klass. Så det blev till att servera 56 frukostar i en jädra fart. Och mitt knä tyckte inte alls om alla "slängar" som tåget gjorde. I synnerhet inte när jag samtidigt skulle parera en tung serveringsvagn....

Jag haltade bort till hotellet och slängde mej i sängen. Det kändes inte alls bra. Jag sov bort rasten och åkte sedan tillbaka till Göteborg. Och insåg att det nog var dags för ett återbesök i sjukvården. Riktigt besviken var jag.

I morse gick jag till min vårdcentral. Träffade en läkare som gav mej recept på antiinflammatoriska värktabletter samt remiss till röntgen. Sjukskriven blev jag också. Ända till 9 juli! Det var väl kanske att ta i. Så länge hoppas jag verkligen inte att jag behöver stanna hemma. Sedan gick jag till apoteket och efter det åkte jag till röntgen. Svar ges i slutet av nästa vecka. Då ska jag även på återbesök till fysioterapeuten Emelie, hon som tejpade så bra senast jag var där. Det ser jag fram emot. Tills vidare får jag linka runt med ett vanligt knäskydd. Det ger en viss stadga men jag går inte särskilt fort. Jobba ska jag nog inte göra på ett par dagar. Vi får se. Jag tar en dag i taget. Innan jag åkte hem slank jag förbi jobbet och visade upp mitt läkarintyg. Tillsammans med min gruppchef fyllde vi i en jäkla massa papper. Det var Försäkringskassan, Synergirapport (arbetsskada, eftersom joggingturen inträffade under arbetstid/rast) samt Afa-försäkring. Det tog nästan en timme! Kära nån. Men nu är det gjort i alla fall, enligt konstens alla regler.

Det var en dålig dålig dag idag. Det är väl bara att inse att man har gått på ett bakslag. Att kroppen hade mer att säga till om.

Idag är annars en dag att fira. Det är årets längsta! Det var nämligen sommarsolstånd i morse. Kl 06.24 vände det. Nu går vi mot mörkare tider..... Ja ursäkta om jag låter pessimistisk men att inte kunna röra på sej som man är van vid sätter sej på humöret. Jag vill bli bra NU!! Men det är väl nåt sorts tålamodstest som jag ska klara av först. Hmpf.

Här är en bild från promenaden på Koön i måndags. Vi passerade över en liten tjärn med vita näckrosor. Bakom klippan finns havet med utsikt över Tjörn och Åstol. Mycket vackert.

Besök i sjukvården

Vaknade med ett Zlatan-knä och kunde knappt ta mej till badrummet. Det gjorde så ont. Ringde omedelbart och sjukanmälde mej. Idag skulle jag åkt en vändtur till Stockholm som AGS. Drygt 10 timmars arbetsdag. En dyr karensdag m a o. Suck.

Det var igår det hände. Jag hade en tur till Malmö med 4 timmars rast mitt på dan. Då fick jag för mej att jag skulle jogga i Kungsparken. Ny miljö liksom. Det är ju alltid roligt. I lördags sprang jag f ö i Stockholm. 11 km i Lill-Jansskogen. I Malmö igår blev det 5 km och dom sista 300 metrarna spurtade jag rejält. Och jodå, knät protesterade redan där men jag struntade i det. Dumt nog. Det kändes inte heller helt bra att åka hem till Göteborg sen. Jobba på tåg med ett halvskadat knä är väl inte precis det bästa man kan ta sej för. Men jag hade ju inget val.

Jag fick omedelbart mitt straff för dumheten i att strunta i kroppens signaler. När jag vaknade i morse var jag helt övertygad om att något hade gått sönder. Jag såg för mej hur min träningskurva gjorde en störtdykning och att jag skulle bli långtidssjukskriven. Att jag likt Zlatan skulle opereras och sedan få kämpa mej tillbaka. Det var inga roliga tankar som jag brottades med i tidig gryning medan jag väntade på att vård-Sverige skulle vakna. Kryckor var det jag längtade allra mest efter. Kryckor och smärtlindring.

