Jag har vandrat i påsk. Gått de tre första etapperna på Bohusleden. Det mesta var hur fint som helst men jag måste börja med lite gnäll :-/ För jag la märke till en sak: Det är inte alltid som de människor jag möter svarar på mitt glada Hej. Har du också märkt det? Hur kan det vara så? Hur kan man gå på en smal stig, möta en annan människa och låtsas som att det regnar? Det kan ju omöjligt vara så att jag inte syns. Hörs jag inte? Så kan det ju vara förstås. Att de som inte hejar är döva. Så nu har jag börjat vinka också!
Min uppmaning till dej som läser denna blogg är att vi alla fr o m nu säger HEJ och vinkar till alla vi möter när vi går på stigar och vandringsleder. Ett löjligt enkelt sätt att visa att du SER dina medmänniskor. Tummis?
När man vandrar pilgrimsleden till Santiago de Compostela i Spanien hälsar man dessutom alla med Buen Camino. Det är en hälsning som betyder att du önskar vandraren en "bra väg". Ungefär som vi önskar varandra lycklig resa. Det är en väldigt fin hälsning och jag saknar den. Under dessa tre dagar fick jag säga den till mej själv - och det gjorde jag ofta!
Jag startade på påskafton genom att ta bussen till Lindome. Solen sken och vinden kom i ryggen. Det var lite småkyligt men när man gick i skogen var det vindstilla och skönt. Leden gick både på vägar och stigar och över berg och träsk. Det var gott om spänger över det blöta och i början tyckte jag att det var oerhört charmigt och tog kort på varenda spång. Jag plockade också årets första tussilago och körde ner nosen i den och njöt för fulla drag. Enligt mej så är tussilagon den mest väldoftande blomman i hela världen! Om du inte testat så gör det. Den inte bara doftar gudomligt, den lyser upp den ganska färglösa tid vi är i innan naturen exploderar, och den bär löfte om värme och ljusare tider. Jag älskar den för att den är min "födelsedagsblomma". Den är "min"! Efter 5 timmar och 18 km kom jag fram till Stensjön och tog bussen hem.
På påskdagen startade jag vid Stensjön och nu hade jag sällskap av min goda vän Lena. Det var jättekul. Vi småpratade och hade en rätt så behaglig och lättvandrad tur ända upp till Härlanda tjärn - en lagom sträcka på ungefär 9 km. Det var en mulen och blåsig dag och precis när vi klev på bussen kom regnet! Sicket flyt!
Idag är det en annan dag - en annandag påsk. Jag tog bussen till Härlanda tjärn och fortsatte min vandring. Idag var vädret betydligt bättre även om det inte var så varmt. Men solen sken och fåglarna kvittrade och det är absolut vår i luften. Jag hörde många bofinkar och en koltrast. Leden var ganska lättvandrad men emellanåt var stigarna mer i form av en bäck än en stig. Vid ett tillfälle mötte jag en mycket upprörd man som tyckte att jag skulle göra som han; vända. För det var ju bara elände med stigen. Tja, vita gympadojor är kanske inte den bästa fotbeklädnaden..... Själv har jag goretex-kängor. Kängor som varit med i både norsk snö (glaciär) och spansk meseta (slättland). Med sådana på fötterna är det lätt att välkomna vårfloden istället för att störa sej på den. Jag såg en spindel och en citronfjäril och jag såg stelbenta myror (är inte myror alltid stelbenta förresten?) som sömnigt och lite vingligt promenerade på sin stack. Jag såg också en majestätisk älg som betade i en kraftledningsgata. Vinden kom rakt emot mej så han/hon fick ingen vittring och såg mej inte heller. Jag stod blick still. Det var fint att stå där och kolla. Inte ofta man ser älgar. Jag hittade också en stav som jag tänker göra till vandringsstav. Min fina samekniv som jag fick i gåva när jag besökte Jukkasjärvi i januari kom väl till pass när jag täljde bort det mesta av kvistar och lös bark. Denna stav ska smyckas och snidas och få följa mej ända upp till Strömstad! 36 mil. Idag gick jag 17 km och stoppade i Jonsered.
I morgon är det Dagen D. Läkarundersökning! Jag känner mej frisk och stark efter mina 4,5 mil på Bohusleden så det ska nog gå bra.
Buen Camino!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar