När saker strular

När tekniken strular så står man där med hela ansvaret på sina små axlar. Då får man som tågvärd ta all irritation och alla kommentarer och försöka att inte ta det personligt. Fast lite ledsen blev jag faktiskt, i någon minut, när resenärer frågade "varför?". Den som ställer frågan "varför" insinuerar att det på något sätt skulle vara medvetet gjort. Där blir jag mållös och där blir jag lite ledsen.

Det gick alldeles felfritt att åka till Stockholm på söndagen. Vi kom fram på minuten och alla var nöjda och glada. Jag jobbade tillsammans med en för mig ny kollega; Baton. Han var en rolig typ.

På hemvägen gick det sämre. När tåget rullade in på Centralstationen visade det sig att vagnarna var felnumrerade. Vi hade en mult (2 sammansatta tågsätt) och därmed 14 vagnar. Först i tåget jobbade jag och Baton och vi skulle ha vagnarna 1-7. Men så stod det inte på dörrarna. Allt var huller om buller och jag gick ut på perrongen och försökte tillsammans med övriga kollegor och en kundvärd förklara vart alla 600 resenärer skulle ta vägen. Det var INTE roligt. Fullt kaos och mycken irritation, vilket jag förstår till fullo. Men den där frågan varför.... den gjorde lite ont. Vad ska man svara på den? Jag sa ingenting.

Nåväl. Till slut var i stort sett alla i rätt vagn och vi kom iväg från Stockholm ca fem minuter efter tidtabell. Efter en stund blev det stopp pga enkelspår och eftersom vi var sena fick vi vänta in ett mötande tåg. "Jaha, nu börjas det" hördes det från en stönande resenär som menade på att det "alltid" var förseningar på SJ. ALLTID! Jag tänkte tyst att om MTR eller andra bolag är på spåret just här så har dom också enkelspår. Det har inte ett dugg med SJ att göra. Hmpf.

I Skövde kom nästa tekniska strul: Signalfel. Vi blev stående en bra stund och sedan fick vi krypköra i 40 km/h. Från bistrogästerna hördes sarkastiska kommentarer om att detta var SJ's tolkning av "snabbtåg". Jag vägrade lyssna på den ölstinne skämtaren och gnolade lite på Baloo's sång "var nöjd med allt som livet ger".

Slutligen hamnade vi bakom ett pendeltåg och fick köra rätt sakta in mot Göteborg. När Emma i högtalarsystemet informerade om ändrade anknytningar och samtidigt hälsade alla välkomna tillbaka till SJ snabbtåg, hördes kommentaren "ta pendeln nästa gång, det går fortare".

55 minuter sent. Ja det är mycket för ett snabbtåg. Men kanske är det inte så mycket om man ser till ett helt liv? Kanske kan man göra något roligt av 55 minuter? Kanske är ingen så "viktig" att han eller hon måste lägga skit på omgivningen om han eller hon råkar sitta på ett tåg 55 minuter extra? Det fanns trots allt både värme, el, toaletter, mat, dryck och sällskap. Varför gnälla? Varför? Det är min motfråga.

Statistik

Idag är det på dagen tre månader sen jag åkte min första tur som tågvärd. Hurra hurra hurra!!
På dessa tre månader har jag fått jobba ganska så bra - förutom 14 dagar i juli då jag inte fick jobba alls. Jag har roat mig med att räkna både antal turer och antal mil. Så här blev det:

Göteborg - Stockholm och tillbaka, 25 gånger = 2276 mil
Göteborg - Malmö, 10 gånger = 566 mil
Göteborg - Hallsberg, 7 gånger = 362 mil
Göteborg - Skövde, 2 gånger = 58 mil
Göteborg - Västerås, 1 gång = 88 mil

Summa summarum har jag åkt 45 turer och 3350 mil. Ett varv runt jorden är ca 4007 mil så om jag gör exempelvis 7 Stockholmsturer så är jag uppe i ett varv runt jorden! En tågvärd åker således flera varv runt jorden varje år. Det är ganska imponerande. Tycker jag.

Dagöverliggning

Jag hade en väldigt lång tur på tisdagen. Jag började 04.59 och slutade 21.48. Det är nästan 17 timmar. Fast drygt 8 av dom timmarna hade jag s k "kvartstid", vilket innebär att jag är ledig med lön, en kvart i timmen. De timmarna tillbringade jag i ett strålande vackert och somrigt Stockholm. Jag hade hotellrum också så det gick verkligen ingen nöd på mig. Men det är klart, har man familj och barn och det regnar hela dan är det väl kanske inte så roligt att vara hemifrån så länge.

Helena och jag jobbade ihop. Vi åkte till Stockholm med direkttåg 402 som avgår 05.55 och inte stannar någonstans på vägen. Jättebra tåg! De flesta sov så det var en väldigt tyst tur. En vacker morgon var det också.

Soluppgång över Ingared

När vi kom till hotellet - HTL på Kungsgatan - var klockan bara 09.20 och frukosten var fortfarande framdukad så vi började med den. Sen tog jag på mig joggingkläder och joggade Kungsholmen runt - en ganska platt och lättsprungen mil på underbar promenadväg. Jag sprang med vatten till höger om mig precis hela tiden och blev alltmer badsugen, så vid Smedsudden tog jag en kort paus med ett härligt dopp i Mälaren. 

Dagen gick fort. Lite promenader, lite sushi, liten sovstund.

Kl 17.42 var jag tillbaka på basen för att tillsammans med Helena åka tillbaka till Göteborg. Nu var folk lite mer vakna och pratiga och det var full rulle i bistron. Bistrovagnen var lite lurig dock. Hade rätt många fel. Kassan laddade inte som den skulle och vid ett tillfälle hoppade vagnen "ur" och det blev helt svart en kort stund. Stackars lokföraren fick en smärre chock där framme när både nödbroms och brandlarm gick igång. Men det var ju falskt alarm som tur var.

Himlen bjöd på en strålande solnedgång. Båda dagens foton är tagna med iphone5 genom ett inte alltför rent fönster på ett X2000-tåg i full fart. Men visst kan man ana hur vackert det var?!!

Solnedgång strax utanför Skövde

Och nu ska vi ha omröstning! Vad är vackrast: Soluppgång eller solnedgång? 

Mörkt

Den här veckan är full av tidiga turer då jag tvingas gå upp kl 04.00. Första gången var i tisdags och det var en CHOCK att inse att det så här års är MÖRKT vid den tiden på dygnet. Det var mörkt ända till klockan fem. Men när jag kom till basen möttes jag av den här vackra synen:

Och då tyckte jag att det var värt mödan att ha gått upp så himla tidigt. Eller vad tycker du? Synd att jag inte har en bättre kamera (iphone 5) men man kan väl ana kanske? Jag fick i alla fall ståpäls.

Bron över Göta kanal

Jag älskar filmen Broarna i Madison County med Clintan och Meryl Streep! Överhuvudtaget gillar jag broar. De är vackra byggnadsverk. Men jag gillar kanske inte så mycket bron över Göta kanal i Töreboda. Det kanske jag inte gör. Den "hängde" sig igår och jag satt på ett av tågen som blev stående.

Järnvägsbron i Töreboda

Ur GT:S nätupplaga:

Tågtrafiken mellan Göteborg och Stockholm var helt utslagen i 3,5 timmar.

– Det var fel på en bro som inte gick att stänga. Men nu är felet avklarat, säger Johan Tjerneng, på Trafikverkets pressjour strax före klockan 20.

4000 passagerare drabbades.

Om vi backar till söndag morgon så började den inte alls bra. Jag FÖRSOV mig!! Det kan jag inte minnas att jag gjort de senaste 20-30 åren. Jag vaknade ungefär vid den tid då jag hade tänkt gå ner till spårvagnen och åka in till jobbet. Så det blev en rivstart. Ingen dusch, ingen frulle. Väl framme på basen skulle jag ta mig en kopp cappuccino som frukost. Den välte jag ner över väska och kavaj och över hela golvet. Typiskt när man stressar. Den här dan blir INTE bra minns jag att jag tänkte.

Vi var 4 goa tjejer som tog ett X2000-tåg upp till Stockholm. Jag fick uppdraget att servera frukost i 1 klass. Det var lite nervöst eftersom jag var både hungrig och fumlig denna söndagsmorgon. Fattades ju bara att jag skulle spilla kaffe över resenärerna också! Men det gick bra. Och sen fick jag frukost själv. Och eftersom vi var hela 4 stycken som jobbade på samma tåg så blev det tid över för lite social samvaro. Det var verkligen jättetrevligt!

Pigga, mätta och utvilade tog vi oss därefter an uppgiften att ta en mult (2 sammansatta X2000-tåg) tillbaka till Göteborg. Då fick vi dela på oss så att vi blev 2 i varje tågsätt. Allt gick jättebra ända fram till Töreboda. Det var ju tur man inte visste från början att det skulle ta 3 timmar och 43 minuter....

Fram med Raw Bites:en igen då! Och vattentetrorna. Vi erbjöd gratis kaffe/te medan bistron sakta länsades på det mesta i matväg. Det gick INTE att evakuera. Vi stod väldigt risigt till. Det enda vi kunde göra var att vänta på att tåget skulle rulla antingen framåt eller bakåt. Marita och Angelica, tågets 2 AGS:er, informerade väldigt bra under tiden fast att dom inte hade så mycket att komma med. Men det lugnade och vi höll humöret uppe. Inte en enda resenär som var sur. I alla fall inte på oss. Och det är ju, som jag tjatat om förut, heeeelt fantastiskt!

På perrongen i Göteborg var det kaos när vi väl kom fram. Inställda tåg och försenade tåg och vilket var det här och vilket gick till Hallsberg och vilket skulle man ta när nu det man skulle åkt med var inställt och var i helvete fanns vagn 13??? När man har uniform på sig får man vara "SJ". Det fick ta den tid det tog att ta sig från perrongen till basen. Gissa om det var skönt att sparka av sig skorna och ta av sig sin cappuccinofläckiga kavaj efter 14 timmars arbetstid istället för 10 timmar och en kvart.

En av broarna i Madison County

Strömstadtåget

På sommaren går direkttåg från Stockholm till Strömstad. De tågen går "vanliga vägen" ner till Herrljunga och svänger sedan av mot Vänersborg och Uddevalla för att på det viset ta sig in på Bohusbanan upp till Strömstad. Och tillbaka samma väg givetvis.

Min tur startade i Göteborg på fredagseftermiddagen. Jag åkte först "pass" upp till Uddevalla. Att åka "pass" betyder att åka tåg utan att jobba men ha fullt betalt. Sedan jobbade jag i bistron mellan Uddevalla och Stockholm. Vi åkte de lite mer moderna snabbtågen, SJ3000 eller X55 som man säger internt. Det var roligt! Den tågtypen har jag inte åkt på länge. De brukar normalt gå mellan Göteborg och Malmö men på den sträckan har SJ valt att köra X2000 under sommaren. På det viset kan tågen gå direkt till Köpenhamn över Öresundsbron. Det går inte med SJ3000. Den tågtypen får inte åka över Bron. Det är mycket som är lite special på sommaren. Fr o m nästa vecka går t ex inte just den här turen längre, så det var kul att få åka den innan vi går över till höst- och vintertabell.

I Uddevalla fick vi rast på närmare en timma. På basen där fanns en rolig skylt.

SJ-humor....

