Mult

När man kopplar ihop två tågsätt och gör ett dubbeltåg kallar vi det internt för "mult", en förkortning av multipel. (Ett enkeltåg kallas singel.) Det finns 36 st X2000-tåg och att multa kan gå hursomhelst. Ibland går det bra men det finns tågsätt som verkligen inte gillar varann. Dom blir som två katter som inte trivs ihop. Spottar och fräser och vill inte samarbeta alls. Ett sånt tågsätt kom vi ut till på söndagen.

Dom som kör fram tågen till perrongerna kallas för "växlare" och dom kämpade länge och väl för att få ihop den här multen. Dom t o m körde iväg ut på bangården och vände tågsätten för att se om det skulle funka tvärtom. Icke. Och just den där vändningen gjorde dessvärre att vagnsnumreringen inte stämde när vi kom tillbaka. Och när vi kom tillbaka började det närma sej avgång, vilket innebar att perrongen var full med folk. 600 personer ville förstås veta var just deras vagn befann sej. Och nu hade vi åkt ut och vänt på alltihopa. Katastrof.....

Från början skulle vagn 1-7 gå närmast stationshuset och vagn 8-14 längst ut. MEN när vi rullade tillbaka till perrongen hade båda tågsätten vagnsnummer 1-7..... Plus att vi nu skulle ha vagn 8-14 längst IN istället.

Ja ni hör ju. Förvirringen var total. Och det dumma är att vi som är ombord inte kan se vagnsnumreringen förrän vi går ut på plattformen. Vi visste inte heller att det var 1-7 på båda. Vi visste bara att nu skulle tåget gå som två singlar - en ny förare var inkallad - och vagn 1-7 skulle gå först.

Jag gjorde misstaget att öppna en dörr för att kolla vagnsnumreringen. Och blev fullständigt nergjord av ilskna resenärer som alla högljutt pratade i mun på varann och ingen enda hörde vad jag försökte förmedla. Vi på SJ var ju alla idioter. Min kollega Carlos tog en megafon och gick ut och sa samma sak som jag sagt fast den här gången hördes det. Vi fick småningom också ordning på vagnsnumreringen och alla 600 kunde ta sej till rätt vagn. Pjuh!

Jag tror inte det är så bra att multa en berg- och dalbana. Heller.

Vi kom iväg ca 20 minuter försenat. Bara för att upptäcka att bistron inte ville fungera. Vet inte om det hade med multningsstrulet att göra men elen funkade inte. Kylsystemet var ur funktion och kassan också. Vi plockade ner all maten från montrarna och satte dit Raw Bites och vattentetror istället. Sånt bjuder vi ju på. Även kaffet givetvis. Inte mycket till ersättning när det är middagsdags för många - klockan var strax före 18. Och vi hade säkert 50 räkmackor som inte gick att sälja.

En tredje sak som inte riktigt fungerade denna söndag var SJ:apparna i tjänstetelefonen. Det var krångligt att hitta vilka resenärer som hade anslutningar och vart, samt var det ev fanns en ledig sittplats på tåget. Det går att hitta svaren på såna frågor utan appar men det går 10 ggr fortare ifall dom fungerar som dom ska. En sån krångeldag vi hade. Suck.

Som tur var var vi många ombordare på detta tåg. Vi skulle upp till Hallsberg och vända och ta en mult hem, så vi var 4 stycken. Är man 4 stycken på en singel har man tid för felsökning. Vi ringde vår it-avdelning och fick hjälp med att få igång kassan och vi fick också igång kylsystemet när vi väl hittat kortslutningen. Så då var det bara att plocka upp alla matvaror igen och börja sälja. Tyvärr hade all dricka hunnit bli varm och varm coca cola och öl säljer inte så bra.... Å andra sidan är det kanske mindre viktigt? Det är väl viktigare att få mat i magen!

Aningen sent kom vi så till Hallsberg och blev avlösta. Vi hade en kort rast och sen var det nattugglan (sista tåget) hem. Nattugglan var också en mult men en mult som fungerade! Vi kom t o m till Göteborg FÖRE tidtabell! Men oj vad trött jag var på slutet. Allt detta strul tog på krafterna och sen är jag ju inte någon nattuggla själv utan vill helst sova kl 22.

Nåja. Till slut kröp jag i säng. Och drömde om Raw Bites och mobiltelefoner som var stora som resväskor. Det var nog en avstressningsdröm.