Övningstur med dubbeldäckare

Dags att testa nästa tågtyp: Dubbeldäckaren. Jag hade en mycket lugn och pedagogisk handledare; Paul. Vi träffades en halvtimma innan passet började och jag fick en genomgång av dom appar vi skulle använda. Telefonen är ju näst uniform det viktigaste en tågvärd ska hålla reda på. Därför är det inte så käckt att lägga telefonen på toaletten och glömma den där..... Och det var precis det jag gjorde!!! *morr* Åååå vad irriterad jag blev på mej själv. Vi hade redan klivit på tåget och det var 3 minuter kvar till avgång när jag upptäckte att jag var mobillös. Det fanns inte en chans att jag skulle hinna springa tillbaka och hämta den. Paul ringde Jossan som fick ta hand om den och lägga den på ett bra ställe. Suck. Nu har jag slarvat bort namnskylten och nästan slarvat bort min telefon. Det är inte alls likt mej. Jag brukar vara en ordentlig person. Hmpf 

Tåget avgick 15.55. Det finns som jag tidigare nämnt ingen bistro på dessa tåg. Som tågvärd handlar jobbet om att visera biljetter och att räkna antalet resenärer vid vissa stationer. Och att finnas på plats förstås. Hålla ordning och svara på frågor.

Dubbeldäckaren är ju ett regionaltåg, lite av ett pendeltåg, och jag fick se en uppsjö av olika biljettvarianter. Det måste jag lära mej mer av känner jag för det kändes alldeles snurrigt. Förutom vanliga SJ-biljetter åkte folk på årskort, regionen runt, skolkort, provåkarkort, flerkommunskort och vissa västtrafikkort. Vad som gällde berodde lite på var man var nånstans geografiskt.

Tåget stannar ofta. Alingsås, Vårgårda, Herrljunga, Falköping, Stenstorp, Skövde, Töreboda, Laxå, Hallsberg. Det stannar ytterligare 10 gånger innan man är framme i Stockholm. Men Paul och jag gick av i Hallsberg och lämnade över tåget till ny personal. Vi hade en dryg timmas rast och löste sedan av personalen som kom från Stockholm med 19.43-tåget.

Hallsberg

Det blev ganska många gånger som vi vandrade genom tåget för att kolla biljetter och räkna. Jag lånade Pauls telefon för att få känna på det. Och jag förstod precis vad även vana tågvärdar menar med att de "går vilse" på dessa tåg. Det är det där med två våningar och att alla vagnar ser likadana ut. Till slut blir man snurrig. Fast allra svårast för mej var att hålla reda på var vi var nånstans! "Nya resande från..... eh... eh?... Falköping?" Jag fick helt enkelt kolla med Paul om det var Falköping vi nyss passerade? Pinigt.

På vägen upp till Hallsberg var tåget i det närmaste fullt. Vi hade t ex 96 uppsluppna tjejer i yngre tonåren som skulle till nån handbollsturnering. Det var väskor och mobiler och godispåsar överallt. Dom var himla nyfikna och roliga. På hemvägen var det mindre folk och ganska lugnt. En liten söt hund, en familj med en pratig 6-åring och några öldrickande ungdomar. Det var ju ändå fredag kväll!

Hemma i Göteborg igen gick vi till Hittegods med en kvarglömd väska och ett upphittat körkort. Och så fick jag hämta tillbaka min telefon hos Trafikledningen. Och jag lovade mej själv att ALDRIG MER GLÖMMA TELEFONEN PÅ TOALETTEN!!!