Fox majeure

Jag åkte från Stockholm med den s k "nattugglan" härom dan. Tommy var AGS och han är nog den roligaste tågvärden jag känner till när det gäller utrop. Han drog på sig applåder redan då vi rullade ut från Stockholms central och varje gång det fanns anledning att ropa ut information så hade resenärerna inklusive jag själv vansinnigt roligt. Jag har svårt att återge exakt vad det är som är så himla roligt - man måste nog höra det själv. Det är också HUR han säger det naturligtvis.

Vi åkte som sagt "nattugglan". Det kallas så för att det är sista tåget hem och då är man i Göteborg 23.30. Såvida ingenting händer på vägen.....

Vi var nästan i Skövde när det blev tvärstopp i tågtrafiken. Trafikledningen ringde och berättade att det skett en påkörning. VAD som blivit påkört var oklart men det hade hänt nära perrongen och räddningstjänsten ville ta det säkra före det osäkra och kontrollera att det inte var en människa. Om det är en människa kommer det att ta tre timmar, sa Tommy. Eller mer. Vi stod som tur var vid en plattform så det blev möjligt för alla att gå ut och sträcka på benen och ta en rök ifall man nu har såna behov. Att kunna öppna dörrarna gjorde ju förstås att folk höll sig förvånansvärt lugna. Att sedan Tommy gjorde intressanta och informativa utrop med jämna mellanrum var som grädde på moset.

Att bli sen med sista tåget är annars lite känsligt. Om du ska byta och resa vidare och sista tåget har gått så är det ju kört liksom. I det läget gäller det att du köpt s k resplus för då ordnar det sig alltid. Resplus betyder att du köper resan från A till Ö PÅ EN OCH SAMMA GÅNG, så att alla ev byten är inräknade. Då är SJ skyldig att se till att du kommer fram till Ö oavsett vad som händer på vägen. Det blir taxi eller buss eller vad som nu är lämpligast. Fast man kan ju bli arg eller irriterad ändå. Stå på spåret en kolsvart kväll utan att veta när man kommer fram kan vara ganska påfrestande. Dock är det svårt att bli arg när man har en Tommy ombord. Det blir nästan lite roligt på nåt sätt. Alla spetsade öronen varje gång han plingade i högtalarsystemet för att säga nånting.

Efter ca en timme kom det sköna beskedet att det inte var en människa som blivit påkörd denna gång - det var en..... RÄV!!! Och nu kunde alla ordvrängare ha roligt. Folk slutade upp att vara IFK:are och AIK:are och blev kort och gott anhängare till Rävlanda IF. Och alla hade rävligt roligt resten av resan, ja ända in på spårvagnen faktiskt. För när jag satt på 1:an och det blev tvärnit vid Domkyrkan hördes en röst längre bak i vagnen:

- Äsch, det var bara en räv!

Dialog

Det här telefonen var mycket vanlig när jag var barn. Det hette Dialog. Röd är snygg fast vit eller grå var vanligast.

Hur man gjorde? Jo man satte i fingret i hålet intill den siffra man ville slå och så drog man hela nummerskivan medsols tills det tog stopp vid metallhållaren. Där släppte man och då snurrade nummerskivan tillbaka. När den stannat tog man nästa siffra. I min allra första lägenhet 1977 hade jag telefonnumret 08-7771867. Många höga siffror. Det tog lite tid att slå.

Det fanns ingen stjärna eller fyrkant på en Dialog så när det systemet började införas blev telefonen värdelös. Nu står den väl mest på museum. Och vad har en gammal telefon med mitt nya jobb att göra? Ja telefoner är ett viktigt arbetsredskap för oss tågvärdar. Fast vi har ju ingen gammal Dialog direkt utan en modern Smartphone. I den finns en mängd appar som vi använder flitigt. Vi skannar biljetter, kollar hur vi ligger till i tidtabellen, var resenärer ska byta och till vad, ser var det finns obokade platser och mycket mycket mer.

Härom dagen var jag på något som kallas Dialogmöte. Jag har inget foto från det så därför får telefonbilden symbolisera både möte och dialog. SJ kommer att ha sammanlagt 80 dialogmöten runtom i landet under de närmaste veckorna. Möten där man blandar olika yrkesgrupper från olika orter för att samtala om SJ idag och framåt. Vi var ca 25 personer som under en hel dag träffades och pratade, skrattade och åt gott. Det var gruppchefer, ombordare, personalplanerare och lokförare från 5-6 olika orter. Vi var män och kvinnor i alla åldrar. Den äldste (i tjänsteår räknat) var Thomas som varit i firman i 38 år! Imponerande. Den yngste var jag med mitt halvår. 

När chefer ska tala till anställda kan det lätt bli lite monolog över det hela. Så även här. Dialogen försvann och frågor och kritik var inte alltid uppskattade. SJ är varken bättre eller sämre än andra arbetsgivare på den punkten. Men det var ändå en rätt så lyckad dag i mina ögon. Det var fint att få möta andra yrkesgrupper. Människor jag faktiskt jobbar ganska tätt ihop med utan att vi knappt träffas. Jag tänker framför allt på förarna. Jag fick en större förståelse för hur vardagen ser ut för dom. Och lite enkla tips på hur vi kan göra så att vi får en bättre teamkänsla. Teamkänsla är viktigt! Den dag det händer något då vill det till att man kan samarbeta - och göra det bra.

Höst

Det är höst och det är så vackert i vår natur att det nästan gör ont att titta. Det är en ofantlig lyx att ha all denna färgrikedom utanför "kontorsfönstret" som jag har. Att susa fram genom Sverige i kaskader av gult, orange och rött. Jamen jag njuter! Bilden är denna gång inte från något tågfönster utan från mina hemtrakter. Den får illustrera det som inte går att beskriva i ord. Skönhetens själ.

Och sakta sakta börjar livet återgår till någorlunda normala gängor. Den omtumlande känslan av att ta farväl och sedan begrava sin mamma börjar släppa sitt grepp och jag kan åter fokusera lite mer på jobbet och vardagen. Jag intensivövar nu till helgen genom att åka alla tre tågtyperna tre dar i rad: X55, X2 och X40 till vardera Malmö, Stockholm och Hallsberg. Det närmar sig en examinering. *gulp* Men när det blir tänker jag inte att knysta ett pip om förrän det är över. Det är som att köra upp med bil eller mc. Inte säga nåt förrän man står där med lappen i handen!

Buen camino!

Övningsturer som AGS

Ibland händer saker som gör att livet liksom stannar upp. Eller som Bo Setterlind uttrycker det hela:

Himlen har landat på ett grässtrå, därför darrar det

Min mamma har somnat in. Inte oväntat, men ändå. Det påverkar på alla plan. Jag känner mig ur balans och har svårare att ta in kunskap och att koncentrera mig. Dock får jag ju säga att SJ har varit mycket förstående. Jag känner inte direkt någon press på att jag måste stå färdig innan ett visst datum. Det får ta den tid det tar. Det blev en paus, men nu övar jag på igen. Det är tre tågtyper som jag ska kunna och hittills har jag hunnit med en övningstur på varje.

X40 - dubbeldäckaren till Hallsberg. Dit har jag ju åkt många gånger som biljettgranskare. Det är inte så jättemånga fler moment jag ska kunna som AGS. Jag ska stänga dörrarna och göra klart för avgång förstås. Samt eventuellt fälla en bom i Laxå. Det beror på vilket spår vi kommer in på. Ja och så måste jag hålla koll på ev fel och även felanmäla nya. Samt informera resenärer om deras anslutningar. Det finns ingen bistro eller servering på dessa tåg så därför blir det i stort sett bara biljettkontroll. Inte så svårt.

Det svåra på dubbeldäckaren är att inte låsa ute sig själv..... Man har ett enda vred och det gäller att vrida i rätt ordning och åt rätt håll. Varje år är det några stackars tågvärdar som blir utelåsta. Har man riktig otur så kör lokföraren iväg också och man står där på perrongen.  Det har hänt. Fy så hemskt. Det vill jag aldrig uppleva.

Härom dan åkte jag övningstur till Malmö - SJ3000, det moderna snabbtåget. Föraren har hand om väldigt mycket på dessa tåg. Men avgångssignaleringen är fortfarande mitt jobb. Och här kan vi snacka om många moment innan tåget kan lämna stationen! Det är tre olika vred och det gäller att ta dem i rätt ordning.
1. Lås fast din egen dörr så att du kommer in igen.
2. Gå ut på perrongen och kontrollera att folk har hunnit av och på. Vissla.
3. Stäng dörrarna (din egna är låst i öppet läge).
4. Gå ut igen och kolla så att ingen sitter i kläm och så att alla dörrar och fotsteg är stängda och inne.
5. Gå in och stäng din egen dörr.
6. Vrid klart till föraren med två snabba snäpp.
Pjuh!

Nästan på dagen för ett år sen träffade jag ju Henrik på tåget när jag åkte till Stockholm. Det var han som födde idén att jag också skulle bli tågvärd! Ja ni som har följt mig hela vägen kanske minns? Jag skrev om det i mitt allra första inlägg. Det började med en tågresa Igår fick jag äran att öva med just Henrik. Det var jätteroligt! Vi har inte jobbat ihop en enda gång. Knappt setts på hela sommaren. Men nu så var han min handledare!

Vi åkte X2000 till Stockholm. Eller X2 som vi säger internt. På dessa tåg har man mycket att stå i som AGS. Det är många skåp att pilla i ifall nåt strular. Mycket att hålla reda på. Som AGS har du hand om servering i 1 klass. Du ska kolla alla biljetter och informera om anslutningar. Och naturligtvis göra avgångsproceduren på stationerna. Innan tåget ens åker har du hand om utskrifter av alla listor som ombordarna behöver. Du leder briefingen där alla som åker med samlas för genomgång. Du fördelar arbetet och är säkerhetsansvarig. Tillsammans med föraren naturligtvis. Hen har det absolut största ansvaret ifall det händer nåt.

På vägen till Stockholm hade vi en "singel" - en vanlig X2:a med vagn 1-7. Hem hade vi "mult" - multipel, dvs två tågsätt som sitter ihop. Då har man ett AGS-biträde i vagn 8-14. I vårt fall bestod den besättningen av stockholmare. Dom hade övning både i bistro och som AGSB! Så vi var två nybörjare som stod på perrongerna och hade ansvar för avgång. Spännande!

Henrik var mycket lugn och fin. En riktig klippa. Positiv och pedagogisk. Vi hade lite strul med några fuskåkare och Henrik ringde både polis och vaktbolag. Men det löste sig och vi klarade oss från både tekniska fel och förseningar. På ett sätt synd. Det är ju bättre att strulen kommer då man övar än i skarpt läge. Jaja. Jag är inte särskilt orolig. Man får ta det när det kommer. Alla situationer är ändå olika.

Att avgångssignalera en X2:a är enkelt! Två olika vred. Det kan inte bli fel. Kul också att träna på mult. Då är ju både AGS och AGSB ute på perrongen och signalerar till varandra. Här kan AGSB:n bli utelåst men sällan frånåkt. Man ser ju varann och håller koll. Sista station på vår resa var Alingsås. Då var det mörkt och vi fick träna på att ge klartecken med ficklampa.

Det var en mycket fin dag! Det känns kul att jag valt den här fortbildningen. Jag tror att med lite mer övning kommer det att kännas tryggt och säkert också. Jag vill verkligen vara trygg och säker. Och jag vill att den känslan ska smitta av sig både på mina kollegor och på alla som reser med tåget. Hur många turer jag behöver för att komma dit vet jag inte men jag har i alla fall tagit de första stegen!

PS Idag har jag en ledig dag och jag ska PLUGGA!!!