Utan att överdriva: Jag kan vara rätt så otålig. I slutet av januari tyckte jag att det måste börja hända nåt. Som jag tidigare nämnde i inlägget Socialt nätverk så hade jag ett namn att gå på; Sebastian. Honom hittade jag nu på Linkedin. Jag skrev till honom och bad om ett kortare möte för att jag ville veta mer om SJ:s rekrytering. Ringde gjorde jag också men utan att få svar. Men han svarade artigt via Linkedin att nu var det dags att söka!
30 januari, det var en lördag, kom äntligen annonsen ut:
SJ söker 10 tågvärdar till sommaren 2016!!!
Detta var vad jag väntat på! Jag hade alla mina nya, tjusiga formuleringar klara efter alla seminarier jag gått på, alla böcker i mental träning jag läst, alla filmer jag sett på You Tube. Nu ville jag bara snabbt få in min ansökan.... och så gick inte det!!! Det var så frustrerande. Jag höll på hela helgen. Nä-hej, det ville sej inte. Panikslagen och gråtfärdig mailade jag måndag morgon återigen SJ:s Sebastian. Jag mailade även rekryteringsfirman och sa att det var fel på deras webformulär. Sedan gick jag till Arbetsförmedlingen för ett inbokat möte.
Vid måndag lunch var min ansökan som tågvärd inne i flera versioner. Dels hade jag fått (teknisk) hjälp på AF och till slut skickat in min egna, dels hade Sebastian (!!!) hjälpt till. Det skrev han i ett mail. Även rekryteringsföretaget hade hört av sej och ville hjälpa till. Jag började nog bli lite småkänd i vissa kretsar..... Jag kan ju tillägga att det inte alls var fel på webformuläret. Det var bara jag som i min iver haft för bråttom! Skämmigt eller charmigt?
Min son sa att detta borde göra vemsomhelst nyfiken och att det borde göra så att jag åtminstone kom på intervju.
Min son är en klok son.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar