Om att trivas på jobbet

Trivs du med ditt jobb? Jag hoppas att du svarar ja. Alla borde ha ett jobb där dom trivs. Men vad gör du om det inte är så? Sitter du och beklagar dig hela dagarna eller gör du något åt det?

Jag är hjärtinnerligt trött på folk som klagar på sitt jobb. Visst får man lätta på trycket om man har en dålig dag men inte VARJE dag!! Jag fattar inte hur man dag ut och dag in kan fortsätta gå till sitt jobb om man inte trivs med det?

Vilket kostar mest energi? Att klaga över sitt jäkla skitjobb? Snacka skit om chefen och att det är fel på hela företaget? Eller göra något åt situationen? Jag tror att alla vet svaret. Men jättemånga stannar kvar ändå. Man vet vad man har men inte vad man får, är det så? Det är bara det att du FORTSÄTTER att få det du INTE vill ha om du fokuserar på det negativa hela tiden! Då blir det bara ännu mer negativt. Så vad är det du vill ha? Fokusera på det istället. Och när du vet vad du vill ha så går du åt det hållet. Det kan gå på en vecka, det kan ta flera år, men till slut är du i mål. För en sak är säker: Du kommer ALDRIG till målet om du stannar där du är.

Jag skrev härom dan ett inlägg om mina kollegor. Jag är lite försiktig med att skriva alltför negativt om dom som är det. Jag vill inte hänga ut folk. Alla har rätt till en dålig dag. Men jag har ju också i ärlighetens namn träffat tågvärdar som verkligen inte borde vara tågvärdar. Som vantrivs. En av dem har alldeles nyss bytt bolag. BRA gjort, säger jag! Två stycken slutar och gör annat. RÄTT! Men jag vet att det också finns några som går kvar fast dom inte trivs. Och sprider sin negativa stämning över oss andra och över hela tåget. Jag blir så trött. Om det nu verkligen inte finns något enda positivt med SJ så gör för sjutton nåt annat! BYT JOBB!! Hur svårt kan det vara?

Det finns ett datum som betyder extra mycket för mig och det är 15 september 2015. Det var då jag tog mitt beslut: Jag sa upp mig från mitt jobb som skoladministratör och klev rakt ut i ingenting. Jag skulle jobba året ut men sen visste jag inte mer. Jag visste inte ens vad jag ville bli eller vad jag ville göra. Jag visste bara att här trivs jag inte. Här vill jag inte vara. Det är såklart smartare att först skaffa nytt jobb och sen säga upp sig. Men ibland måste man göra något radikalt. Säga nej till andra och ja till sig själv! Idag har det gått ett år och jag är sååå glad att jag följde mitt hjärta! Det blev "den bästa dagen" den hösten. Här en underbar sång om det: Den bästa dagen

En annan fråga som hör hit: Är det "fult" att trivas med sitt jobb "Stör" det dig om någon, jag t ex, går runt och gillar det jag gör? Om jag pratar bra om SJ? Om jag försöker se det positiva även då det är störningar av olika slag? Det här är ett känsligt ämne för jobbkulturen i detta land är oftast sån att vi inte SKA trivas. I alla fall inte FÖR bra. Bara om vi har egen firma. Då får vi trivas. Men en anställd? Får hen trivas? Eller måste vi prata lite skit för att inte verka för präktiga?

Det är inte så att jag skuttar ur sängen när klockan ringer och skriker att "JAAA NU SKA JAG JOBBA!!!" Nej. Men när jag väl är på jobbet, när tåget rullar ut från stationen, då är jag 100% lycklig och nöjd. Då vet jag att jag är på rätt plats. Och om det skulle ändra sig så skulle jag inte stanna kvar.

De kollegor som jag ritat ett litet hjärta på i min hemliga dagbok är allesammans kollegor som trivs med det dom gör och som säger det högt också. Åh vad jag älskar att jobba med er!!!