Vi var i Malmö, Tony och jag. Det var sjukt varmt. FÖR varmt. 29 grader i skuggan. Jag tog en hallonsorbet på en uteservering med både träd och parasoll. Det blev en sån där dag man kommer att minnas när november är här och regnet piskar horisontellt och man fryser om både märg och ben. Då ska jag minnas min stund i Malmö, 22 juli.
Jag fick ett litet stresspåslag på nervägen då lokföraren gjorde en omstart och hälften av elen dog i bistron. Det blev rätt så varmt rätt så snabbt och jag blev orolig för maten i montrarna. Skannern till kassan la av också så jag fick slå in allt manuellt. Sånt tar tid. Kvitton skrevs inte ut, kassalådan ville inte öppna sej med automatik utan jag fick öppna med nyckel. En övning i tålamod kan man säga. Jag kände hur svetten började bryta fram, både av värmen och av stressen. Och kön ringlade allt längre bort i vagnen. Hur hinna avverka kön, fylla på i montrarna och, viktigast av allt; försöka hitta elfelet?
Det enda jag kunde komma på var att kolla säkringsskåpet, så det gjorde jag, men hittade ingen säkring som löst ut. Då ringde jag i förtvivlan till Tony och han kom som en räddande ängel. Det var "Blålådan" som lagt av. Såklart! Det borde jag ju fattat. Tony startade om den och sen tog han över kassan och sa till mej att gå och sätta mej med en kopp kaffe. Den koppen kaffe var det godaste kaffe jag druckit på väldigt länge! Vad skönt det är med kollegor som ser och fattar på två röda.
Det var en fin tur!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar