Idag är det exakt 6 veckor sen den olycksaliga dagen när jag var så himla präktig och joggade på rasten i Malmö. Det har varit 6 veckor fyllda av sjukgymnastik, tejp och värktabletter. Jag har dock varit en otroligt exemplarisk elev och gjort mina övningar nästan varje dag. Det har känts bra att göra dom.
Jag har också jobbat. Det har inte alltid känts bra men det har funkat. Framför allt var det skönt att slippa tjafsa med Försäkringskassan.
Under dessa 6 veckor har jag inte kunnat gå normalt. Jag har rört mej försiktigt och långsamt men ändå blivit trött i knät frampå eftermiddan och haft ganska ont på kvällarna. Joggat har jag naturligtvis inte gjort alls. Det grämer mej nåt oerhört. I juni hade jag kommit igång riktigt bra med träningen och kunde ge mej ut på en milrunda utan att gå. Nu är ju alltihop raserat. *djup suck*
Senast jag träffade min särdeles kompetenta och trevliga fysioterapeut Emelie, fick jag en ny övning att testa: BRÖDKAVELTORTYR!!! Antagligen jättenyttigt, och jag gör det, medelst svordomar svett och tårar, med INNERLIG förhoppning att det ska ha effekt. Men fy fabian vad ont det gör! Varför jag utsätter mej för denna plåga är för att Emelie masserade utsidan av låret rätt så brutalt, och efter det kunde jag gå helt smärtfritt! Det var WOW. Första gången på 6 veckor! Brödkaveln påminner starkt om denna massage och motivationen att kunna gå utan smärtor vinner över obehaget.
Så här gör du: Lägg dej på sidan med en armbåge i golvet. Jag brukar lägga mej på mattan för att det ska bli lite skönare. Så böjer du det övre benet och sätter foten framför knäet på det undre, pillar in kaveln under låret och kör. Dvs rullar fram och tillbaka i kroppens längdriktning - armarna och foten framför knät hjälper till - tills du inte står ut längre. Jag står ut en knapp minut. Det är fruktansvärt jobbigt. Och gör fruktansvärt ont. Och då kör jag ändå med det släta kaveln, inte den taggiga......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar