Jag affirmerar extremt mycket. Jag sitter på min meditationspall och blundar. Jag föreställer mej i detalj en hel dag. Hur jag klär på mej min uniform, åker till Centralstationen och njuter av att kliva in i byggnaden. Den är ju så vacker! Jag är så stolt att jag jobbar där. Jätteglad. Jag går till perrongen och mitt tåg, hälsar på mina kollegor, hänger av mej jackan, pillar med lite förberedelser och släpper sedan på passagerarna. Jag ler, svarar på frågor, hjälper till att lyfta nån rullator och nån barnvagn, ler lite till.
Så åker vi. Jag kollar biljetter och står sedan i bistron. Jag serverar kaffe och skämtar lite med dom som är på det humöret. Pratar lite engelska, kanske lite spanska. Solen skiner och alla är glada. Det kommer nån surpuppa men mitt goda humör går inte att rubba. I Stockholm har jag 2 timmars rast och då hinner jag luncha med brorsan. Sen är det dags att åka tillbaka. Samma sak igen. Att med leende och glädje få bjussa på det lilla extra, hela tiden hela dan. Jag vet ju inte riktigt en tågvärds alla arbetsuppgifter utan får hitta på. Fantasi har jag gott om.
Att affirmera är mäktigt. Hjärnan kan nämligen inte skilja på fantasi och verklighet så den tror att jag redan är tågvärd! Den tror att vi verkligen åkte till Stockholm och jobbade. Ju fler detaljer desto bättre. Ta in alla sinnen. Lukt, smak, syn, hörsel och känsel. Jag kan inte återge allt men jag lovar att efter en affirmation av det här slaget är jag ofta helt slut och går och lägger mej. Jag har ju jobbat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar