Övningstur med dubbeldäckare

Dags att testa nästa tågtyp: Dubbeldäckaren. Jag hade en mycket lugn och pedagogisk handledare; Paul. Vi träffades en halvtimma innan passet började och jag fick en genomgång av dom appar vi skulle använda. Telefonen är ju näst uniform det viktigaste en tågvärd ska hålla reda på. Därför är det inte så käckt att lägga telefonen på toaletten och glömma den där..... Och det var precis det jag gjorde!!! *morr* Åååå vad irriterad jag blev på mej själv. Vi hade redan klivit på tåget och det var 3 minuter kvar till avgång när jag upptäckte att jag var mobillös. Det fanns inte en chans att jag skulle hinna springa tillbaka och hämta den. Paul ringde Jossan som fick ta hand om den och lägga den på ett bra ställe. Suck. Nu har jag slarvat bort namnskylten och nästan slarvat bort min telefon. Det är inte alls likt mej. Jag brukar vara en ordentlig person. Hmpf 

Tåget avgick 15.55. Det finns som jag tidigare nämnt ingen bistro på dessa tåg. Som tågvärd handlar jobbet om att visera biljetter och att räkna antalet resenärer vid vissa stationer. Och att finnas på plats förstås. Hålla ordning och svara på frågor.

Dubbeldäckaren är ju ett regionaltåg, lite av ett pendeltåg, och jag fick se en uppsjö av olika biljettvarianter. Det måste jag lära mej mer av känner jag för det kändes alldeles snurrigt. Förutom vanliga SJ-biljetter åkte folk på årskort, regionen runt, skolkort, provåkarkort, flerkommunskort och vissa västtrafikkort. Vad som gällde berodde lite på var man var nånstans geografiskt.

Tåget stannar ofta. Alingsås, Vårgårda, Herrljunga, Falköping, Stenstorp, Skövde, Töreboda, Laxå, Hallsberg. Det stannar ytterligare 10 gånger innan man är framme i Stockholm. Men Paul och jag gick av i Hallsberg och lämnade över tåget till ny personal. Vi hade en dryg timmas rast och löste sedan av personalen som kom från Stockholm med 19.43-tåget.

Hallsberg

Det blev ganska många gånger som vi vandrade genom tåget för att kolla biljetter och räkna. Jag lånade Pauls telefon för att få känna på det. Och jag förstod precis vad även vana tågvärdar menar med att de "går vilse" på dessa tåg. Det är det där med två våningar och att alla vagnar ser likadana ut. Till slut blir man snurrig. Fast allra svårast för mej var att hålla reda på var vi var nånstans! "Nya resande från..... eh... eh?... Falköping?" Jag fick helt enkelt kolla med Paul om det var Falköping vi nyss passerade? Pinigt.

På vägen upp till Hallsberg var tåget i det närmaste fullt. Vi hade t ex 96 uppsluppna tjejer i yngre tonåren som skulle till nån handbollsturnering. Det var väskor och mobiler och godispåsar överallt. Dom var himla nyfikna och roliga. På hemvägen var det mindre folk och ganska lugnt. En liten söt hund, en familj med en pratig 6-åring och några öldrickande ungdomar. Det var ju ändå fredag kväll!

Hemma i Göteborg igen gick vi till Hittegods med en kvarglömd väska och ett upphittat körkort. Och så fick jag hämta tillbaka min telefon hos Trafikledningen. Och jag lovade mej själv att ALDRIG MER GLÖMMA TELEFONEN PÅ TOALETTEN!!!

Avslutningsdag

Det blev lite fel ordning på slutet. Vi skulle ju först ha avslutningsdag med våra gruppchefer och SEN åka på övningstur. Men det bidde tvärtom och det gick ju bra det med!

Anders och Jossan gick igenom en massa saker som kan vara bra att kunna i jobbet. Hur man hittar information av olika slag, arbetstider t ex, och vad som kan vara bra att tänka på när vi ger oss ut i verkligheten. Eftersom alla hade varit på första övningsturen redan så fanns en mängd frågor kring det också. Det var skönt att räta ut en massa frågetecken för det är mycket i en tågvärds liv. Det är tur att vi har några dagar på oss att fatta allting. Eller inte allt kanske men lite mer än vi fattar idag. Eller vi och vi..... JAG menar jag!

Vid eftermiddagskaffet blev det högtidligt. Då dukades det fram tårtor och bubbelvatten och vi fick gå fram en och en och ta emot diplom och kramar. Allra sist togs ett gruppfoto på hela Göteborgsgänget. Vi är otroligt tjusiga! Tycker jag i alla fall.

Övningstur med X2000

Det var ganska pirrigt att vakna onsdag morgon och inse att det är nu det blir lite mer allvar. Det är nu vi ska ut i verkligheten och praktisera det vi lärt oss under kursen. Med handledare visserligen, men ändå. Dagen började inte heller helt bra. Jag fick tekniska problem med jobbmobilen och fick ringa SJ helpdesk för att få hjälp. Sedan hittade jag inte min namnskylt trots att jag vände upp-och-ner på hela lägenheten. Försmädligt men inget att göra åt.

Kl 13.34 infann jag mej på basen och träffade Susanne som var min handledare och Mats som var chef på tåget. En tågchef kan kallas serviceledare eller AGS och hen har hand om 1 klass, biljettvisering och avgångssignalering. Men framför allt har hen det övergripande ansvaret tillsammans med lokföraren. Susanne och jag hade hand om bistron, och bara den.

Kl 14.30 avgick X2000 mot Stockholm - min jungfrutur! Och i samma ögonblick som tåget började rulla ut från stationen sög det till i maggropen! JÄKLARS!! Nu är det inte en dröm eller en vision längre. Nu är det på riktigt!! Så himla kul och så himla spännande.

Jag kände mej fin i min uniform. Stolt och viktig. Jag fick frågor och folk lyssnade på vad jag sa. Uniformen gör att folk tror att jag KAN en massa saker - fast att det inte är så. Men det var bara att se glad ut och göra sitt bästa. Och alla resenärer som kom till bistron var helt fantastiskt trevliga och vänliga precis allihop. Och kassan funkade som den skulle och de gånger den inte gjorde det är jag rätt säker på att det var jag som tryckte på fel knapp eller i fel ordning. Men alla bara log och hade hur mycket tålamod som helst. "Jaja, bara vi blir klara innan Stockholm" och såna kommentarer. Susanne var ju också lugnet själv och det smittade av sej tror jag. När vi inte sålde mat, fika och alkohol fyllde vi på i montrarna. Och sprang på falsklarm på handikapptoan. Larmet sitter jättedumt på handikapptoan. Många trycker på det istället för på spolningen och då går ett larm i bistron och då måste den som är där springa två vagnar bort och stänga av det.

Vi kom till Stockholm efter dryga 3 timmar och vandrade upp till 49:an, som basen i Stockholm kallas. Den är inte lika fin som Göteborgsbasen tycker jag men innehåller ungefär samma saker. Fikarum, kaffemaskiner, vilrum, massagestol, TV-rum, duschar, kassaredovisningsrum och växlingsmaskin. Efter att ha käkat en sallad som kvällsmål återstod en timme till nästa hållpunkt. Då la jag mej i vilrummet i en fantastiskt skön läderfåtölj! Fällde stolen i vågrätt läge, blundade och stensomnade. Jag var så trött efter alla intryck.

Ungefär 10 i 8 på kvällen hade vi haft vårt planeringsmöte med Mats och då tog vi oss ner till plattformarna ut mot norra delen av Centralen. Där stod en taxi och väntade. En taxi som körde oss genom underjordiska tunnlar (!!!) som man inte visste fanns, ända bort till Norra Bantorget. Och där på en plattform stod vårt tåg och väntade. När vi gjort i ordning allting - klargjort heter det - fick föraren klartecken och vi rullade in på spår 10 för att ta emot våra resenärer.

Återresan till Göteborg var lugn. Och fortsatt mycket trevlig! Halva tåget satt mest och sov och vi kunde t o m sitta en liten stund i tjänstekupén och prata. Det var inte så mycket tågprat, utan vi delade intressen som bra fik, bra böcker och uppseendeväckande skor. Vi var tillbaka i Göteborg 23.38 och ungefär en timme senare låg jag i min säng och kände mej himla lycklig.

En STOR eloge till SJ:s superdupertrevliga resenärer!!!
Tack också till Mats och Susanne som var med på en resa jag aldrig kommer att glömma.

Sista teoridagarna

Återigen åkte vi upp till Stockholm och Hagalund (Solna) för ytterligare två dagars kurs. Vi var 12 deltagare; 7 från Göteborg, 4 från Karlstad och 1 från Malmö.

På måndagen stod Kundpsykologi på schemat men vår lärare, Christian, tyckte att "Hot & våld" var ett bättre namn på kursinnehållet. Eller Konflikthantering, Personlig säkerhet och Självskydd.

Christian jobbade (hade jobbat?) som livvakt, oklart var, och hade en ganska dyster bild att presentera. Och det var inte bara jag som skrämdes av statistiken av vad en tågvärd ibland utsätts för. Det var väl en himla tur att denna dag låg i sista veckan och inte i första. För om den legat i första veckan kan det hända att några ångrat sitt yrkesval... Jag blev i alla fall ordentligt omskakad. 

Christian såg ut som en blandning av Tommy Körberg och Janne Josefsson och hans Örebro-dialekt slog igenom då och då. Han pratade om hjärna och aggressivitetsspiral, om nödvärnsrätt och var man ska dra gränsen när en konflikt eskalerar. Eller rättare sagt INNAN den eskalerar. Vi är ju ganska utsatta när vi befinner oss på ett tåg mellan två stationer. Ganska ensamma också och det finns ju begränsat med platser att fly till om man säger så. Det optimala är att konflikter och hot om våld aldrig uppstår men det är en utopi att tro att världen skulle vara "god" enligt Christian. Det gör mej lite ledsen men jag får väl tro honom. Han har ju sett den delen av mänskligheten betydligt fler gånger än jag. 

Dagen avslutades med några självförsvarsövningar. Vi fick öva två och två på att bryta oss ur diverse grepp. Jag hoppas innerligt att jag slipper praktisera detta men det känns gött att ha lite trix att ta till, utifall att. 

Tisdagen ägnades åt Evakuering och det var herrarna Tomas och Olle som höll i det. Förmiddagen var teoretisk och Tomas Västerås-dialekt var väl det som var roligast med dom timmarna. Olle var gammal lokförare och en äkta eldsjäl. Det är sympatiskt med eldsjälar och de är härliga att lyssna till.

Efter lunch knallade vi ner till Hagalunds enorma bangård. Hur många spår som helst - fulla med tåg också! Under Olles överinseende klättrade vi upp på olika tågtyper och kollade var evakueringsväska, megafon och stegar fanns. 

Då detta var den sista teoridagen så skildes vi åt vid dagens slut. Nu har vi bara vår gruppchefsdag kvar och den har vi på respektive stationeringsort. Så hejdå Karlstad och hejdå Malmö! Jag kommer att sakna er....  Lycka till med era övningsturer och ha en fin sommar! 

2016 års "sommarbarn" på SJ! Ett himla gött gäng!!!

Dagens visdomsord

Jag har en bok som heter så. Den är liten och tjock och innehåller 365 sidor. Den ligger på mitt köksbord och varje morgon läser jag dagens ord. Idag står det såhär:

"Varje människa är ett resultat av sina tankar. Det hon tänker, det blir hon."
Mohandas Karamchand Gandhi (1869-1948)

Uniformsdax

Ta-daaaa!

Jag vet inte riktigt hur jag ska knyta scarfen bara....

4 skjortor

2 västar

1 kavaj

2 scarfs

1 byxa

1 kjol

1 bälte

1 cardigan

1 kappa

1 mössa

1 halsduk

Allt detta fanns i paketet. Skor har jag redan fått. Och namnskylt. Tack SJ! Jag är oerhört stolt över att få klä mej i denna fina uniform som sitter som en smäck. Otrolig kvalitet och passform! Jätteskön!  Skönt också att slippa tänka på vad man ska ta på sej när man ska gå till jobbet. Ja förutom om jag ska ha kjol eller byxa då förstås. Jag trivs bäst i byxa tror jag men det beror mest på att jag avskyr nylonstrumpor och uniformsreglerna säger att det måste jag ha ifall jag tar kjolen. 

Det börjar kännas väldigt nära nu. Bara 3 dagar kvar. Två i Stockholm och en i Göteborg. Sen är det dags att ge sej ut i verkligheten. Hoppa på tåget!

Fredagsmys igen

Jag tycker ofantligt mycket om Göteborgs Central. Det är den nästvackraste byggnaden i hela världen! Slagen endast av Sagrada Familia i Barcelona. Den är fylld av ljud, lukter, smaker och intryck som ger mej ståpäls. Människor som möts och skiljs, som släpar på väskor och har äventyr i blicken. Som äter, fikar, stressar och chillar. Och jag älskar tåg i alla former. Idag fick jag en hel eftermiddag på perrong 3 och 4. Det blev många tåg och många utrop. 

"Ding dong. SJ snabbtåg från Stockholm, Katrineholm och Skövde med ordinarie ankomsttid 14 och 30 ankommer strax till spår 3."

Det var tredje fredagen av fyra som vi tillbringade på Göteborgs Central. Tidigare har vi haft På spåret med Lars och förra veckan var det ju Ombordvisning av SJ3000 (snabbtågen Göteborg-Malmö) med Lars, Lizette och Johan. Idag var det dags för praktisk utbildning av rullstolsliften på X2000 med Magnus. Det är han med den orangea västen.

Det tog hela eftermiddan. Inte för att det är så himla svårt men för att tågen måste komma i tid och stå still. Dom gör inte alltid det. Står still alltså. Det händer att dom ankommer, släpper av alla resenärer och sen sticker till Olskroken där dom tvättas och tankas och töms och vänds och då får man snällt stå på perrongen och vänta tills dom kommer tillbaka. Och står still. Det måste nämligen finnas en perrong för att man ska kunna träna på rullstolsliften så det funkar inte att kuta bort till bangården och leka. 

Det var roligt att göra något praktiskt efter förmiddagens mer teoretiska inslag i form av Lokala biljetter med Ann. Ann är som ett uppslagsverk när det gäller biljetter. Och tro mej, det finns inte en mikroskopisk chans att ens den mest förslagne fuskåkare eller bedragare skulle klara sej förbi Ann utan giltigt färdbevis. Nänänä! Hon har full koll. "Ann Hawkeye"! 

När jag kom hem var det dags att hämta paket. Det efterlängtade paketet. Uniformspaketet!!! Ingen ände på lyckan idag. Jag får ta det där med uniformen i morgon annars blir det för mycket roligt på en och samma dag. Under tiden kan ni väl kolla ifall ni också tycker att Sagrada Familia är liiite vackrare än Göteborgs central? Eller?

Sagrada Familia

Göteborgs Central

Dubbeldäckare

Ett vackert tåg tycker jag väl kanske inte att SJ:s dubbeldäckare är. Eller X40 som dom kallas internt. Dom ser lite "klumpiga" ut tycker jag. Som en tumlare jämfört med en delfin. Eller vad tycker du?

Tåget är franskt och var från början tänkt att gå runt Mälardalen och vara något av ett pendlartåg. Det gör dom fortfarande men många av dem går längre än så. Själv har jag t ex åkt från Stockholm till Göteborg en gång. Det gör jag inte om! Det var trångt och obekvämt och jag var inte förberedd på att det inte finns bistro ombord. Så det blev en ganska jobbig resa på närmare 5 timmar utan varken mat eller dryck. Tänk på det, ifall du har tänkt resa med detta tåg. Matsäck anbefalles! Och vattenflaska. Tågen är moderna och handikappvänliga - i alla fall på undervåningen. Bara kliva rätt in från perrongen.

Det som är kul med tåget är ju annars att du kan sitta på övervåningen och få fin utsikt. Och nu ska du få en insidertips: Du måste inte köpa 1 klass biljett för att få plats på övervåningen! Det går att boka övervåning i 2 klass. Och eftersom det inte är någon skillnad mellan 1:a och 2:a klass så finns det ju ingen anledning att förköpa sej. Det enda som skiljer är en extra innedörr i 1 klass. Och att det förväntas vara aningen lugnare där. Men stolar och inredning är exakt likadan. Så vet du det. Spara på biljettpengarna och köp en god matsäck istället!

Efter en heldag med Ann och Magnus ombord på SJ:s dubbeldäckare hade vi sedvanlig ordning ett skriftligt prov. Det gick i sedvanlig ordning alldeles utmärkt bra och nu är hela gruppen godkänd för alla de 3 tågtyper vi kommer att arbeta på i sommar. Det känns gött!!

Dubbeldäckare

X2000

X2000

Ännu ett steg i utbildningen är avklarat. Det var ett stort steg som varade i tre dagar och handlade om X2000, SJ:s snabbtåg från 1990. Tågen har redan byggts om en gång (2005) och de ska byggas om ännu en gång inom en ganska snar framtid.

Som passagerare känner jag mej otroligt "hemma" på ett X2000-tåg eftersom jag åkt så många gånger och trodde väl att det skulle vara ganska "enkelt". Hah!  Utifrån sett verkar det heller inte vara så stor skillnad på X2000 och SJ3000. Men om man betänker att vi fick en dags utbildning på SJ3000 och hela TRE DAGAR på X2000, så förstår man att det eventuellt bör vara någon slags liten skillnad. Med enkel matematik blir det ungefär 3 ggr "svårare" att jobba på X2000. Typ.

Om det är svårt eller inte kan jag egentligen inte avgöra - ännu - men jag kan berätta att det var då en väldans massa skåp och luckor man skulle hålla reda på. Och att det inte är fel att vara lite praktiskt lagd om man ska vara tågvärd. Tvärtom! Man måste vara något av en problemlösare och våga prova och pilla både här och där. Det var säkringar och rattar och spakar både i tåget och under det. I "kjolen" som man säger. Jag tänkte lite roat på att jag som 28-åring blev testad att passa utmärkt som elektriker. Tja. Jag ska naturligtvis inte jobba med elektricitet men jag ska absolut vara rätt haj på hur den fungerar. Eller snarare när den INTE fungerar.

Skåp med lite dvärgbrytare. Det heter så.

Det finns ungefär 10 olika skåp man kan öppna med en speciell nyckel. Dom sitter lite varstans men mestadels i vagnarnas ändar. Ibland måste man öppna en lucka i innertaket för att komma åt att felsöka. Och är det problem med nån toalett måste man in där och öppna luckor och vrida på spakar och kranar och skruvar. Jag kommer inte ihåg allt, så det är tur att det finns manualer. Vi hade också väldigt duktiga och tålmodiga instruktörer: Magnus, Lilian, Lizette och Kerstin. Och vi avslutade våra tre dagar med ett skriftligt prov som alla (som vanligt) klarade galant! Vi är antagligen tidernas mest lättlärda grupp..... 

Jag tänker ofta att jag inte hade en aning om att en tågvärd ska kunna så mycket tekniska och praktiska saker, men att jag är glad att det är så. Jag är ju faktiskt en ganska praktiskt lagd person. Sen får jag hoppas att de "händelser" som uppstår under färd går att lösa. Om t ex AC:n lägger av en varm sommardag och jag inte kan starta om Simatic-datorn då blir nog inte resenärerna särskilt glada. Eller om toaletterna lägger av och jag inte kan få igång vakuumpumpen. Då blir det inte roligt. Å andra sidan, om jag lyckas, då blir jag både stolt och mallig! Kanske kan jag t o m imponera på en och annan. 

Till sist vill jag visa att jag inte är ensam om att besitta dessa oerhörda kunskaper om livet ombord. Här är en bild på mina kurskamrater när vi befinner oss på Göteborgs bangård för att strax gå ombord på ett X2000-tåg. Det är ganska högt till dörren som ni ser för det finns ju ingen perrong på en bangård. Men tågvärdar är inte bara fenomenala problemlösare, dom är ganska viga också!

En sista liten fotnot: Utropstelefonen heter Lars!!  Så varje gång jag ropar ut information i högtalarna så pratar jag med Lars! Det är lite roligt när man en gång i tiden haft en stor stor kärlek som hette så. Som dessutom arbetat som lokförare...

Fredag den 13:e

Inte alls en otursdag, tvärtom! Det var dagen då vi fick kliva OMBORD och studera ett tåg på nära håll. Det var dagen då vi lärde oss SJ3000 - det nya snabbtåget som är ungefär 4 år gammalt, och som än så länge mestadels trafikerar Göteborg-Malmö och Stockholm-Umeå.

Här har vi dom, sida vid sida; X2000 till vänster och SJ3000 till höger.

Vi delades in i 3 grupper med varsin lärare, satte på oss de vackra orangea västarna och knallade ner till spår 11 för att möta upp Malmötåget 11.20. När alla resenärer gått av gick vi ombord. Det var många knappar, nycklar och reglage kan jag säga.... Mycket med toaletter och dörrar och finesser i pentryt. Om det blev stopp här och fullt där. Och var fanns evakueringsstegarna? Och vad gör man ifall rullstolsliften inte funkar och ifall saker trillar ner bakom sätena? Vi fick kika in i förarhytten - spännande! - och naturligtvis hade vi en grundlig genomgång av bistron. Det är mestadels där ni kommer att hitta mej i sommar. Kanske inte så ofta i SJ3000 men desto mer i X2000.

Bistron på SJ3000.

Tjusigt va?!! SJ3000 är den bredaste tågtypen och också den modernaste. Det syns ganska tydligt just i bistron tycker jag. 

Efter ca 30 minuters stopp skulle tåget vända och gå tillbaka till Malmö. När passagerarna släpptes på steg vi av och gick och åt lunch. Sedan gick vi ut igen och väntade in nästa Malmötåg och fick ytterligare 30 minuters genomgång. Det gjorde vi även en tredje och sista gång. Tidspressen var en aning jobbig men för varje tur ombord blev jag aningen klokare. 

Som sista uppgift för dagen fick vi göra ett skriftligt prov för att visa att vi hade fattat det vi lärt oss under dagen. Då var klockan över 16 och vi var alla lite mosiga i huvet. Men det gick bra. Alla blev godkända!

SJ3000 var en ny bekantskap för min del. Eftersom dom inte trafikerar min stamsträcka Göteborg-Stockholm så har jag aldrig varit inne i ett sånt förut. Men jag blev glatt överraskad måste jag säga. Dom är ultramoderna och jag blev riktigt sugen på att jobba på ett sånt tåg. 

Stockholm

Så har vi avverkat tre kursdagar i Stockholm. Vi bodde på Scandic Star i Sollentuna. Ett fantastiskt hotell! Rummet var som en mindre svit; ett vardagsrum med soffa, skrivbord och TV och ett sovrum med dubbelsäng och ännu en TV. Badrummet var jättestort och innehöll både badkar och duschhörn. Jag nyttjade båda! På kvällarna serverades middag på SJ:s bekostnad och på mornarna åt vi naturligtvis en gedigen hotellfrukost som innehöll det mesta.

Tisdag och onsdag hade vi Claes som lärare. Dag 1 ägnades åt brand och brandövningar och det var enormt lärorikt. Vi såg på filmer med diverse otäcka bränder och fick sedan pröva att släcka med olika tekniker; vatten, skum, kolsyra och pulver. En sak som Claes verkligen fick oss att förstå var hur farlig röken egentligen är. Att ett enda andetag gör att vi omedelbart börjar hyperventilera och därmed blir det fysiologiskt omöjligt att hålla andan, hur mycket vi än skulle vilja. Och börjar man andas in en massa rök är det snart kört. Vet man det så kryper man UNDER röken redan från början. Vi fick öva på det på ett ganska verklighetstroget sätt: Vår kurslokal låg i Hagalund, som är en stor depå för SJ. Det står därmed en massa tåg och vagnar uppställda där och vi kunde därför kliva ombord på ett x2000-tåg och leka rökfylld vagn. Halva gänget fick fungera som avsvimmade passagerare som blockerade mittgången och vi andra skulle krypande ta oss genom hela vagnen utan att resa oss opp. För att ytterligare illustrera att det var rökigt och därmed mörkt i vagnen hade vi ögonbindlar för ögonen. Utan att se ett smack och utan att resa oss upp skulle vi dessutom klara av att öppna alla innerdörrar och försöka ta oss till nästa vagn så fort som möjligt. Det var svårt. Och tungt! Och man blev snabbt förvirrad av att inte se något, så det var jättenyttigt att ha fått prova på under ordnade former. När man inte ser något så är en tågvagn extremt lång också. Jag trodde aldrig jag skulle komma fram...

Andra dagen lärde vi oss "allt" om D-HLR och sjukdomar av olika slag. D står för defibrillator, dvs hjärtstartare. Visste du att varje dag får ca 25 personer hjärtstopp i Sverige? En hjärtstartare är det enda som kan rädda dej vid ett hjärtstopp. Det är således livsviktigt att kunna. HLR står för hjärt-lungräddning. Det måste man också träna på med jämna mellanrum. På SJ gör alla det vart femte år. Vi övade på dockor och på varandra. Vi lärde oss även Heimlichmanövern, som är den metod man använder ifall någon har satt något i halsen och inte kan andas. Vidare måste vi veta hur man agerar ifall en passagerare får stroke, ett astmaanfall, epilepsianfall, insulinkänning eller något annat akut. Bränner sej, klämmer sej eller bryter armar och ben osv. Jätteintressant! Och som tur är inte jättevanligt.

Jag känner mej ganska säker på att jag kommer att agera lugnt och tryggt ifall det skulle hända nåt på ”mitt” tåg i framtiden. Dels vet jag redan att jag agerat på ett bra sätt då mina egna barn råkat ut för olika trauman, dels har jag nu ännu mera kunskap än jag hade innan. Och kunskap ger trygghet, så är det ju.

Torsdag förmiddag hade vi ergonomi med Linus. Oerhört intressant det också. Vi fick massor av konkreta tips på hur vi kan träna upp våra kroppar så att dom tar mindre stryk i arbetet ombord. Vi fick också klart för oss att SJ verkligen satsar på friskvård och förebyggande arbete. Att det dels finns en friskvårdspeng, men också gott om träningsmöjligheter på de olika ”hemmastationerna”. Gött!

Efter lunch åkte vi in till Stockholms centralstation för att prova ut uniformer med Ronny. För oss damer gäller att vi ska ha byxa, kjol, skjorta, väst, kavaj och kappa. Ja inte samtidigt naturligtvis men det var dessa plagg vi skulle prova ut rätt storlek på. Vi fick prova många gånger innan dom satt som en smäck. Jättesnyggt blev det och till slut hade alla fyllt i varsin beställningslista. Det kommer att bli rena julafton när kläderna levereras. Vi passade också på att åka till den skoaffär som SJ har avtal med och prova ut skor. Skorna måste vara svarta och de måste vara av läder och det får inte vara snörskor ifall dam har tänkt att ha kjol. Jag hittade ett par underbart sköna Eccoskor. Kolla!

Jag är helnöjd med våra Stockholmsdagar. Nu börjar jag verkligen bli taggad på att få börja åka tåg som annat än passagerare! 

"Magic Magnus" å en Ann

Idag skulle vi lära oss kassahantering. Då behöver man diverse teknisk utrustning. En smart telefon, en läsplatta, en kortläsare, en skrivare (bärbar) och naturligtvis diverse program. Åsså behöver man en tekniskt duktig lärare. Det var därför Ann hade kallat in experternas expert; "magic Magnus".

Vi fick lära oss rent TEORETISKT hur det skulle kunna fungera. Men framför allt fick vi lära oss hur det är när det INTE fungerar!! Trots en "magic Magnus" så ville tekniken inte koppla ihop sej som den skulle/ska. Och jag fick rätt så ont i magen av blotta tanken att det skulle kunna vara på det dära viset när jag står inför ett arbetspass och det är på riktigt.....  Svettigt värre.... *svälj*

Vi fick också veta våra första praktikpass. Jag kör direkt! Avslutning onsdag (25:e) och sedan jobbar jag torsdag, fredag, lördag, söndag och tisdag. Då är jag elev alltså. Och har handledare. Förhoppningsvis är tekniken med oss då, så att vi får se hur det funkar när det fungerar. Det verkar i alla fall som att NÄR det fungerar så är det ganska enkelt. Hrm.

I morgon bär det av till Stockholm för tre kursdagar i Hagalund. Semester? Nja, kanske inte, men i vicket fall miljöombyte. Och att bo på hotell är ju aldrig fel - i varje fall när man inte betalar själv!

Turist på hemmaplan

Jag gör ännu en avstickare från tåg och tågvärd. Vi behöver alla omväxling och det har jag haft i dagarna tre.

Det är fint med besök. Extra fint med besökare som aldrig nånsin varit i Göteborg! Vad vill man visa då av vår vackra stad? Jo följande:

Torsdag: Skärgårdsbåt till Vrångö. Fyratimmars rundvandring med picknick.
Fredag: Besök i Botaniska trädgården*), stros från Feskekörka via Saluhallen och Avenyn upp till Götaplatsen. Titt in i Stadsbiblioteket och slutligen middag på Gyllene Prag.
Lördag: Spårvagn till Klippan, Älvsnabben till Lilla Bommen, lunch på Kungstorget, stros i Trädgårdsföreningen och Palmhuset, spårvagn till Slottsskogen, drickapaus på Villa Belparc, ett sista stros Slottsskogen runt och sedan avresa hemåt.

Vad mycket det blev. Jag blev trött bara av att skriva ner det. Men oj så skoj det är att leka turist i sin hemstad! Jag njöt varenda sekund. Underbart sommarväder har vi haft också. Göteborg kunde inte ha visat sej från en bättre sida. Underbara fina fantastiska Göteborg!! 

*) Fast just Botaniska var jag inte med på själv. Då satt jag i kurslokalen och skrev prov i geografi, stationsförkortningar och SJ biljettsystem. Det gick vägen. Full pott! 

Mycke' nu

Vi är halvvägs (?) in i den allt annat än nådiga luntan "SJ:s biljettsystem". Biljettsystem och stationsförkortningar - det blir prov på fredag. Jag SKA klara det men just idag snurrar det rejält i skallen och jag blandar ihop allting. Som tur är har man tjänstetelefon med diverse appar i som hjälpmedel när man är i tjänst och det är "skarpt läge".

Så det måste man också lära sej. Diverse nya appar. Som dessutom är lokaliserade i en för mej helt ny smartphone; en Sony Xperia Z5. Men det ska gå det med. Såklart! Det är Ann som fått äran att lära oss detta ganska tunga teoripaket. Dagarna är fullspäckade och man går hem kl 17, helt slut.

Det är då det gäller att stimulera hjärnan med annat. Måndag kväll var jag på Cirkeldans i Masthugget. Där dansar vi urgamla danser till den mest skiftande musik: Folkmusik, klassiskt, pop. Det är jätteroligt och framför allt meditativt. = Hjärnan får återhämta sej en aning. Tisdag morgon stod jag i Botaniska trädgården, tillsammans med 16 andra morgonpigga människor och gjorde tai ji juan, medan staden sakta vaknade. Det är magiskt att vara i Botaniska klockan sex på morgonen och naturligtvis extra vackert så här års, med alla blommor som blommar. Så även om det är en smått okristlig tid (väckning 04.30) så är det värt det. Balans, harmoni och meditation på samma gång. Man blir "jordad" och det är inte alls fel när man sedan ska sitta inne i 8 timmar och ägna sej åt att trycka in teoretiska kunskaper i sitt lilla huvud.

Det ÄR mycke' nu. Men det är roligt! Och en extra rolig grej är att jag nu träffat tågvärden från oktober 2015! Han som sa att tågvärd var världens roligaste jobb. Och som verkligen uppmuntrade mej att söka som det. http://folkesflicka.blogspot.se/2016/03/det-borjade-med-en-tagresa.html Det vi pratade om den gången är på väg att bli sant! Och det var jättefint att få träffa honom och tacka för tipset. Jag vet att han har rätt. Tågvärd ÄR världens roligaste jobb! Värt hur mycket slit som helst.

En liten lustig detalj om denne tågvärd: Han heter Henrik - precis som killen jag var barnflicka åt på mitt allra första jobb! Cirkeln är sluten.