På Previa, som är SJ:s företagshälsovård, fanns inga kryckor att låna. Nähä? Lite dåligt tycker jag nog. Jag vände mej istället till min vanliga vårdcentral och fick en tid endast två timmar senare! Det kallar jag proffsigt. Jag fick komma till Emelie som är fysioterapeut. Hon var som en liten Jesus den där lilla tjejen. Duktig som sjutton. Hon klämde och kände och tejpade och sa åt mej att göra en lårsträckningsövning 10 gånger.
- Sen kan du gå härifrån, sa hon. Utan kryckor!
Och ta mej tusan om hon inte hade rätt. Jag blev helt paff. Och väldigt väldigt glad förstås. Jag har fortfarande en viss smärta men det går ju att GÅ! Bara en sån sak.

Löparknä med lätt stukning, det var Emelies diagnos. Hon tror också att jag är bra om 3-4 dar. Förutsatt att jag gör de övningar hon gav mej varannan timme. Ja det kan du skriva upp att jag ska! Varannan timme är det sagt och varannan timme blir det. Amen.

Kinesiologitejp. Magisk!

Kraftig försening

Vi kom inte så långt med tåg 435 på onsdagen. Vi startade från Stockholm Central kl 13.14 men blev stoppade redan i Södertälje. Ett träd hade skadat en kontaktledning utanför Järna. Vi fick avvakta.

Genast var det en dam som fick ett litet utbrott. Det var ju "alltid" fel på "alla" tåg. Framför allt ville hon ha svar på när hon skulle vara framme i Göteborg. Det var jag som var AGS så det var till mej hon vände sej. I ett sånt läge, när inte ens Trafikledningen vet hur problemet ska lösas, är det en stört omöjlig fråga att svara på. Jag försökte och försökte men det var "fel" på alla svar. Till slut blev även jag en aning irriterad och sa att det ändå var en himla tur att vi stoppat vid en perrong. Det var ju bara att gå av ifall man ville. Eller gå och handla. Nämen det fanns ju INGENSTANS att handla här inte! Visste jag inte det? Och skulle vi nu stå här i ett DYGN eller??? Då drog jag till med att i såna fall blir det utkörning av pizzor till hela tåget! På SJ:s bekostnad. Då gick damen och satte sej och sen var hon tyst resten av resan.

Vi var extra många som jobbade på tåget. Föraren hade elev så dom var två stycken. Sen var det jag och bistroansvarig. Dessutom TVÅ extrapersonal, varav en dessutom hade elev också. Så vi var sammanlagt 2 i hytten och 5 ombordare. Sju personer! Det var ju väldigt passande för det blir ju lite mer att göra när man får stopp på det där viset.

Både jag och föraren gjorde utrop med jämna mellanrum och efter en knapp timme fick vi information om att vi skulle ledas om via Nyköping och Åby och på det sättet komma till Katrineholm. Det var skönt att rulla iväg. Vi visste visserligen att den där lilla omvägen skulle kosta oss minst en timme extra mot ordinarie körväg men det är bättre att rulla än att stå still. Då känns det som att det händer nåt i alla fall. Och rawbites och vatten dukades fram och vi bjöd på kaffe och te. Sånt blir alla glada av.

När vi till slut kom tillbaka på Västra stambanan la komfortsystemet av i alla vagnar. Alltså att korglutningen inte fungerade. I kurvorna for man som en vante, väskor kunde komma rullande och vi fick säkra bistron och kaffeborden i 1 klassvagnarna. Allting for omkring och det blev lite jobbigt. Men vi överlevde det också!

Den slutliga förseningen landade på 2 timmar och 23 minuter. En ganska skaplig försening. Men inte en sur min faktiskt. Tvärtom! Jag är återigen stum av förvåning över resenärernas enorma tålamod. Det var också fint att eleven fick se att det inte är så farligt att det händer olika saker. Bara man informerar och håller humöret uppe så brukar det gå bra. Och som sagt, den irriterade damen i Södertälje hörde jag inte ett knyst ifrån på hela resan.

Liseberg

Det går bra för SJ. För att dela med sej av vinsten fick vi som tillhör Göteborgs åkstation gå på Liseberg. Det fanns tre dagar att välja mellan och alla som ville var bjudna. Tågvärdar, lokförare, stationsvärdar, gruppchefer. Vi var ca 50 personer den dag jag valde att gå.

Vi fick varsitt femkampshäfte med entrébiljett, femkampsbiljetter, en åkattraktion och några spelkuponger. Vi delades in i 4 lag och körde femkampen först. Det var mycket bollspel och jag som inte har någon bollkänsla brukar inte ha en chans. Men märkligt nog vann jag nåt sorts andrapris på Skeeball: ett litet mjukisdjur i form av en trearmad bläckfisk. Kul!

Efter femkampen var det några som via våra femkampsvärdar fick gå i VIP-kö till Lisebergs stora attraktioner: Loke och Helix. Sådana dödsångestskapande företeelser är inget för mej. Jag hängde istället på gänget som gick runt och spelade på chokladhjul. Det brukar jag heller aldrig göra men har man gratiskuponger och trevligt sällskap så varför inte. Och där gick jag helt otippat och VANN också! En stjärnvinst på Anthon Berg! Jösses..... Fyra stora bjudkartonger i ett jättepaket. 1,6 kg choklad! Synd att jag inte äter godis. Jag får väl börja igen! *ler*

Det blev återsamling och vinnarlaget korades. Mitt lag kom tvåa. Sedan fick vi mat och dryck på Stjärnornas krog. Hamburgare, cheesecake och 2 valfria drycker. Jag tog 2 öl.

Det var en trevlig kväll och det är som alltid himla roligt att se sina kollegor i civila kläder. Roligt också att få prata lite mer ordentligt utan att bli avbruten av en arbetsuppgift hela tiden.

Tågluffa

1979 tågluffade jag med en pojkvän. Vi såg en del av västra Europa genom att göra stopp i bl a Amsterdam, Paris, London och norra England, för att sedan åka ner till solen i Portugal. Lissabon och Porto minns jag ganska väl. Sen blev jag magsjuk och minnena är suddiga. Hemresan var en mardröm....

1980 luffade jag med en tjejkompis. Vi gjorde stopp i Köpenhamn, München och Salzburg innan vi drog ner till Aten via det forna Jugoslavien och därifrån tog en båt till Ios.

Det var tider det. När man "bodde" på tågen. När tågen var "hemma". Helst reste man på natten, gärna i liggvagn om det fanns, men annars sov man där det gick; i vestibuler och i gångar och lite varstans. En dansk kille sov på en bagagehylla minns jag. Vi åt och drack och skrattade oss fram genom Europa och sommaren. Någon spelade gitarr och vi sjöng och skrålade. Livet var så enkelt. Och tåg, det var livet.

Jag tänkte kanske resa till Spanien i augusti/september i år, och jag har kollat runt lite. Flyg är billigt och enkelt. På 4 timmar och för 600 spänn kan jag ta mej från Stockholm till Madrid. Till exempel. Barcelona är ungefär lika billigt. Men tåg då? Jag är ju tågvärd och gillar tåg. Jag gillar dessutom att resa miljövänligt och tåg är ju hundratusen gånger bättre. Och jag har inte bråttom och jag har fina minnen från ungdomens dagar.... Bara för skojs skull och för jämförelsens: Vad skulle en tågbiljett Göteborg-Madrid kosta? Jag ringer SJ:s resebutik i Kalmar som har hand om utlandsresor och får veta att det går inte. Det är omöjligt! InterRailkort är enda sättet. Ut och tågluffa på gamla dar alltså? Tja, tanken känns onekligen lite lockande.

