Det var med mycket pirr i magen jag spände fast Emla på biltaket och åkte till närmaste havsvik. Solen sken och det blåste litegrann. Men inte så farligt tyckte jag. Hade som mål att fika på Stora Klockeskär, en ö som jag verkligen gillar och som jag saknat mycket. Men när jag kom runt udden man ser längst bort i bilden friskade vinden i lite väl mycket. Emla är extremt slank och lätt (för att jag valt att bygga henne så) men det gör också att hon är bångstyrig i hård vind. Och jag var alltför otränad för att orka hålla emot. Jag vände. På tillbakavägen märktes det tydligt att vinden ökat. Det gick nu gäss på vågorna och sjön var krabb utefter klippsidorna. Det hade inte varit kul att gå runt där inte. Better safe than sorry kapitulerade jag och återvände till Ganlet efter en knapp timme och intog fikat där. Inte helt fel i och för sej.
Bilden ser härlig ut men ljuger en aning. Den är tagen innan kl 9 på morgonen. Innan det började gå gäss på vågorna och vattnet blev mörkt, mörkt blått, nästan åt det svarta hållet. Mycket dramatiskt mot den ljusblå himlen, men också vackert. Vinden var isande kall och det gällde att hitta en plats i lä för att kunna njuta av solen.
Efter fikat styrde jag kosan till en annan favoritö: Stora Amundön. Den kan man gå till till fots för där finns en bro. Istället för att ligga och gassa på Stora Klockeskär försökte jag hitta en lugn plats där. Det gjorde jag också. Först. Men sen kom två pappor med sina två barn och förstörde tystnaden. Inte nog med det, dom tände en engångsgrill också! Som styrde sin äckliga rök rakt på mej där jag låg. Vad är det för fel på varm choklad och mackor? fnyste jag, rullade ihop liggunderlaget och gick därifrån. Varm choklad och mackor stör inte omgivningen och är bra mycket mer miljövänligt. Hmpf.
Efter en stund hittade jag en lugn och läig plats i ekskogen. Det är ju så himla gött med vår. Att man kan slänga sej på backen utan att behöva slåss med myror och andra kryp. Tystnaden härskade och det fanns inga grillar så långt näsan nådde. Jag låg där i solen och lyssnade på fåglar och prasslet av fjolårslöv och tyckte att dagen nog gärna fick vara hur lång som helst.
GLAD PÅSK förresten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar