Som en jojo

Nu har jag haft en av de längsta turerna som finns - tror jag. Den började 09.23 på söndan och slutade 12.39 på måndan. Däremellan en nattvila givetvis, men den natten var kort, löjligt kort, även om den höll sej inom arbetstidslagen. Den säger 8 timmar och det, mina vänner, är kort. Du ska landa, somna och sedan starta nästa dag inom 8 timmar. Det kan ju i bästa fall bli 7 timmars sömn. För min del blev det 6 timmar och det är på tok för lite. I synnerhet efter en 12,5-timmars arbetsdag.

Jag åkte som en jojo kändes det som. X40, dvs dubbeldäckare, till Hallsberg, tillbaka till Göteborg och sedan upp till Hallsberg IGEN! För att sedan fortsätta som passåkare till Västerås där hotellet väntade.

Den 12,5 timmar långa dagen innehöll dessutom en hel del extra påfrestningar. Vi hade polishämtning i Hallsberg första vändan och sedan hade vi polis igen när vi skulle avgå från Göteborg för andra gången. Då letade man efter ett vittne som sett en (två?) beväpnad man ombord. Dessa hade sedan setts lämna tåget och gå in på Centralen. Det tog en stund att hitta tjejen som larmat om detta och polisen ville inte släppa iväg oss förrän hon var hittad och hörd. Man tog det på största allvar, och det var ju skönt. Jag läste sedan i GP att man tagit två beväpnade killar på spårvagnen på söndagskvällen. Det var nog våra killar det.

Vad som gjorde det hela lite extra kämpigt för vår del var att min kollega från Hallsberg var den unga tågvärd som varit med i Bålsta för två veckor sen då en man knivskar en resenär i magen. Hon var inte helt återställd från den upplevelsen och jag kände ett STORT ansvar för henne. Och att det nu blev stort polispådrag var inte det bästa som kunde hänt henne. Men hon ville inte höra talas om att sätta sej i en hytt och låta mej jobba ensam, utan hon ville vara med. För som hon sa, annars kommer jag aldrig in i det igen. Och det är ju sant. Dock blev det en extra anspänning i mej för jag ville då rakt inte att det skulle hända något mer. Vi gick så tätt vi kunde. Så tätt man nu kan gå i en fullsatt dubbeldäckare.

Det hela avlöpte väl och min kollega klev av i Hallsberg och åkte hem till sej. Och jag åkte som sagt vidare upp till Västerås för att sova. När klockan sedan ringde 05.20 på måndagsmorgonen var min första undran om jag verkligen sovit? Alls? Det kändes inte så. Men det var bara på' t igen. Ner till stationen och jobba sej hemåt. Iskallt var det också och bäst man stod där på perrongen började det SNÖA!!! Helt galet. Aprilväder i maj. Bara därför vill jag bjuda på en rabatt med vårblommor. Just dom här växte i Jonsereds trädgårdar som jag besökte förra veckan.

Jag är ju för det mesta odelat positiv till mitt nya arbete som tågvärd. Men det är klart att det finns saker som inte är så roliga alla gånger. Den här långa turen tyckte jag var i mastigaste laget. Om åtminstone natten i Västerås varit lite mer tilltagen. Då hade det varit okej. Men ynka 8 timmars nattvila? Nä, det gillade jag INTE. Jag kom hem vid 13.30-tiden på måndan, åt en sen lunch och ramlade till sängs. Sov som en stock hela eftermiddan och sitter i detta nu och försöker komma till liv igen. Jag är helt slut. Och jag tror att jag varit det även utan två polisingripanden och en skör kollega. 

Jag gillar ju inte heller dom där dubbeldäckstågen. Dom är tungjobbade. Och att åka som en jojo, inte bara en gång till Hallsberg utan TVÅ - det är ganska tufft. Inte bara att dom är tungjobbade som tågtyp betraktat, det är på dom tågen det händer så mycket också. Som knivskärningen i Bålsta. Jag är alls inte förvånad att det hände på just ett sånt tåg. Som tågvärd är man ganska utlämnad också i och med att man går så mycket ensam. Vi har larm och vi vet hur vi ska agera när situationer uppkommer, men det är ju så med människor att dom inte alltid är tillräkneliga. Jag har haft flera konfrontationer just på dessa tåg även om ingen av dem gått så långt som att vapen eller kniv kommit fram, så har ju känslan funnits där. Man vet aldrig. 

Jag tycker heller inte om att skriva om negativa saker för jag vill helst glömma sånt. Men visst händer det. Och visst blir man ibland utskälld. Det blev jag också igår. En herre som avreagerade sej ordentligt m a a polisingripandet i Göteborg. Som att JAG kunde hjälpa det? Han skulle bara vetat vad som varit på gång. Allt kan man inte säga i högtalarna för att inte skapa panikstämning. Ibland får man helt enkelt lita på att tågvärdarna gör sitt jobb och gör det bra. Men han hade väl en dålig dag.

Slut på negativiteten för denna gång! Jag är stolt och glad över att ha klarat ut allt som jag klarade ut på detta skylånga arbetspass!!