Dimmiga studier

Det har varit dimmigt i Göteborg i flera dagar. Riktigt tjock dimma har det varit. Jag tycker om dimma! Det är spännande att inte se mer än det allra närmaste. Fantasin får en gratisskjuts. Läskigt tycker en del. Det är nog därför det finns en hel del böcker med dimma i titeln. Skräck och kriminalromaner mest. Skräckmästaren Stephen King har t ex skrivit en, fast den var inget bra.

Det finns bättre böcker. En av mina favoriter är De dimhöljda bergens gorillor. Den blev senare film, med Sigourney Weaver i huvudrollen. Boken är skriven av Dian Fossey och hon blev världsberömd för sina studier av vilda bergsgorillor i Rwanda. Hon blev dessvärre mördad 1985 pga sitt engagemang i gorillorna. Jag minns att jag blev väldigt upprörd när nyheten nådde Sverige. Dian var en stor idol.

Jag har flera idoler i samma bransch. Jane Goodall med sina schimpanser och Birute Galdikas med orangutangerna på Borneo. 

Tre kvinnor - tre apor. Lite spännande, eller hur? Jag tycker i alla fall det och det har nog inspirerat mej en hel del. Nu har jag inga apor att studera, inte ens en liten guldfisk. Men jag har ju haft djur, många sorters djur. Ibland har jag blivit sittande i timmar och studerat dem. Katter, höns, gris, undulater, fiskar och marsvin - för att nämna några. Och hästar förstås, men det har jag aldrig haft någon egen. Jag brukar tänka att om inte Dian, Jane och Birute hunnit före skulle jag hemskt gärna haft deras "jobb". Apor är ju så lika oss, i alla fall hominiderna. Det hade varit jättekul att studera dem. (Hominider är alltså människa, gorilla, schimpans och orangutang.)

Jag får nöja mej med att studera folks beteenden på tåg. Det är faktiskt himla intressant. Känn dej "sedd", du som åker på mina tåg!