Mjukstart

Tisdag morgon beslutar jag mej för att åka till simhallen och hyra en våtväst. Det börjar bli väldigt väldigt jobbigt att inte kunna röra på sej. Att gympa i vatten är ju snällt mot kroppen och våtväst är t o m snällare än att simma! Jag "joggade" i vattnet i en halvtimme, sen fick det vara bra. Kände mej stark och glad och när jag kom hem friskanmälde jag mej. Jag har visserligen ett sjukintyg som gäller fram till 9 juli men jag ORKAR inte gå hemma och skrota längre. Jag blir deprimerad. Och tjock.

Jag låg på en filt vid havet när personalavdelningen ringde. Jag var egentligen ledig idag onsdag men kunde jag tänka mej att jobba ändå, nu när jag var friskanmäld? Tja, ifall du har en kort tur i så fall, sa jag, och det hade dom! En förstärkningstur till Skövde och tillbaka. Frukosttåg. Jag tackade ja. Man måste ju testa! Bättre mjukstart kunde jag knappast få. Tyvärr hade knäet redan där börjat protestera så smått mot morgonens gympapass i bassängen. Och trots att jag lovat att lyssna på kroppen gick jag emot det. Jag jobbade idag onsdag.

Och det var underbart! Så kul att vara tillbaka. Kliva ombord på ett X2000-tåg, min favorit, och bara vara extra. Inget ansvar eller nåt. Bara servera frukost i en av 1 klass vagnarna. Och så gå av i Skövde, ha lite rast och sen åka hem igen. Lätt som en plätt! Skitkul!

Dock tyckte mitt knä inte att det var så himla kul. När jag skulle plocka fram frukostlådorna längst ner i cartset så gnällde det. När jag skulle upp till rastlokalen i Skövde, två trappor upp, så gnällde det. Och ännu värre, när jag skulle NER! Då var det inte roligt. Då var det riktigt jobbigt. Och jag undrade på allvar ifall det faktiskt är nåt som är trasigt därinne? Att det inte alls bara är en "liten stukning"? För hur kan det göra så ont så länge ifall det bara är en stukning?

Ja det får jag kanske veta i morgon när jag ska till fysioterapeuten igen. Och svar på röntgenbilderna skulle komma i slutet på denna veckan.

En synnerligen vacker och inbjudande våg!
Fast vågen i simhallen berättade att jag lagt på mej flera kilo bara på två veckor.....
Såklart. När man bara sitter still. Hmpf.

Midsommarstrul

Ojojojojoj..... Tågtrafiken stod helt still i 12 timmar dan för midsommarafton. I "GETINGMIDJAN" av alla ställen!!! 😲  Ajajaj. Den kallas så, passagen mellan Stockholm Södra och Stockholm Central. Och alla blev försenade och alla blev arga. Eller?

  - På a svarar jag ja och på b nej.

Jag var inte ens där. Jag är ju sjukskriven. Men jag SKULLE varit det om jag jobbat! Jag skulle varit framme på Stockholm Central ungefär då som det blev tvärstopp. Jag är därför själaglad att jag inte var det. För det var då fan (ursäkta språket) vad TÅGVÄRDARNA fick skit! Och SJ. Fast att det väl knappast var vare sej den ena eller den andres fel? Jag bara undrar. Det var ju en OLYCKA, en kabelbrand. Otur, sånt som händer, för jävla tråkigt och allt det där. Men det som JAG tycker är tråkigt på riktigt är att vissa tidningar tycker att dom säljer bättre om dom lägger skulden på SJ och SJ:s tågvärdar. Jag kräks.

Jag vet ju hur det är att fastna på ett tåg och inte ha någon prognos. Jag vet också att de allra flesta resenärer är otroligt förstående. Därför blir jag skitledsen när tidningsrubriker (SVT Nyheter bl a) basunerar ut nåt helt annat. "Tågvärdarna visste ingenting" och "SJ ställde in en massa tåg". Ursäkta men det gällde väl ALLA tågbolag antar jag? Och vad skulle tågvärdarna veta som inte ens Trafikverket visste? Eller Räddningstjänsten? Vi är väl inga övermänniskor som kan spå framtid heller? Även om man ibland önskar att man kunde just det.....

Nej jag var inte ens där. Men jag vet att min gruppchef satt på pass fram till kl 01 på natten. (Heder åt henne!) Hon skickade pepp till alla som jobbade och hjälplöst satt fast. Hon skickade kopior på de lovord som skrevs på nätet från resenärer som förstod att alla gjorde sitt yttersta och att tågen inte stod still för att jävlas. Lovord över bra bemötande och bra information. SÅNT skulle jag nån enda jävla gång vilja läsa i en vanlig dagstidning! Men det säljer väl inte förstås..... GAH!

Vad jag vill säga är: Tro inte på allt du hör av gnällspikar. Tro inte allt som står i pressen. På något underligt sätt är det populärt att prata skit om tåg och tågresor, och då i synnerhet SJ tydligen. "Det är ALLTID förseningar och strul." Lätt att säga i frustration. Verkligheten ser inte riktigt sån ut.

En annan sak som jag tänkt på är att om man inte får den information man vill ha så blir det märkligt nog samma sak som att ingen information ges - alls. Men jag VET att vi på tågen informerar så mycket vi bara orkar. Varför skulle vi undanhålla information? Men jag vet också att vi ibland tvingas säga att vi tyvärr inte har något nytt att komma med. Vi har ingen prognos när vi kommer igång igen. Vi vet helt enkelt inte! Men det är faktiskt inte samma sak som att "ingen information ges"!

Nåja. Jag hoppas att alla kom fram till slut och fick firat midsommar. Själv firade jag på landet med en väninna. Vi besökte den lokala idrottsföreningen som bjöd på traditionellt svenskt firande med midsommarstång med dragspel och dans (jag satt på en bänk och såg på) samt korv, glass och tombola. Jag vann inget. Därefter tog vi ett obligatoriskt midsommarbad i sjön och åkte sedan hem och slukade en obligatorisk midsommartallrik (se bild!) Klappa häst och katt fick jag göra också. Det blev, trots regnet, en himla trevlig midsommar. Hoppas du också hade det!

Bakslag

På tisdagen var det dags att jobba igen. Hög tid efter 7 sjukdagar som jag ägnat åt sjukgymnastik, korta promenader och filmtittande. Ordentligt trött på hemmets fyra väggar såg jag fram emot att åka till jobbet. Nog skulle knäet hålla, det skulle det väl?

Dagen innan blev min tänkta tur - att stå i bistron till Malmö - utbytt. Nu skulle jag istället vara AGS på ett senare tåg - exakt samma tur som jag haft sist jag jobbade: 4 timmars rast och hotell i Malmö. Tåget avgår 06.40 från Göteborg och är alltid fullsatt, i varje fall i 1 klass. Så det blev till att servera 56 frukostar i en jädra fart. Och mitt knä tyckte inte alls om alla "slängar" som tåget gjorde. I synnerhet inte när jag samtidigt skulle parera en tung serveringsvagn....

Jag haltade bort till hotellet och slängde mej i sängen. Det kändes inte alls bra. Jag sov bort rasten och åkte sedan tillbaka till Göteborg. Och insåg att det nog var dags för ett återbesök i sjukvården. Riktigt besviken var jag.

I morse gick jag till min vårdcentral. Träffade en läkare som gav mej recept på antiinflammatoriska värktabletter samt remiss till röntgen. Sjukskriven blev jag också. Ända till 9 juli! Det var väl kanske att ta i. Så länge hoppas jag verkligen inte att jag behöver stanna hemma. Sedan gick jag till apoteket och efter det åkte jag till röntgen. Svar ges i slutet av nästa vecka. Då ska jag även på återbesök till fysioterapeuten Emelie, hon som tejpade så bra senast jag var där. Det ser jag fram emot. Tills vidare får jag linka runt med ett vanligt knäskydd. Det ger en viss stadga men jag går inte särskilt fort. Jobba ska jag nog inte göra på ett par dagar. Vi får se. Jag tar en dag i taget. Innan jag åkte hem slank jag förbi jobbet och visade upp mitt läkarintyg. Tillsammans med min gruppchef fyllde vi i en jäkla massa papper. Det var Försäkringskassan, Synergirapport (arbetsskada, eftersom joggingturen inträffade under arbetstid/rast) samt Afa-försäkring. Det tog nästan en timme! Kära nån. Men nu är det gjort i alla fall, enligt konstens alla regler.

Det var en dålig dålig dag idag. Det är väl bara att inse att man har gått på ett bakslag. Att kroppen hade mer att säga till om.

Idag är annars en dag att fira. Det är årets längsta! Det var nämligen sommarsolstånd i morse. Kl 06.24 vände det. Nu går vi mot mörkare tider..... Ja ursäkta om jag låter pessimistisk men att inte kunna röra på sej som man är van vid sätter sej på humöret. Jag vill bli bra NU!! Men det är väl nåt sorts tålamodstest som jag ska klara av först. Hmpf.

Här är en bild från promenaden på Koön i måndags. Vi passerade över en liten tjärn med vita näckrosor. Bakom klippan finns havet med utsikt över Tjörn och Åstol. Mycket vackert.

Besök i sjukvården

Vaknade med ett Zlatan-knä och kunde knappt ta mej till badrummet. Det gjorde så ont. Ringde omedelbart och sjukanmälde mej. Idag skulle jag åkt en vändtur till Stockholm som AGS. Drygt 10 timmars arbetsdag. En dyr karensdag m a o. Suck.

Det var igår det hände. Jag hade en tur till Malmö med 4 timmars rast mitt på dan. Då fick jag för mej att jag skulle jogga i Kungsparken. Ny miljö liksom. Det är ju alltid roligt. I lördags sprang jag f ö i Stockholm. 11 km i Lill-Jansskogen. I Malmö igår blev det 5 km och dom sista 300 metrarna spurtade jag rejält. Och jodå, knät protesterade redan där men jag struntade i det. Dumt nog. Det kändes inte heller helt bra att åka hem till Göteborg sen. Jobba på tåg med ett halvskadat knä är väl inte precis det bästa man kan ta sej för. Men jag hade ju inget val.

Jag fick omedelbart mitt straff för dumheten i att strunta i kroppens signaler. När jag vaknade i morse var jag helt övertygad om att något hade gått sönder. Jag såg för mej hur min träningskurva gjorde en störtdykning och att jag skulle bli långtidssjukskriven. Att jag likt Zlatan skulle opereras och sedan få kämpa mej tillbaka. Det var inga roliga tankar som jag brottades med i tidig gryning medan jag väntade på att vård-Sverige skulle vakna. Kryckor var det jag längtade allra mest efter. Kryckor och smärtlindring.

På Previa, som är SJ:s företagshälsovård, fanns inga kryckor att låna. Nähä? Lite dåligt tycker jag nog. Jag vände mej istället till min vanliga vårdcentral och fick en tid endast två timmar senare! Det kallar jag proffsigt. Jag fick komma till Emelie som är fysioterapeut. Hon var som en liten Jesus den där lilla tjejen. Duktig som sjutton. Hon klämde och kände och tejpade och sa åt mej att göra en lårsträckningsövning 10 gånger.
- Sen kan du gå härifrån, sa hon. Utan kryckor!
Och ta mej tusan om hon inte hade rätt. Jag blev helt paff. Och väldigt väldigt glad förstås. Jag har fortfarande en viss smärta men det går ju att GÅ! Bara en sån sak.

Löparknä med lätt stukning, det var Emelies diagnos. Hon tror också att jag är bra om 3-4 dar. Förutsatt att jag gör de övningar hon gav mej varannan timme. Ja det kan du skriva upp att jag ska! Varannan timme är det sagt och varannan timme blir det. Amen.

Kinesiologitejp. Magisk!

Kraftig försening

Vi kom inte så långt med tåg 435 på onsdagen. Vi startade från Stockholm Central kl 13.14 men blev stoppade redan i Södertälje. Ett träd hade skadat en kontaktledning utanför Järna. Vi fick avvakta.

Genast var det en dam som fick ett litet utbrott. Det var ju "alltid" fel på "alla" tåg. Framför allt ville hon ha svar på när hon skulle vara framme i Göteborg. Det var jag som var AGS så det var till mej hon vände sej. I ett sånt läge, när inte ens Trafikledningen vet hur problemet ska lösas, är det en stört omöjlig fråga att svara på. Jag försökte och försökte men det var "fel" på alla svar. Till slut blev även jag en aning irriterad och sa att det ändå var en himla tur att vi stoppat vid en perrong. Det var ju bara att gå av ifall man ville. Eller gå och handla. Nämen det fanns ju INGENSTANS att handla här inte! Visste jag inte det? Och skulle vi nu stå här i ett DYGN eller??? Då drog jag till med att i såna fall blir det utkörning av pizzor till hela tåget! På SJ:s bekostnad. Då gick damen och satte sej och sen var hon tyst resten av resan.

Vi var extra många som jobbade på tåget. Föraren hade elev så dom var två stycken. Sen var det jag och bistroansvarig. Dessutom TVÅ extrapersonal, varav en dessutom hade elev också. Så vi var sammanlagt 2 i hytten och 5 ombordare. Sju personer! Det var ju väldigt passande för det blir ju lite mer att göra när man får stopp på det där viset.

Både jag och föraren gjorde utrop med jämna mellanrum och efter en knapp timme fick vi information om att vi skulle ledas om via Nyköping och Åby och på det sättet komma till Katrineholm. Det var skönt att rulla iväg. Vi visste visserligen att den där lilla omvägen skulle kosta oss minst en timme extra mot ordinarie körväg men det är bättre att rulla än att stå still. Då känns det som att det händer nåt i alla fall. Och rawbites och vatten dukades fram och vi bjöd på kaffe och te. Sånt blir alla glada av.

När vi till slut kom tillbaka på Västra stambanan la komfortsystemet av i alla vagnar. Alltså att korglutningen inte fungerade. I kurvorna for man som en vante, väskor kunde komma rullande och vi fick säkra bistron och kaffeborden i 1 klassvagnarna. Allting for omkring och det blev lite jobbigt. Men vi överlevde det också!

Den slutliga förseningen landade på 2 timmar och 23 minuter. En ganska skaplig försening. Men inte en sur min faktiskt. Tvärtom! Jag är återigen stum av förvåning över resenärernas enorma tålamod. Det var också fint att eleven fick se att det inte är så farligt att det händer olika saker. Bara man informerar och håller humöret uppe så brukar det gå bra. Och som sagt, den irriterade damen i Södertälje hörde jag inte ett knyst ifrån på hela resan.

Liseberg

Det går bra för SJ. För att dela med sej av vinsten fick vi som tillhör Göteborgs åkstation gå på Liseberg. Det fanns tre dagar att välja mellan och alla som ville var bjudna. Tågvärdar, lokförare, stationsvärdar, gruppchefer. Vi var ca 50 personer den dag jag valde att gå.

Vi fick varsitt femkampshäfte med entrébiljett, femkampsbiljetter, en åkattraktion och några spelkuponger. Vi delades in i 4 lag och körde femkampen först. Det var mycket bollspel och jag som inte har någon bollkänsla brukar inte ha en chans. Men märkligt nog vann jag nåt sorts andrapris på Skeeball: ett litet mjukisdjur i form av en trearmad bläckfisk. Kul!

Efter femkampen var det några som via våra femkampsvärdar fick gå i VIP-kö till Lisebergs stora attraktioner: Loke och Helix. Sådana dödsångestskapande företeelser är inget för mej. Jag hängde istället på gänget som gick runt och spelade på chokladhjul. Det brukar jag heller aldrig göra men har man gratiskuponger och trevligt sällskap så varför inte. Och där gick jag helt otippat och VANN också! En stjärnvinst på Anthon Berg! Jösses..... Fyra stora bjudkartonger i ett jättepaket. 1,6 kg choklad! Synd att jag inte äter godis. Jag får väl börja igen! *ler*

Det blev återsamling och vinnarlaget korades. Mitt lag kom tvåa. Sedan fick vi mat och dryck på Stjärnornas krog. Hamburgare, cheesecake och 2 valfria drycker. Jag tog 2 öl.

Det var en trevlig kväll och det är som alltid himla roligt att se sina kollegor i civila kläder. Roligt också att få prata lite mer ordentligt utan att bli avbruten av en arbetsuppgift hela tiden.