Rabatter då? Jag jobbar ju på ett tågbolag. Jojomän! Som anställd på SJ kan jag köpa ett InterRailkort för mindre än en tredjedel av normalpriset! Fantastiskt! Ett kort som gäller en månad och innefattar sju resdagar kostar mej således mindre än en tusenlapp! Och jag kan följaktligen resa både fram och tillbaka till Spanien BILLIGARE än flyget! Jag kan dessutom resa till FLER länder om jag skulle vilja! Jamen saken är ju klar: Jag ska ut och tågluffa igen - 37 år senare!!!

Varken början eller slut. Kretslopp.

Evakuering

Nej jag har fortfarande inte varit med om en riktig evakuering men jag har varit på kurs i hur man gör. Hur man SKA göra. Hur det BÖR gå till. Det är inte alltid det blir så. För oss som ska utföra en evakuering är det bra med lite repetition då och då. Numera ska vi få en uppfräschning vart tredje år.

Det var en blandad grupp av förare och ombordare som samlades på en lärarledd kurs. Annars är många av SJ:s kurser s k e-learning, dvs att man gör kurserna på egen hand framför datorn. Vi hade först lite teoretisk genomgång och sedan gick vi ut och övade på ett sidospår vid Göteborgs central. Det var en hel del som var nytt för mej. Eller så har jag glömt/förträngt. Jag känner mej mycket säkrare nu i alla fall. Så säker man nu kan bli. Varje situation är unik och man kan inte öva på allt. Men jag är helt nöjd med dagen.

Här har vi nåra som har väldigt bråttom - Göteborgsvarvet 2017. Riktigt så bråttom ska man helst inte ha vid en evakuering. Om det inte brinner förstås......

Tai ji quan

Om man är göteborgare och morgonpigg så kan man bege sej till Botaniska trädgården och delta i morgon-tai chi. Det vi gör är tai ji quan, den långa formen, även kallad yangformen. Vi samlas vid lusthuset kl 06.00 och 08.00 måndag, tisdag och onsdag hela maj. Och kan man inte tai chi så är man välkommen att prova på - eller bara titta på. Jag var där i morse innan jobbet. Efteråt gick jag upp i Japandalen och åt min andrafrukost. Det var en mycket bra start på dagen!

Just för tillfället blommar de vackra Näsduksträden. Det är verkligen ett speciellt träd.

Välkomna ska ni vara 29, 30 och 31 maj. Kl 06.00 oh 08.00. Vi ses!

Fisketur i Varberg

Tredje och sista resan denna veckan gick också söderut. SJ Göteborg bjöd alla som ville på en fisketur. Jag ville! Vi var 33 personer som samlades en morgon för att åka buss till Varberg. Fiskebåten styrde rakt västerut och vi körde ca en timme innan första stopp. Skepparen tutade och alla 33 kastade samtidigt ner sina fiskedon och började pilka. Trots att vi stod rätt så tätt var det konstigt nog inte så mycket trassel mellan fiskelinorna. Dessutom fanns det gott om personal som gick runt och hjälpte till.

Skepparn tutade, alla drog upp sina fiskedon, och vi körde vidare till nästa ställe. Tut, och alla kastade i igen! Sådär höll det på kanske 10 gånger. Tut - i, tut - upp.

Det fanns inte en enda makrill i hela havet den dagen. För kallt tydligen. Det var tråkigt. Men det fanns gott om småtorsk. För liten för att vilja ta hem - eller ens FÅ ta hem. Dom skulle vara minst 40 cm och det var dom inte. Jag fick ca 10 stycken, de flesta 10-20 cm bara. Dom fick man kroka av och kasta tillbaka. Någon fick en knot, några fick sej och några fick tobisar. En fjärsing fångades också men då kom en av fiskegubbarna farande och klubbade ihjäl den utan att ens ta i den. Dom har ju en gifttagg som man inte gärna vill komma åt. Fem kollegor hade turen att få tillräckligt stora torskar som kunde och fick tas hem och det var bara att gratulera.

Trots att det blev en mager utdelning vad gäller fiskelycka så var det en härlig tur. Den började med vindstilla och sol och slutade med goa vågor på slutet. Lite kallt blev det dock när solen försvann så det var skönt att krypa in i en varm buss och sova sej hemåt.

Ribersborg

Jag hade turen att få en Malmötur med fem timmars kvartstid! Då passade jag på att besöka Ribersborgs kallbadhus. Jag har ju i bastun i Askim hört otaliga historier om hur vackert det är där. Nu var det äntligen dags att se detta med egna ögon!

Längst ut på denna "brygga" finns alltså ett kallbadhus. Till väster ligger herrarnas och till höger damernas. Det kostade 65 kr att gå in. Jag testade både den torra (och tysta) bastun samt den vedeldade. Den våta och gemensamma hoppade jag över. Men alla hade en underbar utsikt ut över Öresund. Och det fanns gott om badstegar ner till det 11-gradiga vattnet. Det var härligt att vara så nära vattnet - tre dopp blev det - och det kändes lyxigt att bara ta några steg för att doppa sej. I Askim får vi ju gå 250 meter innan vi når vattnet....

Det var jättefint på Ribbans kallbadhus! Och dom hade en skojig väderstation också:

Om stenen är 

torr - sol

blöt - regn

vit - snö

gul - pollen

svart - natt

gungar - blåsigt

svår att se - dimma

borta - storm

Ven

Jag har varit ute och rest lite den senaste veckan. Inga långa resor. Jag har kunnat jobba också. Den första resan gick till Ven - ön som ligger i Öresund mellan Sverige och Danmark.

Jag tog ett tidigt SJ-tåg på morgonen och reste söderut till Helsingborg. Där bytte jag till Pågatåget och åkte till Landskrona. Fortsatte med lokal buss - trådbuss!! - ner till hamnen. Färjan över till Ven tog ca en halvtimma och totalt tog resan Göteborg/Ven drygt 4 timmar.

Öresund låg spegelblank denna morgon. Magiskt!

På Ven hyrde jag en cykel. Det fanns över 1000 gula cyklar på uthyrningen. Singelcyklar, tandemcyklar, 0-växlade, 3-växlade och 7-växlade, cyklar med kärra och cyklar med korg. Nästan alla cyklar på Ven. Ön är som gjorde för det. Den är liten och ganska platt. I varje fall när man kommit uppför Backafallen, som omger hela ön. Här och var kunde man ta sej ner till strandlinjen via branta backar men ofta gick cykelvägen - eller stigen ska man nog kalla den - alldeles vid stupet ner mot havet. Hisnande vackert!

Det var två gråmulna dagar på Ven, men det regnade åtminstone inte. Våren stod i full blom och färgerna var underbara med all sin grönhet. Luften var knökfull av dofter från knallgula rapsfält och en massa blommor.

På Ven finns Tycho Brahe museet. Det finns en jättegammal kyrka; Sankt Ibb. Och det finns ett destilleri; Spirit of Hven. Det vimlar också av fasaner! Helt otroligt många fasaner. Fasaner gillar inte att flyga utan springer så fort dom ser en människa. Ibland springer dom framför cykeln och det ser himla lustigt ut. Men dom är snabba så jag lyckades inte fotografera en enda en trots att jag bergis såg 1000 stycken. Med så många fasaner kunde man ju kanske hitta en fjäder att ta hem och sätta i hatten? Men icke. Jag letade faktiskt. Det finns också orimligt många koltrastar på ön. Ibland kunde en äng vara helt svartprickig. Med dessa mängder av fåglar blev det ett himla tutande och drillande.

Lättrampad cykel!

Jag besökte destilleriet och hade turen att få följa med på en guidad rundtur. Guiden var mycket trevlig och berättade att man tillverkar gin, vodka och whiskey och att all tillverkning är ekologisk. Gott var det också! Vi fick provsmaka både det ena och det andra. Man hade också ett experiment där dryckerna lagrades på fat till musik! Det var olika musikstilar som t ex blues, rock, reggae, klassiskt osv. Försöket hade inte pågått så länge men när det var slutfört skulle man mäta om det blev någon skillnad i smak. Himla originell idé. Får mej att tänka på japanen Masuro Emoto, som ju kan visa att vattenkristaller ser olika ut bara genom att man sätter en etikett med en känsla på behållaren som vattnet finns i. Forskning på hög nivå. Det är så mycket vi människor inte begriper.

Det var gott om folk på ön dagtid. Grupper av pensionärer, skolungdomar, turister och företag som cyklade omkring och som besökte museet osv. Men maj är annars lågsäsong och jag var hotellets enda gäst den natten. Men sov gott gjorde jag och efter frukosten besökte även jag museet. Och efter en sista sväng på ön var det dags att åka hem.

Jag återvänder gärna till denna pärla till ö!

Spårspring

Fredag eftermiddag på Stockholm Central och alla vill hem. Tåget är fullsatt in till sista plats. Då är det någon/några som får för sej att gena över spåren vid Stockholm Södra. Vårt tåg blir ca 10 min sent från start och sedan hamnar vi i den tågkö som uppstått under det halvtimmeslånga stoppet. Det blir krypkörning ända till Södertälje. Nu är vi 30 minuter sena och den förseningen håller i sej hela vägen till Göteborg.

Så tråkigt. Så onödigt. Så trist.

SJ gick i våras ut med en informationsdrive och satte bl a upp såna här flyers på tågen:

Tågförseningar som orsakas av obehöriga i spår är ett växande problem, framför allt runt storstäder. Sedan 2013 har antalet förseningstimmar i den svenska tågtrafiken på grund av spårspring mer än fördubblats, från i snitt 2,5 timmar till 6,7 timmar per dag. För SJs tågtrafik är obehöriga i spår den tredje vanligaste orsaken till förseningar.

– När vi får signal om att det finns obehöriga i spårområdet sänker vi av säkerhetsskäl hastigheten och i värsta fall blir det helt stopp i trafiken, säger Tommy Jonsson, bitr. planeringsdirektör på Trafikverket.

Att en fredagkväll bli en halvtimme sen är inte roligt. De flesta som hade anslutningar på vägen missade dom. Det ökade på förseningen ytterligare och somliga blev nog både en och två timmar sena. Jag förstår irritationen. Därför blir jag extra glad då jag på Göteborg Central får världens beröm av två kvinnor. "Var det du som ropade i högtalarna hela tiden?" Jo, det var det. "MEN så bra du ropar! Så trevligt. Så tydligt. Tack!" Jag rodnar nog litegrann men blir också väldans glad. Tänk att folk kan komma med beröm mitt i eländet. Tack kära ni. Ni gjorde min kväll till en lycklig kväll trots att jag missade Let's dance finalen!

"Kan jag få se din biljett, tack!"

Det är ganska vanligt med fuskåkare på regionaltågen. Varje tur nästan. Men jag har inte stött på så många på snabbtågen. De är färre än en i månaden. Att åka utan biljett kan enklast lösas genom att kunden köper en via sin mobil eller att vi tar deras kredikort och ringer internt till biljettförsäljningen. Om dom inte gör det skriver vi ut böter på 1200 kr men då måste dom ha en giltig legitimation. Om inget av detta funkar får dom gå av vid nästa stopp. Vid ömmande fall kan man vara schysst och låta personen åka med ändå. Det är olika från fall till fall. Och framför allt vilken attityd resenären har.

Tjejen sitter med nerdragen huva i 1 klassvagnen. Det känns inte som att hon ska sitta där. Hon är dessutom svårväckt. Först säger hon att hon har biljett men att hon tappat den. Jag söker i mobilen men hennes namn finns inte med. Hon har varken legitimation, pengar eller kontokort. Hon är bara 17. Säger hon. Hennes attityd är tuff och nonchalant. Jag kan vara oerhört hjälpsam men en sån stil funkar inte på mej. Det blir avstigning nästa station. När jag säger det till henne får jag omedelbart känslan av att hon kommer att vägra. Samtidigt har jag en rullstol på gång just på nästa station och kan ju inte vara på två ställen. Jag går bort till min kollega i bistron och informerar om läget. Hon erbjuder sej att ta rullstolen och då kan jag fortsätta ta hand om fuskåkaren.

När jag återvänder till 1 klassvagnen är hon puts väck. Ja det var ju väntat. Jag letar i de närmaste vagnarna samt om någon toalett är låst men hittar henne inte. Tänker att hon kanske gick av ändå fast att jag inte såg? Vi åker vidare.

När vi har ca en timme kvar till Göteborg får jag syn på henne. "MEN vad är detta?! Varför gick du inte av? Varför gömde du dej?" Hon rycker på axlarna och jag blir rätt så arg. Jag tar med henne till tjänstekupén och ber henne en sista gång att legitimera sej. Icke. Då ringer jag vaktbolaget och ber om hjälp med hämtning. Jag förklarar för henne att det blir vakt eller polis i Göteborg men hon fortsätter rycka på axlarna.

I Göteborg möter tre vakter upp. Då tjejen fortfarande inte kan legitimera sej återstår polis. Medan vi väntar på dom kommer två Stockholmskollegor gående. De stannar till och berättar att samma sak hände i morse och att en vakt i Stockholm tog hand om henne då! Här står vi alltså med en notorisk fuskåkare och om jag för ett ögonblick tyckt lite synd om henne så är alla såna tankar som bortblåsta. Jag tycker inte om att bli förd bakom ljuset. Jag tycker inte om folk som fuskar och ljuger. Att så utstuderat åka utan biljett är rätt och slätt bedrägeri. Sen kan man ibland ha särskilda skäl och då kan jag vara tillmötesgående. Men gör man som den här tjejen, då ska man åka lite polisbil tycker jag. Basta!

Vad polisen gjorde med henne har jag ingen aning om men jag hoppas att hon fick sej en läxa.

Kaffe

Idag hade jag en kort morgontur upp till Skövde och tillbaka. Jag var befattning 4 vilket innebär att man har hand om frukostserveringen i 1 klass. Två kvinnor tyckte, helt oberoende av varandra, att kaffet var väldigt gott och ville ha mer. Jag blev glad såklart och svarade att SJ:s kaffe ÄR erkänt gott. Dessutom rättvisemärkt.

- Aha! tyckte ena damen. Det var därför det smakade så bra!

Absolut. Kahls rättvisemärkta bönor som rostas och mals i Göteborg. Bättre kan det inte bli!

Som en jojo

Nu har jag haft en av de längsta turerna som finns - tror jag. Den började 09.23 på söndan och slutade 12.39 på måndan. Däremellan en nattvila givetvis, men den natten var kort, löjligt kort, även om den höll sej inom arbetstidslagen. Den säger 8 timmar och det, mina vänner, är kort. Du ska landa, somna och sedan starta nästa dag inom 8 timmar. Det kan ju i bästa fall bli 7 timmars sömn. För min del blev det 6 timmar och det är på tok för lite. I synnerhet efter en 12,5-timmars arbetsdag.

Jag åkte som en jojo kändes det som. X40, dvs dubbeldäckare, till Hallsberg, tillbaka till Göteborg och sedan upp till Hallsberg IGEN! För att sedan fortsätta som passåkare till Västerås där hotellet väntade.

Den 12,5 timmar långa dagen innehöll dessutom en hel del extra påfrestningar. Vi hade polishämtning i Hallsberg första vändan och sedan hade vi polis igen när vi skulle avgå från Göteborg för andra gången. Då letade man efter ett vittne som sett en (två?) beväpnad man ombord. Dessa hade sedan setts lämna tåget och gå in på Centralen. Det tog en stund att hitta tjejen som larmat om detta och polisen ville inte släppa iväg oss förrän hon var hittad och hörd. Man tog det på största allvar, och det var ju skönt. Jag läste sedan i GP att man tagit två beväpnade killar på spårvagnen på söndagskvällen. Det var nog våra killar det.

Vad som gjorde det hela lite extra kämpigt för vår del var att min kollega från Hallsberg var den unga tågvärd som varit med i Bålsta för två veckor sen då en man knivskar en resenär i magen. Hon var inte helt återställd från den upplevelsen och jag kände ett STORT ansvar för henne. Och att det nu blev stort polispådrag var inte det bästa som kunde hänt henne. Men hon ville inte höra talas om att sätta sej i en hytt och låta mej jobba ensam, utan hon ville vara med. För som hon sa, annars kommer jag aldrig in i det igen. Och det är ju sant. Dock blev det en extra anspänning i mej för jag ville då rakt inte att det skulle hända något mer. Vi gick så tätt vi kunde. Så tätt man nu kan gå i en fullsatt dubbeldäckare.

Det hela avlöpte väl och min kollega klev av i Hallsberg och åkte hem till sej. Och jag åkte som sagt vidare upp till Västerås för att sova. När klockan sedan ringde 05.20 på måndagsmorgonen var min första undran om jag verkligen sovit? Alls? Det kändes inte så. Men det var bara på' t igen. Ner till stationen och jobba sej hemåt. Iskallt var det också och bäst man stod där på perrongen började det SNÖA!!! Helt galet. Aprilväder i maj. Bara därför vill jag bjuda på en rabatt med vårblommor. Just dom här växte i Jonsereds trädgårdar som jag besökte förra veckan.

Jag är ju för det mesta odelat positiv till mitt nya arbete som tågvärd. Men det är klart att det finns saker som inte är så roliga alla gånger. Den här långa turen tyckte jag var i mastigaste laget. Om åtminstone natten i Västerås varit lite mer tilltagen. Då hade det varit okej. Men ynka 8 timmars nattvila? Nä, det gillade jag INTE. Jag kom hem vid 13.30-tiden på måndan, åt en sen lunch och ramlade till sängs. Sov som en stock hela eftermiddan och sitter i detta nu och försöker komma till liv igen. Jag är helt slut. Och jag tror att jag varit det även utan två polisingripanden och en skör kollega. 

Jag gillar ju inte heller dom där dubbeldäckstågen. Dom är tungjobbade. Och att åka som en jojo, inte bara en gång till Hallsberg utan TVÅ - det är ganska tufft. Inte bara att dom är tungjobbade som tågtyp betraktat, det är på dom tågen det händer så mycket också. Som knivskärningen i Bålsta. Jag är alls inte förvånad att det hände på just ett sånt tåg. Som tågvärd är man ganska utlämnad också i och med att man går så mycket ensam. Vi har larm och vi vet hur vi ska agera när situationer uppkommer, men det är ju så med människor att dom inte alltid är tillräkneliga. Jag har haft flera konfrontationer just på dessa tåg även om ingen av dem gått så långt som att vapen eller kniv kommit fram, så har ju känslan funnits där. Man vet aldrig. 

Jag tycker heller inte om att skriva om negativa saker för jag vill helst glömma sånt. Men visst händer det. Och visst blir man ibland utskälld. Det blev jag också igår. En herre som avreagerade sej ordentligt m a a polisingripandet i Göteborg. Som att JAG kunde hjälpa det? Han skulle bara vetat vad som varit på gång. Allt kan man inte säga i högtalarna för att inte skapa panikstämning. Ibland får man helt enkelt lita på att tågvärdarna gör sitt jobb och gör det bra. Men han hade väl en dålig dag.

Slut på negativiteten för denna gång! Jag är stolt och glad över att ha klarat ut allt som jag klarade ut på detta skylånga arbetspass!!