Orken slut

Fredag. Arbetat 14 timmar. AGS på mult. Försening nästan 2,5 timmar eftersom vi tvingades åka via Eskilstuna. Hemma sent.

Lördag. Arbetat 5 timmar. AGS på mult. Drog- och alkoholpåverkad ung tjej tog all energi. Försening 30 minuter. Överliggning hotell. Sov dåligt. 

Söndag. Lång dag i Stockholm i väntan på att få åka hem. Arbetat 7 timmar. AGS. Fripassagerare som fick mej att uppleva total maktlöshet. Tog också energi. Sov dåligt och alldeles för lite.

Måndag. Arbetat 10,5 timmar. AGS på mult. Två personal kort på ett frukosttåg. Bara det kändes som alldeles för tungt. Jag slog bakut men hade inget för det. Det fanns ingen personal att tillgå. Det var bara att åka ändå och försöka så gott man kunde. Sen fick vi tekniska problem med tåget också och blev nästan 1,5 timmar sena, med allt vad det innebar med anslutningar som gick åt helvete. I Katrineholm t ex hade jag inte mindre än 19 (NITTON!) olika slutdestinationer att hålla reda på. Jag har aldrig varit med om nåt liknande. Det var där jag tog slut. Och när jag ringde gruppchefen och fick höra att jag nog hade för höga krav på mej själv då dog jag. Jag vet fan inte hur jag skulle kunnat prioritera på nåt annat sätt än jag gjorde. 

Efter en minimal rast (30 min) skulle vi hem igen. Och JAG skulle vara AGS. På en mult igen..... NEJNEJNEJNEJNEJ! Det går bara inte!! Jag fick panik. Kände tydligt att jag inte var tillräckligt skärpt för säkerhetstjänst. Efter att ha ringt personalplaneraren fick jag byta och stå i bistron istället. Det var en enorm lättnad. 

Men jag kände mej INTE bra. Nacken och skulderbladen värkte. Jag var darrig och lite gråtmild. Helt slut. Skör. När jag satt på en bänk och väntade på spårvagnen hemma i Göteborg kom det fram en väninna som känner mej väl. Hon fick väcka mej! Och sen sa hon att jag inte såg bra ut. På ett välment sätt givetvis. När jag kom hem ringde jag SJ:s kristelefon och fick prata en lång stund med en vettig person. Hon rådde mej att ringa personalplaneringen och berätta hur det var och att jag absolut inte skulle ha en AGS-tur i morgon. 10,5 timmar på en mult igen..... Det skulle inte vara bra för någon. Skulle det hända något skulle jag kanske inte klara ut det och det är ju varken bra för mej eller mina kollegor eller alla resenärer. Det var jag helt på det klara med. Jag var beredd att sjukskriva mej. Så illa var det/är det. Men efter att ha ringt personalplaneringen fick jag byta bort min AGS-tur till en bistrotur och då kändes det MYCKET bättre! Jag ska ju gå på semester på fredag och jag vill inte avsluta med att jag bryter ihop och sjukskriver mej det sista jag gör. Att jobba med lite lugnare göromål känns hundra gånger bättre. 

Solen går ner över hamnen i Göteborg. Och den gick nästan ner över Folkes flicka idag. Ridå.

Fripassagerare

På tåget hem idag hade vi inte mindre än 6 fripassagerare. Sex stycken! Det är ovanligt med så många på ett X2000. Det brukar bara vara nån enstaka då och då. I ena 1 klassvagnen hittade jag tre stycken oerhört tykna tjejer i övre tonåren. Alla flinade när jag bad att få biljetterna. När jag bad om id-kort blev det ännu roligare. Jag bad dem lämna 1 klassvagnen och följa med mej men dom tvärvägrade. Och Folkes flicka blev arg. Riktigt jävla skitförbannad blev jag. Rosenrasande. Vet att det är jättedumt att bli det men dom var så fruktansvärt uträknande kaxiga. Jag förstod med ens vilka det var som hade stökat till på serveringsbordet och käkat upp alla muffins.

Jag ringde vår extrabefattning, en go kille från Stockholm, och han kom omedelbart och hjälpte till. Medan han vaktade tjejerna fortsatte jag biljettviseringen. Det tog inte lång stund innan jag hittade två tjejer till. Dom hade huvorna uppdragna över huvet och låtsades sova. Jag skickade fram dom till dom andra tre.

I Södertälje gick dom av frivilligt, alla fem, men innan dom gick slet dom åt sej alla (plast-)glas från serveringsbordet och sen "lekte" dom med dom på perrongen. Hoppade på dem under skrik och skrän så att det blev plastflisor över hela Södertälje station. Min kollega ringde nästa tåg för att förvarna och jag ringde vaktbolaget. Det hade känts skönt att liksom "straffa" dom. Få dom att förstå att det dom sysslar med dels är straffbart, dels är respektlöst. Men jag tvivlar på att dom skulle fatta det. Jag tror tvärtom att dom fortsätter att åka runt på olika tåg och ställa till bus. Dom vet att ingen har tid med såna små förseelser. Det händer inget.

Jag fortsatte in i vagn 2 och där sa en kvinna att toaletten varit upptagen i över en halvtimme. Jag knackade på, jag ropade, både på svenska och engelska. Inget svar. Då hördes en spolning och jag ropade en gång till, högt och tydligt. Ingen reaktion. Då öppnade jag dörren och vad hittar jag där? ÄNNU EN fripassagerare! Nu en kille på ca 25 med italienskt utseende och med italienska som enda (enligt honom) språk. Han följde snällt med till bistron. Tror inte han vågade annat för nu var Folkes flicka inte att leka med. I bistron bad jag om legitimation men han hade ingen. Jag gjorde klart för honom att antingen visade han legitimation eller så skulle vakter komma i Katrineholm. Han valde vakter och jag ringde återigen till vårt vaktbolag. Killen flinade retfullt och jag tänkte skadeglatt att det flinet skulle han få äta upp när vi kom till Katrineholm.

Men det blev inte så. Vakterna hann inte fram. Dom hade 45 min på sej men hann inte. Det är helt otroligt. Vi är ju helt jävla maktlösa. Vad ger det för signaler? Va va va??? 😡

Jag är fortfarande inte rasist men det är tråkigt att få sina fördomar bekräftade, gång på gång. De flesta fripassagerare HAR utländskt ursprung och afrikanskt är vanligast. Så var det även med tjejerna idag. Dom var nog från Somalia. Men svenska kunde dom så det berodde inte på det.

Nej rasist är jag inte men jag är störtförbannad!

14 hektiska timmar

Innan jag går på ett pass kan jag ibland känna en viss nervositet. Klarar jag detta? Dom tankarna kommer oftare om jag varit ledig några dagar eller om jag ska ha en tågtyp som jag inte haft på ett tag. Igår var det fredag och jag kände mej absolut aningen pirrig. Jag hade varit ledig i två dagar och jag skulle dessutom ha mult hem. Mult är alltid fog för nervositet. Det har jag skrivit om förut. (Mult)

Men så snart jag kliver in på basen och får på mej uniformen är det som att jag kliver in i min yrkesroll och jag bara GÖR. I den stunden, innan jag sätter igång, finns bara glädje och förväntan. Min glädje grusades dock en aning när jag såg vilket tågsätt vi skulle ha upp till Stockholm; ett väldans "trasigt" tåg med flera avstängda toaletter och en massa annat strul.

Jag hade haft exakt detta tågsätt senast jag åkte till Stockholm. Den gången hade vi FYRA avstängda toaletter samt en toa som jag fick återställa ett flertal gånger. I praktiken hade vi alltså bara 2 fungerande toaletter. Det är ju på tok för lite på ett fullsatt tåg (300 pers) och vi fick ta en del skit (haha!) från arga resenärer som febrilt letade efter en toa. Jag var upprörd själv och kunde bara hålla med. Jag blev nu aningen irriterad över att toaletterna i vagn 4 fortfarande inte var fixade. BÅDA var avstängda och detta hade anmälts redan 29 juni..... Svaret jag fick från gruppchefen var att det är svårt att hinna med på sommaren. Jaha? Det var bara att bita ihop och se glad ut och gå ut och möta resenärerna.

Väl på tåget visade det sej att det var ännu en toa som var avstängd. Plus stopp i ett handfat och stopp i båda vaskarna i 1 klass. Slutligen även ett stopp i kaffemaskinen så att vi fick hämta termosar från 1 klass. Kort sagt ett förstoppat tåg! Såhär kan det bara inte fortgå tänkte jag argt.

Jag ringde fordonsledningen, jag skrev rapport, jag gjorde t o m en synergirapport. En sådan slår lite högre än en vanlig rapport eftersom det gäller arbetsmiljö. Jag anser att det är undermålig arbetsmiljö att åka med alltför många avstängda toaletter. På min synergirapport fick jag 9 autosvar från lediga chefer som beklagade att de var på semester och skulle återkomma i augusti. NIO!!

Någon måste dock ha fått min rapport. Eller så var det min kollega Mats som visste vad att göra. Det var han som skulle ta över tågsättet från Stockholm och jag hade ringt honom och förvarnat. Mats gick resolut in till en av gruppcheferna i Stockholm. Det tog skruv! Jag fick ett jättetrevligt mail från henne där hon höll med om att detta var under all kritik och att tåget nu MÅSTE lagas när det väl kom till verkstad i Göteborg. TACK!

Väl uppe i Stockholm var vi rätt trötta efter denna tur. Jag ägnade halva rasten åt rapportskrivning. Sen skulle vi då hem. Mult.

Det hade varit stopp i tågtrafiken på fredagsmorgonen och när jag hörde det tänkte jag att "bra, då har vi redan klarat av dagens stopp." Trodde jag ja. Så var det ju inte. Nu hade man ett ALLVARLIGT signalfel mellan Gnesta och Flen. Trafikledningen berättade att vi skulle ledas om via Eskilstuna. En timmes extra körväg trodde man. Hah! igen.

Mult och omledning inklusive försening med kraschade anslutningar. Man kan inte önska så mycket mer merarbete. Men jag var jätteglad att alla toaletter funkade, att internet funkade, att kaffemaskinen funkade.

Förutom att man får tusen frågor om NÄR? hit och NÄR? dit så får man givetvis ta en del irritation. Och när man åker tåg länge blir folk hungriga och det blir extra tryck på bistron. Man får koka enorma mängder kaffe i 1 klassvagnarna och man får dela ut Raw-bites i parti och minut. Ja, man har att göra. Och vi var bara två personer i vardera tågsätt. Telefonen användes flitigt. Det är ju enda sättet vi har att utbyta information. Och för att kunna informera rätt i högtalarna måste man ju ta reda på så mycket som möjligt. Tänk om man kunde klona sej.

Jag fick EN utskällning och det var en ung kille som inte ville acceptera att han skulle vänta 20 min på en buss i Göteborg. Han krävde taxi. Men annars höll alla sej lugna och fina. Dessa tålmodiga resenärer. Ni är fantastiska! De flesta accepterar läget och försöker hålla humöret någorlunda. Det är klart att det inte är kul att komma 2 timmar och 20 minuter försenad men går ju liksom inte att påverka signalfel och sånt.

Jag fick i alla fall beröm för mina utrop. Att dom var lagom många och tydliga. Och när jag klev av i Göteborg kl 23 på kvällen var jag ändå ganska stolt. Vi hade tagit 620 personer till Göteborg och det hade gått bra. Det var jag som hade ansvaret för tåget (ihop med föraren givetvis) och det hade gått bra. Jag är inte helt dålig på detta.

Men när jag bytte om kände jag hur trött jag var. Ryggen värkte och det susade i huvudet. Jag tog en taxi hem. På SJ:s bekostnad. Jag hade helt enkelt inte ORKAT sitta på en spårvagn bland alla dessa Håkan Hellström fans som det vimlade av utanför Centralstationen. Hans konsert på Ullevi hade precis slutat och jag bara orkade inte med mer folk. Att sjunka ner i ett mörkt baksäte i en taxibil var precis vad jag behövde efter denna långa dag. FJORTON TIMMAR! Suck.

När jag låg i sängen kändes benen som två saccosäckar. Tunga, stumma och utan konturer. Jag tror jag somnade på 2 sekunder.

Vägen är inte alltid spikrak och enkel

Hur umgås vi egentligen?

Jag stör mej nåt ENORMT på Telias reklam där tre unga människor åker bil. Uppenbarligen en långresa och förmodligen semester. En kör och de andra två sitter helt absorberade av sina mobiler. Och det enda föraren tänker på är att han snart ska bli avbytt och DÅ, minsann, ska han också surfa!

HALLÅ ELLER?!?!??!?!! Vad är det som händer? Vad hände med den vanliga samtalet? Varför PRATAR dom inte med varandra? Sjunger? Berättar roliga historier? VAD FAN SOM HELST UTOM ATT SITTA OCH SURFA?!! Har det gått så långt? Är vi så jävla störda? Att vi inte ens pratar med dom vi känner?

Härom veckan när jag satt på spårvagnen kom det fram en äldre herre, ca 75. Han slog sej ner på sätet bredvid mej och inledde med att säga att eftersom jag nu inte satt med näsan i mobilen så kanske han kunde få dra en vits? Jag nickade givetvis och fick höra en lagom skojig vits. Uppmuntrad av mitt leende drog han en till. Och en till. Och en till. Småningom gled vitsandet över i ett mer normalt samtal och det visade sej att han hade massor att förtälja. Han berättade historier om spårvagnar och dylikt. Jag är jätteglad att jag fick höra alla hans vitsar och historier. Min gamla mamma, som ju dog i höstas, sa alltid att alla satt med näsan i mobilen på tåg och buss nuförtiden, och att hon gärna hade velat PRATA med nån, men att ingen verkade intresserad.

Man vet aldrig vilka spännande möten man missar genom att ägna sej åt mobilen istället för verkligheten. Och jag tycker att Telia borde SKÄMMAS som gör en reklamfilm där det anses naturligt att hellre umgås med mobilen än med sina VÄNNER. Herregud...... 😲

Jag försöker sluta använda svordomar men här finns inget bättre uttryckssätt: FY FAAAAN!!!

Vänner! Som pratar och umgås. På sitt lilla vis.
Uffe och Py ❤

Ett trasigt knä

Ett trasigt knä tar tid att läka. (Fråga Zlatan!) Nämen allvarligt skämtat, mitt knä var inte ens trasigt, men det har KÄNTS så. Diagnosen har varierat lite men är i stort sett: Stukning och överansträngning. Senast jag var hos min fysioterapeut la hon till att musklerna nog också var lite skadade. Läkningstid: ca 2 månader. Artros har uteslutits och det gäller även skadad minisk eller korsband. Bra!

Idag är det exakt 6 veckor sen den olycksaliga dagen när jag var så himla präktig och joggade på rasten i Malmö. Det har varit 6 veckor fyllda av sjukgymnastik, tejp och värktabletter. Jag har dock varit en otroligt exemplarisk elev och gjort mina övningar nästan varje dag. Det har känts bra att göra dom.

Jag har också jobbat. Det har inte alltid känts bra men det har funkat. Framför allt var det skönt att slippa tjafsa med Försäkringskassan.

Under dessa 6 veckor har jag inte kunnat gå normalt. Jag har rört mej försiktigt och långsamt men ändå blivit trött i knät frampå eftermiddan och haft ganska ont på kvällarna. Joggat har jag naturligtvis inte gjort alls. Det grämer mej nåt oerhört. I juni hade jag kommit igång riktigt bra med träningen och kunde ge mej ut på en milrunda utan att gå. Nu är ju alltihop raserat. *djup suck*

Senast jag träffade min särdeles kompetenta och trevliga fysioterapeut Emelie, fick jag en ny övning att testa: BRÖDKAVELTORTYR!!! Antagligen jättenyttigt, och jag gör det, medelst svordomar svett och tårar, med INNERLIG förhoppning att det ska ha effekt. Men fy fabian vad ont det gör! Varför jag utsätter mej för denna plåga är för att Emelie masserade utsidan av låret rätt så brutalt, och efter det kunde jag gå helt smärtfritt! Det var WOW. Första gången på 6 veckor! Brödkaveln påminner starkt om denna massage och motivationen att kunna gå utan smärtor vinner över obehaget.

Så här gör du: Lägg dej på sidan med en armbåge i golvet. Jag brukar lägga mej på mattan för att det ska bli lite skönare. Så böjer du det övre benet och sätter foten framför knäet på det undre, pillar in kaveln under låret och kör. Dvs rullar fram och tillbaka i kroppens längdriktning - armarna och foten framför knät hjälper till - tills du inte står ut längre. Jag står ut en knapp minut. Det är fruktansvärt jobbigt. Och gör fruktansvärt ont. Och då kör jag ändå med det släta kaveln, inte den taggiga......

Gothia cup

För dej som inte visste: Gothia cup är världens största fotbollsturnering för ungdomar. 1700 lag från 80 nationer spelar 4500 matcher på 6 dagar och på 110 planer. Vicken grej att organisera! Pjuh.

I gruppen pojkar 14 år fanns 214 lag som slogs om segern. Jag följde Storvretas 14-åringar. Det gick inte så bra. Efter tre intensiva dagar med en oavgjord och tre förluster var det över. Men jag tror att dom hade roligt. Jag hade i varje fall det.

Matchen Waldörfer SV (Tyskland) mot Storvreta IF slutade 2-0

Idag har jag jobbat igen efter en veckas ledighet. Det blev en tur till Malmö. Med på tåget hade vi minst ett Gothia-lag. Jag hann inte prata med nån av dom innan alla hade somnat. Det är tydligen väldigt jobbigt att vara med på världens största fotbollsturnering.....

Vinnarna i gruppen pojkar 14, play off A, heter Pequeninos do Jockey och kommer från Brasilien.
I play off B heter dom Match Fit Academy och kommer från USA.
Grattis!

Folkes dag

Idag har Folke namnsdag. Grattis alla mina släktingar! 😀

Även idag vaknade jag upp i ett hotellrum i Stockholm men den här gången i ett BRA rum. Så här ska det se ut!

I den här sängen kan man sova som ett kryss! 👍

Det första jag gjorde när jag kom in på rummet var att öppna fönstret på vid gavel och insupa Stockholmsluften. Det blev svalt och skönt innan jag kröp ner och bredde ut mej. Åh vad jag njöt!

Och både resan dit på torsdagen och resan hem på fredagen var riktigt mysiga. Jag åkte med Linda och hon och jag tänker lika. Vi samarbetar och vi bjuder på oss själva. (Och bullar ibland!) Vi lämnade över ett välskött tåg med glada resenärer när vi klev av i Uddevalla på eftermiddagen.

Det var en riktigt härlig tur men nu är jag trött. Jag har jobbat 8 dagar i ett sträck, närmare 70 timmar. Så nu ska det blir skönt med lite ledighet. Det blir Gothia cup för hela slanten! Och sovmorgon varje dag.

Hej på ett tag!

Sommartåget 2

Jag skrev härom dan att SJ kör med X2000 på sträckan Stockholm-Strömstad. Det stämmer inte alltid. Det är nog vanligare med SJ3000. Det är dom tågen som normalt går mellan Göteborg och Malmö (och även Stockholm-Sundsvall). Men om man nu kör X2000 på Malmösträckan så blir det ju SJ3000-tåg "över". Dom måste ju gå nånstans och varför inte då Strömstad!

Tisdag och onsdag åkte jag just det - SJ3000. Fast denna gången mellan Uddevalla och Stockholm. Vi bytte av de kollegor som varit i Strömstad och vänt. Precis den turen jag hade härom dan. Nu åkte vi åt andra hållet, den längre sträckan, upp till Stockholm. Jättekul! Nya spår och nya byar genom supervackra sommar-Sverige. Gula åkrar, röda stugor, sjöar och rallarrosor. Och så sol på det! I Stockholm blev det en hotellnatt innan vi åkte samma väg tillbaka.

Fast jag blev våldsamt besviken på mitt hotellrum. Jag hade sett fram emot att kunna sova som ett kryss. Eller på diagonalen. För vanligtvis får vi rum med dubbelsäng när vi sover i Stockholm. Men icke denna gång. Mitt rum innehöll två enkelsängar, 90 cm breda, uppställda med en meters mellanrum. Det gick inte att sova kryss där inte. Hmpf. Och inte kunde jag öppna fönstret heller för fönstren vette in mot hotellets innergård. Jag kunde stå däruppe och kika ner på alla som satt i baren och tog en drink på kvällskvisten. Kanske lite kul om man vore privatdetektiv men jag ville ha frisk luft jag!

Men på nåt sätt sov jag ändå. Och torsdag-fredag ska jag göra om samma resa. Hoppas att jag får dubbelsäng då - och fönster åt gatan!

Inget vidare kyffe....

Köpenhamnståget

Även på sträckan Göteborg-Malmö kör SJ med X2000-tåg nu under sommaren. Det beror på att man vill ha direkttåg till Köpenhamn och då kan man inte köra med vadsomhelst. Det är speciella X2000 - vi kallar dem K-sätt - där K är en förkortning för Köpenhamn - som får lov att gå hela vägen. Dom är inte riktigt som vanliga X2000. T ex har dom bara en 1 klassvagn. Men FEM 2 klassvagnar istället för fyra, = mer folk. OCH vi stannar i Varberg, vilket vi aldrig gör annars.

Jag åkte till Malmö i fredags och jag åkte idag, söndag. Båda gångerna var tågen helt knökfulla. Inte en enda ledig plats. Det är många ovana resenärer också, som har alla möjliga biljetter, och med det menar jag OGILTIGA biljetter. Det är också mycket turister och en hel del tågluffare som ska ut i Europa, och då är ju Köpenhamn första stopp. Så dels är det mycket diskussioner angående biljetter, dels är det mycket som ska informeras på engelska. Sånt tar tid. Och hur snabbt jag än försöker jobba så hinner jag knappt med det jag ska (vill) göra.

Jag bötfäller sällan dom som har fel biljett. Jag informerar och ber dem vänligen gå av nästa station. Det brukar funka. I fredags hade vi dock en riktig luffare ombord. Han hade förvisso biljett men han uppförde sej illa. Och luktade illa..... Han hade tydligen antastat folk och tiggt pengar lite här och där. Min kollega i bistron hade uppmärksammat det hela och kom till mej och sa till att han måste avvisas. Det tyckte ju inte gubben. Han hade ju biljett! Ja fast om man inte uppför sej och dessutom blir tillsagd ett antal gånger då har man förbrukat sin biljett. Det ville han inte förstå och jag tänkte att ska vi nödgas LYFTA ut gubbfan eller vad? Men så fick jag syn på hans lilla bag på sätet bredvid. Den tog jag och gick ut på perrongen. Gubben följde med som en hund i koppel. Sin kära väska ville han inte skiljas ifrån! Sen kunde vi stänga dörrarna och åka. Kvar lämnade vi en ganska ilsken liten gubbe men alla övriga på tåget var glada att slippa honom.

På söndan hade vi ett halvdant tåg. T ex slutade korglutningen (komfortsystemet) att fungera redan från start. Föraren var inte så pigg på att stanna och starta om utan ville hellre att vi skulle hålla tidtabellen. Så det gjorde vi. Men det var ett väldans slängande och krängande så fort det kom en liten kurva. Värst är det ju för oss som jobbar. Som rör oss i tåget hela tiden och sällan sitter ner. Och mitt halvläkta knä jublade väl inte direkt. Men det gick! Värre var att även högtalarsystemet la av från förarhytten, så jag fick göra förarens utrop - också! Samt att när ett tåg inte har fullgott högtalarsystem får det inte köra över till Danmark. Det finns ju en lång tunnel efter bron och kör man i den så måste alla högtalare fungera. Det är en säkerhetsregel. Så när vi kom till Malmö fick alla som skulle vidare till Köpenhamn BYTA tåg. Där föll ju liksom hela idén med att köra ett K-sätt till Malmö. Idén att folk skulle SLIPPA byta tåg i Malmö! Inte nog med det; dom fick byta från övre plan till nedre. Lite joxigt sådär. Men det gick visst bra, även om det blev nån kvarts försening eller så.

Symbolen för Köpenhamn

Sommartåget

Under sommaren kör SJ extra mellan Stockholm och Strömstad med ett X2000-tåg. Det är för att stockholmarna ska kunna ta sej direkt till sommarstaden Strömstad utan att behöva byta tåg. Efter Herrljunga viker tåget således av mot Uddevalla och efter Uddevalla kör det upp till Strömstad. Bemanningen består alltid (?) av göteborgare. Man åker pass upp till Uddevalla och löser av varann. Vi löste av kollegor som kom från Stockholm och tog tåget vidare upp till Strömstad, en ganska kort sträcka på en och en halv timme ungefär.

Jag hade bistron och ganska lite att göra. Norr om Uddevalla är rälsen inte svetsad utan har kvar sina skarvar. De-dung-de-dung. De-dung-de-dung. De-dung-de-dung. Det är ett tryggt ljud på nåt sätt och eftersom gaveldörren in till bistron var ur funktion och stod i öppet läge hela tiden så hördes det extra tydligt. Ljudet är nästan hypnotiserande och jag drömde mej bort. Till en tid för några år sen då jag ofta åkte tåget upp till Tanum för att besöka en kär vän. Inte den första kärleken. Inte den största heller. Men den sista. I detta livet.

Det stod jag och drömde om medan vi stannade i Munkedal, Dingle och Skee. Ja Skee kommer förvisso efter Tanum men jag har minnen därifrån också. Glada minnen. Jag mindes även att man efter bron i Tanum, om man kör mot Grebbestad, kunde köpa de mest fantastiska jordgubbar från två gummor i en kioskvagn. Jordgubbar från Rödsgubben. Godare gubbar finns inte! Jag önskar att jag hade kunnat köpa några askar men det hann jag förstås inte. (Rödsgubben har egentligen ingenting alls med Tanum att göra - dom finns i Hunnebostrand - men kioskgummorna finns där!) Ja det var tider det. Lite nostalgisk blev jag allt.

Nog får man sno en bild om man gör reklam? 

I Strömstad var det varmt och skönt men vi hann bara nosa lite på perrongen. Tåget städades lite snabbt och vi vände söderut igen. Det var inte mycket folk tillbaka heller och i Uddevalla blev vi avlösta av två kollegor som skulle fortsätta upp till Stockholm. Själva åkte vi pass ner till Göteborg igen. Västtågen.

8 timmars lön för att arbeta i 3. En ganska slapp dag med andra ord. Det var annat det än igår, då jag åkte till Malmö..... Men det tar vi en annan gång!

Tre sköna dagar

Jag har varit ledig i tre dagar, vilat knät och haft det gött. Första dagen åkte jag och en väninna till Alingsås och vidare till Museijärnvägen som går mellan Anten och Gräfsnäs. Vi åkte rälsbuss ena hållet och ånglok andra. Det var väldigt skumpigt och gick inte särskilt fort. Men oj så skoj det var! Och alla som jobbar på tågen och museet är verkliga nördar som går in för att det ska kännas som när man åkte tåg för 100 år sen.

Museijärnvägen Anten - Gräfsnäs

I Gräfsnäs åt vi medhavd lunch och jag passade på att bada i sjön Anten. Det var kallt och vattnet var ganska grumligt så som insjöar ofta tenderar att vara. Men nu har jag i alla fall badat i Anten! I Alingås, uppe vid stationen, står en food truck som säljer falafelrullar etc. Jag köpte en som var fylld med haloumi. Det var det godaste jag ätit på länge! Så har du vägarna förbi så.....

Dag två åkte vi till Varberg. Vi tog oss till nakenbadet och låg där och stekte oss vackert röda. Jag badade två gånger och det var underbart uppfriskande! Tippar på en 18 grader eller nåt sånt. Sen åt vi världens godaste pizzor på Invito Restaurang på Norrgatan. Rekommenderas! Trötta och nöjda tog vi kustvägen hem. E6:an är så fruktansvärt tråkig.

Staty på strandpromenaden i Varberg

Tredje dan gjorde jag lite ärenden. Var hos tandläkaren och fixade en fyllning samt inhandlade lite smått och gott inför semestern. Det är faktiskt bara 4 veckor kvar tills jag åker! Det går fort. Och nu ska jag jobba ganska intensivt så det var skönt att få pricka av lite på checklistan. Innan bedövningen hade släppt köpte jag en glasstrut. Det var ju dumt gjort. För är man bedövad är det jättesvårt att äta glass utan att sörpla och dregla. Det gör jag inte om! På eftermiddan tog jag mej till Smithska udden och försökte hitta lä från den iskalla vinden. Det gick sådär. Jag låg och läste, ganska påklädd, i två timmar. Nåt badat blev det tyvärr inte idag.

Nu är jag pigg på att jobba igen. Framför mej väntar åtta dar i ett sträck. En väldans trevlig variation på turer som det ser ut: Malmö, Uddevalla, Strömstad, Hallsberg och Stockholm, inkl en överliggning. Det ska bli roligt!

Mult

När man kopplar ihop två tågsätt och gör ett dubbeltåg kallar vi det internt för "mult", en förkortning av multipel. (Ett enkeltåg kallas singel.) Det finns 36 st X2000-tåg och att multa kan gå hursomhelst. Ibland går det bra men det finns tågsätt som verkligen inte gillar varann. Dom blir som två katter som inte trivs ihop. Spottar och fräser och vill inte samarbeta alls. Ett sånt tågsätt kom vi ut till på söndagen.

Dom som kör fram tågen till perrongerna kallas för "växlare" och dom kämpade länge och väl för att få ihop den här multen. Dom t o m körde iväg ut på bangården och vände tågsätten för att se om det skulle funka tvärtom. Icke. Och just den där vändningen gjorde dessvärre att vagnsnumreringen inte stämde när vi kom tillbaka. Och när vi kom tillbaka började det närma sej avgång, vilket innebar att perrongen var full med folk. 600 personer ville förstås veta var just deras vagn befann sej. Och nu hade vi åkt ut och vänt på alltihopa. Katastrof.....

Från början skulle vagn 1-7 gå närmast stationshuset och vagn 8-14 längst ut. MEN när vi rullade tillbaka till perrongen hade båda tågsätten vagnsnummer 1-7..... Plus att vi nu skulle ha vagn 8-14 längst IN istället.

Ja ni hör ju. Förvirringen var total. Och det dumma är att vi som är ombord inte kan se vagnsnumreringen förrän vi går ut på plattformen. Vi visste inte heller att det var 1-7 på båda. Vi visste bara att nu skulle tåget gå som två singlar - en ny förare var inkallad - och vagn 1-7 skulle gå först.

Jag gjorde misstaget att öppna en dörr för att kolla vagnsnumreringen. Och blev fullständigt nergjord av ilskna resenärer som alla högljutt pratade i mun på varann och ingen enda hörde vad jag försökte förmedla. Vi på SJ var ju alla idioter. Min kollega Carlos tog en megafon och gick ut och sa samma sak som jag sagt fast den här gången hördes det. Vi fick småningom också ordning på vagnsnumreringen och alla 600 kunde ta sej till rätt vagn. Pjuh!

Jag tror inte det är så bra att multa en berg- och dalbana. Heller.

Vi kom iväg ca 20 minuter försenat. Bara för att upptäcka att bistron inte ville fungera. Vet inte om det hade med multningsstrulet att göra men elen funkade inte. Kylsystemet var ur funktion och kassan också. Vi plockade ner all maten från montrarna och satte dit Raw Bites och vattentetror istället. Sånt bjuder vi ju på. Även kaffet givetvis. Inte mycket till ersättning när det är middagsdags för många - klockan var strax före 18. Och vi hade säkert 50 räkmackor som inte gick att sälja.

En tredje sak som inte riktigt fungerade denna söndag var SJ:apparna i tjänstetelefonen. Det var krångligt att hitta vilka resenärer som hade anslutningar och vart, samt var det ev fanns en ledig sittplats på tåget. Det går att hitta svaren på såna frågor utan appar men det går 10 ggr fortare ifall dom fungerar som dom ska. En sån krångeldag vi hade. Suck.

Som tur var var vi många ombordare på detta tåg. Vi skulle upp till Hallsberg och vända och ta en mult hem, så vi var 4 stycken. Är man 4 stycken på en singel har man tid för felsökning. Vi ringde vår it-avdelning och fick hjälp med att få igång kassan och vi fick också igång kylsystemet när vi väl hittat kortslutningen. Så då var det bara att plocka upp alla matvaror igen och börja sälja. Tyvärr hade all dricka hunnit bli varm och varm coca cola och öl säljer inte så bra.... Å andra sidan är det kanske mindre viktigt? Det är väl viktigare att få mat i magen!

Aningen sent kom vi så till Hallsberg och blev avlösta. Vi hade en kort rast och sen var det nattugglan (sista tåget) hem. Nattugglan var också en mult men en mult som fungerade! Vi kom t o m till Göteborg FÖRE tidtabell! Men oj vad trött jag var på slutet. Allt detta strul tog på krafterna och sen är jag ju inte någon nattuggla själv utan vill helst sova kl 22.

Nåja. Till slut kröp jag i säng. Och drömde om Raw Bites och mobiltelefoner som var stora som resväskor. Det var nog en avstressningsdröm.

Haltar omkring

Jomen det går ganska bra trots allt. Framför allt är det bra mycket trevligare att vara på jobbet än att gå hemma och skrota. Och jag har varit hos den lilla ängeln (fysioterapeuten) Emelie igen och fått nya övningar och blivit tejpad. Den är lustigt men just tejpen verkar vara det som hjälper allra bäst. Det kanske är psykologiskt och det må så vara. Huvudsaken är att det hjälper! Hur det nu går till. Rena trolleriet. Emelie tror att stukningen är läkt men att jag har en överansträngning också. Det kommer att ta 4-6 veckor att läka det. Säger Emelie.

Efter onsdagens mjukstart var det dags för skarpt läge: Malmö som AGS. Fast ett eftermiddagståg den här gången. Skönt. Ingen frukostservering. Dock fick vi en dålig start. Det hade hänt en olycka (en påkörning, tyvärr med dödlig utgång) i Halmstad tidigare på dan och det blev följdförseningar. Dock är det så att det vid femtiden på eftermiddagen finns gott om alternativa anslutningar, så det är väl inte så farligt. MEN! Det var några personer som skulle vidare med nattåget till Berlin och det är ju lite special. Till ett sånt tåg finns inga alternativ som duger. En av damerna skulle dessutom på BRÖLLOP och bröllop går ju som vi vet inte i repris.....

Fantastiska Malmö!

I normala fall skulle vi varit i Malmö strax innan halv fem och Berlintåget skulle avgå 17.00. Men nu var vi alltså försmädligt nog en halvtimme sena redan från start. En halvtimme som sakta blev 31 minuter, 32 minuter, 33 minuter.... Mitt adrenalinpåslag var enormt. SJ:s trafikledning lovade att Berlintåget skulle vänta in men bröllopsdamen hade andra uppgifter. Hon hade en väninna som redan satt på Berlintåget och hon visste minsann att här skulle inte väntas in något Göteborgståg inte! Jag blev superstressad. Jag hade också en massa andra anslutningar att jobba på. Folk som skulle till Kastrup t ex och som hade flyg att passa. Jag slet som ett djur och blev allt som oftast avbruten av bröllopsdamen som ville ha senaste nytt. När kom vi fram? Vad trodde jag? Och hur skulle vi göra om hon inte hann?

På nåt lyckligt vänster kom vi till Malmö 16.58. Och lyckligt nog på samma plattform som Berlintåget! Så det var bara att knata tvärs över perrongen! Jag drog en lättnadens suck. Det var banne mej det jobbigaste jag varit med om vad gäller anslutningar.

Knäet höll också hela resan och jag var mycket nöjd när jag sent på kvällen kröp ner i sängen.

Cool kisse

Den här coola kissen åkte i djurkupén på X2000 mellan Stockholm och Göteborg en dag i juni. Han hade ingen bur, bara en sele. Hela resan låg han lugnt och fint på en tröja och såg ut att ha det jättebra. Brydde sej inte ett smack om att han väckte viss uppståndelse.