X2000

Ännu ett steg i utbildningen är avklarat. Det var ett stort steg som varade i tre dagar och handlade om X2000, SJ:s snabbtåg från 1990. Tågen har redan byggts om en gång (2005) och de ska byggas om ännu en gång inom en ganska snar framtid.

Som passagerare känner jag mej otroligt "hemma" på ett X2000-tåg eftersom jag åkt så många gånger och trodde väl att det skulle vara ganska "enkelt". Hah!  Utifrån sett verkar det heller inte vara så stor skillnad på X2000 och SJ3000. Men om man betänker att vi fick en dags utbildning på SJ3000 och hela TRE DAGAR på X2000, så förstår man att det eventuellt bör vara någon slags liten skillnad. Med enkel matematik blir det ungefär 3 ggr "svårare" att jobba på X2000. Typ.

Om det är svårt eller inte kan jag egentligen inte avgöra - ännu - men jag kan berätta att det var då en väldans massa skåp och luckor man skulle hålla reda på. Och att det inte är fel att vara lite praktiskt lagd om man ska vara tågvärd. Tvärtom! Man måste vara något av en problemlösare och våga prova och pilla både här och där. Det var säkringar och rattar och spakar både i tåget och under det. I "kjolen" som man säger. Jag tänkte lite roat på att jag som 28-åring blev testad att passa utmärkt som elektriker. Tja. Jag ska naturligtvis inte jobba med elektricitet men jag ska absolut vara rätt haj på hur den fungerar. Eller snarare när den INTE fungerar.

Skåp med lite dvärgbrytare. Det heter så.

Det finns ungefär 10 olika skåp man kan öppna med en speciell nyckel. Dom sitter lite varstans men mestadels i vagnarnas ändar. Ibland måste man öppna en lucka i innertaket för att komma åt att felsöka. Och är det problem med nån toalett måste man in där och öppna luckor och vrida på spakar och kranar och skruvar. Jag kommer inte ihåg allt, så det är tur att det finns manualer. Vi hade också väldigt duktiga och tålmodiga instruktörer: Magnus, Lilian, Lizette och Kerstin. Och vi avslutade våra tre dagar med ett skriftligt prov som alla (som vanligt) klarade galant! Vi är antagligen tidernas mest lättlärda grupp..... 

Jag tänker ofta att jag inte hade en aning om att en tågvärd ska kunna så mycket tekniska och praktiska saker, men att jag är glad att det är så. Jag är ju faktiskt en ganska praktiskt lagd person. Sen får jag hoppas att de "händelser" som uppstår under färd går att lösa. Om t ex AC:n lägger av en varm sommardag och jag inte kan starta om Simatic-datorn då blir nog inte resenärerna särskilt glada. Eller om toaletterna lägger av och jag inte kan få igång vakuumpumpen. Då blir det inte roligt. Å andra sidan, om jag lyckas, då blir jag både stolt och mallig! Kanske kan jag t o m imponera på en och annan. 

Till sist vill jag visa att jag inte är ensam om att besitta dessa oerhörda kunskaper om livet ombord. Här är en bild på mina kurskamrater när vi befinner oss på Göteborgs bangård för att strax gå ombord på ett X2000-tåg. Det är ganska högt till dörren som ni ser för det finns ju ingen perrong på en bangård. Men tågvärdar är inte bara fenomenala problemlösare, dom är ganska viga också!

En sista liten fotnot: Utropstelefonen heter Lars!!  Så varje gång jag ropar ut information i högtalarna så pratar jag med Lars! Det är lite roligt när man en gång i tiden haft en stor stor kärlek som hette så. Som dessutom arbetat som lokförare...