Mitt pass började kl 15.14 på fredagen och slutade kl 22.14. Vid dagens slut gick jag till hotellet på Kungsgatan och checkade in. Somnade gott och fick "sovmorgon" ända till kl 07.30. Lördagen startade 09.03 och vi åkte tillbaka till Uddevalla. Där blev jag avlöst av en kollega som skulle fortsätta upp till Strömstad. Själv åkte jag "pass" tillbaka till Göteborg. Dagen slutade 16.24.

Jag var ganska mör i kroppen när jag kom hem men otroligt nöjd över ha jobbat ihop hela 15 timmars lön. Roligt hade jag också!

Raw Bite

"Raw Bite är en ekologisk frukt- och nötbar. Tillverkad av 100% naturliga, ekologiska och råa ingredienser, helt glutenfria och utan tillsatt socker. Det finns sju olika smaker av RawBite: cashewnöt, choklad, kokos, äpple & kanel, vanilj & bär, frukt & nöt samt lime. Smart att ha i väskan eller i träningsbagen när blodsockret dippar - en ’nyttig tugga’ att ha med sig överallt!"

När ett tåg är mer än en timme sent ska vi dela ut Raw Bite till resenärerna. Vi delade ut massor på lördagens tåg 414 till Stockholm. Den med äpple/kanel-smak.

Det är inte alltid som det går som på räls..... Vi hade problem redan från start och kom iväg 20 minuter sena. Men problemen gav sig inte. Efter ett himla meck kom vi till slut till Alingsås och blev stående på perrong där. Det var ju bra för då kunde folk gå av och lufta sig.

Vi åkte mult, dvs två ihopsatta tågsätt. Det visade sig att dom inte gillade varann och en skilsmässa var därför oundviklig. Det första tågsättet hade ju redan en förare och drog iväg ca en timme försenade. Vi däremot blev stående i Alingsås ett bra tag innan en ny förare var på plats.

Anneli som var AGS var fantastisk! Proffsig och lugn och duktig på att ge information även på engelska. Jag stod i bistron och hade fullt upp. Det var ett lunchtåg och folk var hungriga. Även resenärer som kanske hade tänkt vänta med mat blev tvungna att ta sig till bistron eftersom resan drog ut på tiden. Tyvärr hade catering inte direkt lastat fullt i carts och montrar om man säger..... Varmrätterna var slut redan innan Alingsås och resten var slut innan Skövde - och då menar jag ALLT.... Det fanns inte en macka, inte en kanelbulle, knappt ens chips kvar.

Vi dukade fram Raw Bites och vattentetror, bjöd på kaffe och te och försökte hålla humöret på topp. Det gick faktiskt över förväntan bra! En förklaring är förstås att resenärerna hade perrongen att lufta sig på under väntan på lokförare i Alingås. Sen är det ju trevligt att få gratis kaffe. Och Raw Bites är inte så dumma heller! När folk frågar vad det är så säger jag "nödproviant". "Så att vi överlever." Det tycker vissa resenärer är roligt. Och att skratta är ju aldrig fel i jobbiga situationer.

Jag skrattade faktiskt ganska mycket. Trots närmare 2,5 timmars försening fick jag inte mycket skäll. Tvärtom fick jag beröm! Det gjorde att jag fick mer energi och orkade lite till. Men visst hade vissa det tufft. Jag led med dem. Men att dom inte tog ut sin frustration på mig tycker jag ändå är helt fantastiskt. Det var bara två damer som det liksom rann över för.

Dam 1: Vi är på stationen i Göteborg. En dam med STOR väska kommer inrullande i bistron, arg som ett bi. Hon har kommit på i mitt tågsätt fast att hon har sittplats i tågets främre del. Dit kan man inte ta sig annat än på perrong och vi är redan efter avgångstid. Jag föreslår att hon slår sig ner i bistron och åker med till Herrljunga för att där byta till det främre tågsättet. Det vill hon INTE höra talas om. Hon är redan superirriterad eftersom hon har fått åka ersättningsbuss på nån delsträcka in till Göteborg och det blev nu på nåt märkligt sätt MITT fel. Nu vill hon bara sätta sig på SIN plats. PRONTO! Jag säger att det tyvärr inte är möjligt och då är det "JÄVLIGT dålig service". Hon kan heller inte sitta i bistron "eftersom det är så förbannat KALLT". Jag säger att det är nog varmare än ute och förslår försiktigt: Ehh... jacka? Hon tittar upprört på mig och utbrister: "DÅ MÅSTE JAG JU ÖPPNA VÄSKAN!!!" Då säger jag inget mer.

Dam 2 står i bistrokön efter att vi äntligen lämnat Alingås. Maten börjar sina i montrarna och damen ropar att vi måste fylla på. Stanna tåget och fylla på! Jag vet ju att detta inte kommer att ske men försöker säga det lite fint. Då har damen en lysande lösning: "När vi kommer till Skövde kan du gå av och handla i Pressbyrån!" Jaaa. Jooo. Jag försöker hålla mig för skratt men förstår ju samtidigt hennes panik att det inte finns något att äta. Till slut blir det hennes tur och när hon får sin Raw Bite och sin kopp kaffe - gratis - så lugnar hon ner sig. Kanske inser hon att det är ett i-landsproblem. Att ingen har dött av att vara utan mat i några timmar. Att det finns människor här i världen som inte får mat på VECKOR.

Vi rullade in på Stockholms Central 2,5 timmar försenade, med tom bistro och med två trötta tågvärdar. SJ:s ledning ville att vi omedelbart skulle kasta oss på tåget hem. Ingen rast ingenting. "Ni kan ta ett måltidsuppehåll på tåget." Det ville inte Anneli höra talas om. 30 minuters rast har man ju rätt till på ett 10-timmarspass. Jag höll med.

Det blev en halvdålig kompromiss. Varken rast eller tåg i tid. Några Stockholmskollegor gjorde i ordning tåget åt oss medan vi kastade i oss lite mat. Jag tycker inte riktigt om att Anneli och jag kom i kläm. Att vi av någon sorts lojalitet mot resenärerna skulle avstå mat och rast. Vi hade jobbat järnet i 6,5 timmar. Att inte ens få sitta och pusta ut och äta sin mat i lugn och ro kändes sådär. Maten hann knappt landa i magen innan man med dåligt samvete stod i bistron igen och jobbade hemåt, 20 minuter försenade. Sen ringde trafikledningen och berömde oss för att ha jobbat bra. Jo det var ju fint. Men det hade känts ännu bättre om vi känt stödet 100%. Att vi även fått stöd i att vi faktiskt hade rätt till en riktig rast. Hinna lägga upp fötterna fem minuter, hinna gå på toa, hinna se sig i spegeln. Framför allt hinna SLAPPNA AV.

Det var en mycket trött Folkes flicka som klev av tåget i Göteborg på kvällen efter ett 10,5 timmars intensivt arbetspass.

Vässan!

Asså jag bara måste ju skriva Vässan som rubrik för jag tycker att det är en så himla rolig förkortning på en svensk stad. Dit åkte jag igår söndag och det gjorde jag med det inte så charmiga X40-tåget, alltså dubbeldäckaren. Fast jag får redan här erkänna att det efter söndagens tur inte längre känns som ett "straff" att åka denna tågtyp. Däremot är jag rätt mätt på trappor....

Ett X40-tåg består oftast av två tågsätt som sitter ihop, ett med 2 vagnar och ett med 3. I ena delen finns en tågvärd med AGS-funktion och i den andra en sån som jag, en biljettgranskare. Mitt jobb består i att visera (kolla) biljetter och att räkna antal resenärer. Jag känner mig som den värsta biljettkontrollant och det är inte alltid jag är säker på att det kort som uppvisas gäller. Ibland vet jag faktiskt ärligt talat inte var jag är. Varken i tåget eller geografiskt. Man kan bli helt snurrig på ett X40-tåg. Det vet jag att även vana tågvärdar blir så det är inget konstigt med det. 

Det är 15 stationer mellan Göteborg och Vässan. Det finns inte en chans att man hinner eller orkar gå genom hela tåget vid alla 15 stationer. Man går vid de större. Framför allt går man vid räkningsstationerna. 

Räkningen beror på att alla inte åker på SJ-biljett och då går det inte att se antal resenärer i bokningssystemet. Väldigt många åker på västtrafikkort, regionalkort och länskort av olika slag, lite beroende på var på sträckan man befinner sig och vad som är giltigt. Så för att veta hur många som verkligen åker måste vi räkna antalet resenärer vid vissa givna punkter. Mellan Göteborg och Vässan finns 8 sådana punkter. 

Jag går alltid nedervåningen först, från ena änden till den andra. Sedan går jag tillbaka och tar alla övervåningar. På ett 3-vagnssätt blir det rätt många trappsteg för varje vända. Det är inte bara trappor upp till övervåningarna, det är trappsteg över alla hjulpar också! 

Först tar man lilla kupén längst fram, sen ner 4 trappsteg och in i stora salongen, upp 4 trappsteg och in i nästa vagn, ner 4 trappsteg och genom stora salongen, upp 4 trappsteg och in i nästa vagn, ner 4 trappsteg och genom stora salongen, upp 4 trappsteg och in i lilla kupén längst bak. Sen vänder man. Ner 4 trappsteg, upp 10 trappsteg till övervåningen, ner 10 trappsteg, upp 4 trappsteg och in i nästa vagn, ner 4 trappsteg, upp 10 trappsteg till övervåningen, ner 10 trappsteg, upp 4 trappsteg och in i nästa vagn, ner 4 trappsteg, upp 10 trappsteg till övervåningen, ner 10 trappsteg, upp 4 trappsteg och du är tillbaka i lilla kupén längst fram. Hur många trappsteg blev det? 108. Det var en vända det. Jag gick 10.... Hade det funnits någon slags generator som alstrade ström för alla steg jag tog, så skulle det antagligen renderat i en avsevärd mängd ström till en avsevärd tågsträcka. 

Efter drygt 1000 trappsteg var jag framme i Vässan. Det är förstås Västerås jag pratar om! Denna stad som jag besökt endast en gång i hela mitt liv och den gången vill jag helst glömma. Det var den gången jag satte en seg köttbit i halsen och en av restauranggästerna gjorde en Heimlich på mig som räddade mitt liv. Så man kan väl säga att jag aningen tveksamt äntrade staden där jag kunde ha dött.

Men jag blev glatt överraskad! Vässan visade sig från sin allra bästa sida. Solen sken och basen på Västerås station var jättefräsch och jättemysig! Nåt helt annat än de andra baser jag besökt. (Göteborg, Malmö, Stockholm, Hallsberg.) Efter att ha inspekterat basen bytte jag om till civila kläder, tog badväskan på armen och gick till Lögastranden! Efter en jättefin promenad på ca en kvart befann jag mig på ett trädäck med badstegar. Det blåste ganska rejält, såpass att det gick gäss på Mälaren, men det kunde inte stoppa mig från att kasta mig i de vilda vågorna. Och det var så VARMT! Så otroligt skönt! Minst 25 grader. Jag plaskade runt en bra stund och all trötthet efter alla trappor bara rann av mig. 

Efter promenad, bad och 2,5 timmars rast var jag fit for fight igen. På hemresan fick jag ta 2-vagnssättet - man tackar! - så det blev inte lika många trappsteg. "Bara" 72 per vända vilket ger 720 totalt då. Och jag hade idel trevliga resenärer, inte så förfärligt många heller, och solen sken och jag fick stunder över då jag satt och tittade ut över det vackra landskapet som svischade förbi. Och jag kände plötsligt att både Vässan och X40 är helt okej att vara i och ombord på!