Övningstur med X2000

Det var ganska pirrigt att vakna onsdag morgon och inse att det är nu det blir lite mer allvar. Det är nu vi ska ut i verkligheten och praktisera det vi lärt oss under kursen. Med handledare visserligen, men ändå. Dagen började inte heller helt bra. Jag fick tekniska problem med jobbmobilen och fick ringa SJ helpdesk för att få hjälp. Sedan hittade jag inte min namnskylt trots att jag vände upp-och-ner på hela lägenheten. Försmädligt men inget att göra åt.

Kl 13.34 infann jag mej på basen och träffade Susanne som var min handledare och Mats som var chef på tåget. En tågchef kan kallas serviceledare eller AGS och hen har hand om 1 klass, biljettvisering och avgångssignalering. Men framför allt har hen det övergripande ansvaret tillsammans med lokföraren. Susanne och jag hade hand om bistron, och bara den.

Kl 14.30 avgick X2000 mot Stockholm - min jungfrutur! Och i samma ögonblick som tåget började rulla ut från stationen sög det till i maggropen! JÄKLARS!! Nu är det inte en dröm eller en vision längre. Nu är det på riktigt!! Så himla kul och så himla spännande.

Jag kände mej fin i min uniform. Stolt och viktig. Jag fick frågor och folk lyssnade på vad jag sa. Uniformen gör att folk tror att jag KAN en massa saker - fast att det inte är så. Men det var bara att se glad ut och göra sitt bästa. Och alla resenärer som kom till bistron var helt fantastiskt trevliga och vänliga precis allihop. Och kassan funkade som den skulle och de gånger den inte gjorde det är jag rätt säker på att det var jag som tryckte på fel knapp eller i fel ordning. Men alla bara log och hade hur mycket tålamod som helst. "Jaja, bara vi blir klara innan Stockholm" och såna kommentarer. Susanne var ju också lugnet själv och det smittade av sej tror jag. När vi inte sålde mat, fika och alkohol fyllde vi på i montrarna. Och sprang på falsklarm på handikapptoan. Larmet sitter jättedumt på handikapptoan. Många trycker på det istället för på spolningen och då går ett larm i bistron och då måste den som är där springa två vagnar bort och stänga av det.

Vi kom till Stockholm efter dryga 3 timmar och vandrade upp till 49:an, som basen i Stockholm kallas. Den är inte lika fin som Göteborgsbasen tycker jag men innehåller ungefär samma saker. Fikarum, kaffemaskiner, vilrum, massagestol, TV-rum, duschar, kassaredovisningsrum och växlingsmaskin. Efter att ha käkat en sallad som kvällsmål återstod en timme till nästa hållpunkt. Då la jag mej i vilrummet i en fantastiskt skön läderfåtölj! Fällde stolen i vågrätt läge, blundade och stensomnade. Jag var så trött efter alla intryck.

Ungefär 10 i 8 på kvällen hade vi haft vårt planeringsmöte med Mats och då tog vi oss ner till plattformarna ut mot norra delen av Centralen. Där stod en taxi och väntade. En taxi som körde oss genom underjordiska tunnlar (!!!) som man inte visste fanns, ända bort till Norra Bantorget. Och där på en plattform stod vårt tåg och väntade. När vi gjort i ordning allting - klargjort heter det - fick föraren klartecken och vi rullade in på spår 10 för att ta emot våra resenärer.

Återresan till Göteborg var lugn. Och fortsatt mycket trevlig! Halva tåget satt mest och sov och vi kunde t o m sitta en liten stund i tjänstekupén och prata. Det var inte så mycket tågprat, utan vi delade intressen som bra fik, bra böcker och uppseendeväckande skor. Vi var tillbaka i Göteborg 23.38 och ungefär en timme senare låg jag i min säng och kände mej himla lycklig.

En STOR eloge till SJ:s superdupertrevliga resenärer!!!
Tack också till Mats och Susanne som var med på en resa jag aldrig kommer att glömma.