Bakslag

På tisdagen var det dags att jobba igen. Hög tid efter 7 sjukdagar som jag ägnat åt sjukgymnastik, korta promenader och filmtittande. Ordentligt trött på hemmets fyra väggar såg jag fram emot att åka till jobbet. Nog skulle knäet hålla, det skulle det väl?

Dagen innan blev min tänkta tur - att stå i bistron till Malmö - utbytt. Nu skulle jag istället vara AGS på ett senare tåg - exakt samma tur som jag haft sist jag jobbade: 4 timmars rast och hotell i Malmö. Tåget avgår 06.40 från Göteborg och är alltid fullsatt, i varje fall i 1 klass. Så det blev till att servera 56 frukostar i en jädra fart. Och mitt knä tyckte inte alls om alla "slängar" som tåget gjorde. I synnerhet inte när jag samtidigt skulle parera en tung serveringsvagn....

Jag haltade bort till hotellet och slängde mej i sängen. Det kändes inte alls bra. Jag sov bort rasten och åkte sedan tillbaka till Göteborg. Och insåg att det nog var dags för ett återbesök i sjukvården. Riktigt besviken var jag.

I morse gick jag till min vårdcentral. Träffade en läkare som gav mej recept på antiinflammatoriska värktabletter samt remiss till röntgen. Sjukskriven blev jag också. Ända till 9 juli! Det var väl kanske att ta i. Så länge hoppas jag verkligen inte att jag behöver stanna hemma. Sedan gick jag till apoteket och efter det åkte jag till röntgen. Svar ges i slutet av nästa vecka. Då ska jag även på återbesök till fysioterapeuten Emelie, hon som tejpade så bra senast jag var där. Det ser jag fram emot. Tills vidare får jag linka runt med ett vanligt knäskydd. Det ger en viss stadga men jag går inte särskilt fort. Jobba ska jag nog inte göra på ett par dagar. Vi får se. Jag tar en dag i taget. Innan jag åkte hem slank jag förbi jobbet och visade upp mitt läkarintyg. Tillsammans med min gruppchef fyllde vi i en jäkla massa papper. Det var Försäkringskassan, Synergirapport (arbetsskada, eftersom joggingturen inträffade under arbetstid/rast) samt Afa-försäkring. Det tog nästan en timme! Kära nån. Men nu är det gjort i alla fall, enligt konstens alla regler.

Det var en dålig dålig dag idag. Det är väl bara att inse att man har gått på ett bakslag. Att kroppen hade mer att säga till om.

Idag är annars en dag att fira. Det är årets längsta! Det var nämligen sommarsolstånd i morse. Kl 06.24 vände det. Nu går vi mot mörkare tider..... Ja ursäkta om jag låter pessimistisk men att inte kunna röra på sej som man är van vid sätter sej på humöret. Jag vill bli bra NU!! Men det är väl nåt sorts tålamodstest som jag ska klara av först. Hmpf.

Här är en bild från promenaden på Koön i måndags. Vi passerade över en liten tjärn med vita näckrosor. Bakom klippan finns havet med utsikt över Tjörn och Åstol. Mycket vackert.