Vidareutbildning

Jag har suttit på skolbänken idag igen! Och det ska jag göra i morgon med. Jag ska tillsammans med 7 andra kollegor bli s k 53:a eller AGS - avgångssignalerare. Då får man en högre säkerhetsbefattning och får mer ansvar, men också chans till mer jobb. Det är med blandade känslor för visst vill jag ha chans till mer jobb. Och visst vill jag gärna ha varierade arbetsuppgifter. Och visst vill jag gärna lära mig mer - jag är ju en nyfiken person i grunden. Det är väl bara det att den korta och intensiva utbildningen känns lite..... kort. Det är ju så MYCKET man ska kunna. Framför allt kommer jag att ha ett betydligt större ansvar.

Men det är ju härligt att folk tror på mig! Dels gruppcheferna som beslöt att ta med mig på kursen, dels de kollegor som vetat om att jag ska bli AGS. Dom har peppat mig och sagt att det kommer att bli så bra så bra, att jag passar som det. Det är ju bara att suga i sig. Och att jag känner en viss tvekan är kanske bara bra? Det gör ju att jag kommer att skärpa till mig det värsta jag nånsin kan när jag kommer såpass långt att jag står på egna ben.

När jag kom in i kurslokalen kl 0900 i morse låg den här tjocka pärmen och väntade på mig.

Fullproppad med lagar, regler, bestämmelser. Ska jag lära mig allt detta på bara två dagar?? Det kändes övermäktigt. 

Inte bara många papper. Mycket text också.....

Men Lars lugnade oss och sa att vi går igenom det viktigaste och sedan har ni pärmen lite som ett uppslagsverk. Det här är bara grunden. Det mesta lär ni er ute på tågen. Okej då.

Det är först de här två teoretiska dagarna, sedan följer ett antal elevturer då vi har handledare. Sedan ska vi examineras och SEN ska vi klara oss på egen hand. Det kan bli redan i oktober men för att inte stressa upp mig tänker jag att det blir innan året är slut. Jag tänker INTE kalla mig AGS förrän jag känner mig mogen för det. SJ sätter säkerhet främst och det tycker jag är säkerhet om nåt, att AGS:en känner sig säker i sin roll.

Vad gör en AGS jämfört med det jag gjort hittills? Jo, hon är "chefen" ombord, vilket inte riktigt är sant för det är lokföraren som har det övergripande ansvaret. Men när vi t ex är 2 ombord och jag har stått i bistron så har den som är AGS fungerat lite som en arbetsledare. Det är så jag har tänkt i alla fall. AGS:en har hand om säkerheten. Ser till att alla resenärer kommer av och på, blåser i pipan och ger klartecken till föraren när tåget kan köra. Hon kollar alla biljetter, serverar i 1 klass, informerar om anknytningar och ordnar med nya ifall tåget är försenat. Ibland kan det t o m blir fråga om hotell ifall SJ inte kan se till att resenären når sitt resmål innan sista tåget gått för dan. Det är AGS:en som hjälper rullstolar av och på, som har koll på alla fordonsfel och rapporterar nya, som skruvar i alla skåpen ifall det är stopp på toan eller AC:n lägger av eller nåt annat tekniskt strul, dörrar som krånglar och sånt. En AGS ska veta hur en evakuering går till, ta hand om dom som mår dåligt, bötfälla eller avvisa dom som inte betalar för sig och fördela arbetet ombord. Ibland är vi ju fler än 2. På vissa avgångar kan vi vara både 3 och 4. Då är det AGS:en som bestämmer vad var och en gör. Lite så. Det är vad jag vet. Det är säkert massor som jag ännu inte vet. Det tar vi den dag det dyker upp. Varje situation är ändå unik. Det går inte att förbereda sig på allt ändå. Vi jobbar ju med människor och man får lösa problemen vartefter. Det jag ska lära mig dessa två dagar blir som en grund. Resten kommer med erfarenheten. 

Vi ska ha prov redan i morgon så jag måste sätta mig och plugga nu. Ciao!