Ett eldprov

Ursäkta att det blir lite skrytigt nu men jag är mycket stolt över mig själv. Jag har nämligen klarat av en arbetsuppgift som jag bävat lite inför: Att som AGS ha ett fullsatt frukosttåg till Malmö!! Nu har jag haft det - och det gick över förväntan.

Det är framför allt tre saker som gjort att det känts som en utmaning. Det ena är hemmakänslan, det andra är antal resenärer, det tredje är komfortsystemet.

Jag känner mig hemma på X2000-tågen och i 1 klass. Där har jag serverat många gånger. Jag hittar i pentryt och det är relativt gott om utrymme. Oftast har man bara hand om EN vagn när det är frukosttåg eftersom det brukar vara trebemannat. AGS:en har ena vagnen och en extrapersonal har hand om den andra. I vardera vagn finns plats för max 48 resenärer. Korglutningen på dessa tåg gör också att det är hyfsat stabilt att hantera en fullastad frukostvagn.

På SJ3000, Malmötågen, känner jag mig bortkommen. Jag hittar inte i skåpen i pentryt och det är fruktansvärt trångt där. På dessa tåg får det plats 62 resenärer i 1 klass och där har man ingen trebemanning. Man får klara sig själv helt enkelt. Lägg till det att det saknas korglutning. Ibland far frukostvagnen omkring så att man blir rädd att den ska välta.

De dagen jag var AGS på ett frukosttåg till Malmö hade jag 59 att servera! Så nära fullsatt det kan bli. 59 resenärer som skulle ha sin frukostlåda, sitt kaffe eller te och sitt frukostbröd. Sedan skulle de flesta ha påtår och efter det ska det dukas av också.

Jag var mycket spänd innan vi kom iväg men genom att jobba lugnt och systematiskt gick det förvånansvärt bra. Lagom till Halmstad hade alla fått sin frulle. Jag hade även hunnit duka av i tysta avdelningen och jag hade bryggt tre kannor kaffe. I Halmstad fick jag dessutom hjälp. Så det är ju inte helt sant att man alltid är själv. Vi fick sällskap av en glad kille från Malmöbasen som klev på som extrabemanning och åkte med oss ner till Malmö. Han fick ta över 1 klass-vagnen så att jag hann med det andra jag skulle göra. Jag var väldigt väldigt glad över den hjälpen. Det var mycket värt. Visst hade jag hunnit duka av resten och bjuda på påtår men då kanske jag inte hunnit kolla biljetter och såna saker.

Det är så roligt att det gick så bra. Jag är så nöjd så. Och nu tror jag att jag har haft de flesta utmaningar man kan ha. Frånsett brand, evakuering och påkörning. Men då pratar vi olyckor och såna går inte att träna på. Den dan en olycka händer får man ta det allteftersom. Det fixar sig nog. Det är inget jag går omkring och oroar mig över i alla fall.

I Malmö hade jag flera timmars rast och passade på att se mig omkring. Bl a gick jag förbi den här gatan, som jag tyckte hade ett himla vackert namn.