1980 luffade jag med en tjejkompis. Vi gjorde stopp i Köpenhamn, München och Salzburg innan vi drog ner till Aten via det forna Jugoslavien och därifrån tog en båt till Ios.
Det var tider det. När man "bodde" på tågen. När tågen var "hemma". Helst reste man på natten, gärna i liggvagn om det fanns, men annars sov man där det gick; i vestibuler och i gångar och lite varstans. En dansk kille sov på en bagagehylla minns jag. Vi åt och drack och skrattade oss fram genom Europa och sommaren. Någon spelade gitarr och vi sjöng och skrålade. Livet var så enkelt. Och tåg, det var livet.
Jag tänkte kanske resa till Spanien i augusti/september i år, och jag har kollat runt lite. Flyg är billigt och enkelt. På 4 timmar och för 600 spänn kan jag ta mej från Stockholm till Madrid. Till exempel. Barcelona är ungefär lika billigt. Men tåg då? Jag är ju tågvärd och gillar tåg. Jag gillar dessutom att resa miljövänligt och tåg är ju hundratusen gånger bättre. Och jag har inte bråttom och jag har fina minnen från ungdomens dagar.... Bara för skojs skull och för jämförelsens: Vad skulle en tågbiljett Göteborg-Madrid kosta? Jag ringer SJ:s resebutik i Kalmar som har hand om utlandsresor och får veta att det går inte. Det är omöjligt! InterRailkort är enda sättet. Ut och tågluffa på gamla dar alltså? Tja, tanken känns onekligen lite lockande.
Rabatter då? Jag jobbar ju på ett tågbolag. Jojomän! Som anställd på SJ kan jag köpa ett InterRailkort för mindre än en tredjedel av normalpriset! Fantastiskt! Ett kort som gäller en månad och innefattar sju resdagar kostar mej således mindre än en tusenlapp! Och jag kan följaktligen resa både fram och tillbaka till Spanien BILLIGARE än flyget! Jag kan dessutom resa till FLER länder om jag skulle vilja! Jamen saken är ju klar: Jag ska ut och tågluffa igen - 37 år senare!!!
 |
| Varken början eller slut. Kretslopp. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar