Först vill jag visa hur det ser ut när vi stiger ombord på ett X2000-tåg på Göteborgs central. Tåget är låst och folk står på perrongen och väntar. Innan vi kan släppa på behöver vi förbereda tåget en liten stund i lugn och ro. Vi tar oss in genom loket och går sedan igenom hela tåget fram till tjänstekupén, som ligger i bistrovagnen. Promenaden genom 4 vagnar ser ut så här:
Det är min arbetsplats och jag älskar den! Att kliva på ett tomt och nystädat tåg och vara laddad för en ny spännande dag, det känns så himla bra. Jag var väldigt glad att det var just ett X2000-tåg jag skulle examineras på. Jag ÄLSKAR dom tågen!!! Dom är snyggast och roligast och bara helt enkelt bäst.
Vi var många på min examineringstur. Förutom jag själv så var det Lars som examinator, Åsa som lokförare, Leif som ordinarie AGS, Blomman i bistron och Calle som bef 6. Att vara bef 6 innebär att man är en extra resurs. På vårt tåg bestämde vi att Calle skulle sköta 1 klass. Servera och ta biljetter.
Jag fick göra en del praktiska moment. Som att syna tåget (kontrollera att allt ser ut att fungera) och göra avgång (vissla på perrongen och stänga dörrarna). Några utrop gjorde jag också men mycket föll på Leif. Lars låste nämligen in mig i tjänstekupén och höll korsförhör! Fast det var inte så farligt. Lars är en snäll själ som vill att alla ska klara sig. Jag kunde svara på hans frågor till ungefär 95% men ibland fick jag hjälp med att resonera mig fram till rätt svar. Jag tror att Lars var ganska nöjd. Jag var i alla fall det!
Resan till Stockholm var händelserik. Tidigare på morgonen hade det varit ett rälsbrott strax söder om Stockholm som gjort att en mängd tåg ställts in. Vi fick därför order om att göra extra stopp i Hallsberg och Katrineholm för att plocka upp folk. Sagt och gjort. I Hallsberg gick det bra men i Katrineholm gick det sämre. Där kom vi in på mittenspåret och hade ingen plattform. Efter lite dividerande beslutades att vi skulle köra till Flen i stället.
I Flen fick vi veta att en resenär var dålig och hade ringt ambulans. Vi hittade en iransk kvinna som grät och skakade och verkade ha ont. Hon kunde ingen svenska så vi efterlyste en tolk via högtalarna. Det kom en man och pratade med henne och vi förstod att det inte var någon ambulans på väg. Hon var bara åksjuk och rädd. Det kan ju i och för sig vara jobbigt nog men knappast fog för ambulans.
Vi lämnade Flen och strax efter det fick vi ett brandlarm! Det var falskt som tur var. Jag har aldrig upplevt brandlarm förut så det var spännande. Inte sjukdomsfall heller förresten. Skönt att inget av dem var allvarligt.
Idag strömmar gratulationerna in. Jag är ganska så stolt. Och jätteglad! Nu när jag är AGS får jag en löneförhöjning på 400 kr. Man tackar! Vad ska jag göra för alla dom pengarna? 
Min mamma fick inte uppleva denna dag men hon vet nog ändå. Hon hann i alla fall höra att jag börjat min utbildning. Hon tyckte att det lät som att jag skulle bli nån sorts stins! Tja, snudd på. En åkande stins i så fall. Jag kommer inte alltid att jobba som AGS på mina turer. Men de gånger jag gör det så är det jag som står på perrongen och blåser i visselpipan, precis som en stins! Då ska jag tänka på mamma. Jag tror att hon och pappa sitter däruppe och myser över att Folkes flicka är godkänd AGS!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar