måndag 5 september 2016

Ur funktion

Det är mycket som är spännande med tågvärdsyrket. Det är mycket du inte vet när du börjar ditt pass. Du vet vilken tågtyp du har, vart du ska åka och med vem/vilka. Det är allt. Sen vet du inte mer.

Söndagsturen blev lite.... annorlunda. Det var tänkt att jag skulle ha bistron upp till Stockholm men så blev det inte riktigt. Jag hade gjort i ordning allt och hade precis börjat med första kunden när Angelica kom och sa att jag måste till vagn 8 och "vakta". I vagn 8 hade alla 4 dörrar låsts. Ibland måste man göra så för att tåget ska kunna rulla. Det är nåt med teknik och koppling till loket. Man kan inte köra med dörrar som inte är helt stängda. Det är ju bra. En säkerhetsgrej. När dörrar strular kan man därför tvångslåsa dem för att på så sätt kunna köra. Det var det som hade hänt. Och det hade inte räckt med EN dörr utan ALLA dörrar var låsta i samma vagn. I såna lägen måste vagnen bemannas, för OM det skulle hända nånting så måste det finnas någon som kan öppna. Det blev mitt jobb hela vägen upp till Stockholm. Angelica fick ta bistron och jag satt i 1 klass-pentryt i vagn 8 och gjorde just ingenting. Fanns där utifall-att.


Det finns inte många tomma tåg som bara står. Ibland måste man därför köra med lite trasigheter. På hemvägen fick vi tyvärr dras med samma tågsätt med samma låsta dörrar. Då ordnade Trafikledningen att vi fick med oss en extra personal som satt vakt i vagn 8. På så sätt kunde Angelica och jag göra våra ordinarie jobb. Det var himmelskt att stå i bistron jämfört med att sitta i ett pentry och stirra på en vägg. Himlen utanför bjöd dessutom på en sanslöst färgsprakande solnedgång. Igen!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar