Livets fjuttigheter

Livet går vidare. Fast på ett lite annat sätt. Vi fick en grym tankeställare i fredags.

Brorsans bild från Åhléns, igår tisdag. Kärleksbombad polisbil.

Vi ska inte ändra våra liv. Vi ska leva som vanligt. Så är bästa sättet att motverka terrorism. Sägs det. Jag vet inte men jag tycker att det är otroligt fint med alla kärleksyttranden jag läser om i media. Blomtäckta polisbilar och människor som bryr sej. Om varandra.

Få skriver om ilskan och vad vi gör av den? Det kan ju vara "farligt". Då kanske det blir alldeles för tydligt hur olika vi tänker? En del människor vill döda, skjuta, hänga, bomba - andra vill använda NVC, Nonviolent Communication. Dom flesta kanske står nånstans mittemellan? Jag tror att vägen ut ur ilskan och vanmakten ser extremt olika ut för oss alla, och ingen kan säga att "jag har rätt och du har fel" för vad som är rätt för mej måste jag komma fram till själv. Jag hoppas att ilskan kan användas till något konstruktivt så att den inte spär på polariseringen i samhället eller ger extrema grupper en anledning att hämnas? Det är verkligen inte bättre. Allt dödande är lika fel. Det är min åsikt. Jag hoppas också att mina vänner och kollegor med utländsk härkomst inte får alltför mycket skit för att dom har ett osvenskt utseende. Gäller såklart ALLA!

Love  Peace  and  Understanding

I sammanhanget känns det fjuttigt att skriva om min lilla vardag. Det har inte hänt så värst mycket. Jag var i Malmö härom dagen och kunde konstatera att våren hunnit längre där. Det var klart grönare. Jag kan också konstatera att vågen visar 3, kanske 4 kg mindre än för 3 månader sen. Jag kan numera ANDAS i min uniform! Och det var målet.

Hur jag gick ner? Jo jag använder 5:2 dieten på mitt egna lilla sätt. Oftast bryter jag efter lunch och äter sedan ingenting på 24 timmar. Jag dricker te, kaffe, vatten i obegränsad mängd. Ibland får jag anpassa mej efter jobbet eller livet och bryta vid frukost eller middag, men att bryta vid lunch har visat sej passa mej bäst. Detta gör jag två gånger i veckan, ex vis måndag och torsdag. 24 timmar är ingen lång tid och aktare vad maten smakar gott när du väl äter sen! Plus att det genererar en massa fri tid. Jag behöver inte tänka på matlåda och sånt. Jag behöver inte handla, laga mat eller diska. Jag bara kokar mej en kopp te när jag känner mej hungrig eller småfrusen. Billigt blir det ju också. Men det allra bästa tycker jag nog ändå är den känsla av lätthet som uppstår timmarna innan jag äter igen. Det är härligt! Det är också en frihet i att slippa räkna kalorier eller anpassa maten. Jag äter precis som vanligt de dagar jag äter. Nä förresten, inte helt sant. Jag har tagit bort socker och snacks och begränsat semlor och glass, vilka är mina cravings. Men annars, precis som vanligt!

Till sist. Jag vill inte gärna skryta men jag är väldigt glad över det skriftliga beröm som vi fick från en resenär på tåget i fredags när vi fick stopp på Årstabron. Han eller hon tyckte att vi agerat proffsigt! Jag tar åt mej 20% av det berömmet. (Vi var fem personer, föraren inräknad.) TACK!

Några vitsippor från söndagens promenad får symbolisera
glädjen och kraften jag hittar i naturen