Det är höst och det är så vackert i vår natur att det nästan gör ont att titta. Det är en ofantlig lyx att ha all denna färgrikedom utanför "kontorsfönstret" som jag har. Att susa fram genom Sverige i kaskader av gult, orange och rött. Jamen jag njuter! Bilden är denna gång inte från något tågfönster utan från mina hemtrakter. Den får illustrera det som inte går att beskriva i ord. Skönhetens själ.
Och sakta sakta börjar livet återgår till någorlunda normala gängor. Den omtumlande känslan av att ta farväl och sedan begrava sin mamma börjar släppa sitt grepp och jag kan åter fokusera lite mer på jobbet och vardagen. Jag intensivövar nu till helgen genom att åka alla tre tågtyperna tre dar i rad: X55, X2 och X40 till vardera Malmö, Stockholm och Hallsberg. Det närmar sig en examinering. *gulp* Men när det blir tänker jag inte att knysta ett pip om förrän det är över. Det är som att köra upp med bil eller mc. Inte säga nåt förrän man står där med lappen i handen!
Buen camino!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar