Tågluffa

1979 tågluffade jag med en pojkvän. Vi såg en del av västra Europa genom att göra stopp i bl a Amsterdam, Paris, London och norra England, för att sedan åka ner till solen i Portugal. Lissabon och Porto minns jag ganska väl. Sen blev jag magsjuk och minnena är suddiga. Hemresan var en mardröm....

1980 luffade jag med en tjejkompis. Vi gjorde stopp i Köpenhamn, München och Salzburg innan vi drog ner till Aten via det forna Jugoslavien och därifrån tog en båt till Ios.

Det var tider det. När man "bodde" på tågen. När tågen var "hemma". Helst reste man på natten, gärna i liggvagn om det fanns, men annars sov man där det gick; i vestibuler och i gångar och lite varstans. En dansk kille sov på en bagagehylla minns jag. Vi åt och drack och skrattade oss fram genom Europa och sommaren. Någon spelade gitarr och vi sjöng och skrålade. Livet var så enkelt. Och tåg, det var livet.

Jag tänkte kanske resa till Spanien i augusti/september i år, och jag har kollat runt lite. Flyg är billigt och enkelt. På 4 timmar och för 600 spänn kan jag ta mej från Stockholm till Madrid. Till exempel. Barcelona är ungefär lika billigt. Men tåg då? Jag är ju tågvärd och gillar tåg. Jag gillar dessutom att resa miljövänligt och tåg är ju hundratusen gånger bättre. Och jag har inte bråttom och jag har fina minnen från ungdomens dagar.... Bara för skojs skull och för jämförelsens: Vad skulle en tågbiljett Göteborg-Madrid kosta? Jag ringer SJ:s resebutik i Kalmar som har hand om utlandsresor och får veta att det går inte. Det är omöjligt! InterRailkort är enda sättet. Ut och tågluffa på gamla dar alltså? Tja, tanken känns onekligen lite lockande.

Rabatter då? Jag jobbar ju på ett tågbolag. Jojomän! Som anställd på SJ kan jag köpa ett InterRailkort för mindre än en tredjedel av normalpriset! Fantastiskt! Ett kort som gäller en månad och innefattar sju resdagar kostar mej således mindre än en tusenlapp! Och jag kan följaktligen resa både fram och tillbaka till Spanien BILLIGARE än flyget! Jag kan dessutom resa till FLER länder om jag skulle vilja! Jamen saken är ju klar: Jag ska ut och tågluffa igen - 37 år senare!!!

Varken början eller slut. Kretslopp.

Evakuering

Nej jag har fortfarande inte varit med om en riktig evakuering men jag har varit på kurs i hur man gör. Hur man SKA göra. Hur det BÖR gå till. Det är inte alltid det blir så. För oss som ska utföra en evakuering är det bra med lite repetition då och då. Numera ska vi få en uppfräschning vart tredje år.

Det var en blandad grupp av förare och ombordare som samlades på en lärarledd kurs. Annars är många av SJ:s kurser s k e-learning, dvs att man gör kurserna på egen hand framför datorn. Vi hade först lite teoretisk genomgång och sedan gick vi ut och övade på ett sidospår vid Göteborgs central. Det var en hel del som var nytt för mej. Eller så har jag glömt/förträngt. Jag känner mej mycket säkrare nu i alla fall. Så säker man nu kan bli. Varje situation är unik och man kan inte öva på allt. Men jag är helt nöjd med dagen.

Här har vi nåra som har väldigt bråttom - Göteborgsvarvet 2017. Riktigt så bråttom ska man helst inte ha vid en evakuering. Om det inte brinner förstås......

Tai ji quan

Om man är göteborgare och morgonpigg så kan man bege sej till Botaniska trädgården och delta i morgon-tai chi. Det vi gör är tai ji quan, den långa formen, även kallad yangformen. Vi samlas vid lusthuset kl 06.00 och 08.00 måndag, tisdag och onsdag hela maj. Och kan man inte tai chi så är man välkommen att prova på - eller bara titta på. Jag var där i morse innan jobbet. Efteråt gick jag upp i Japandalen och åt min andrafrukost. Det var en mycket bra start på dagen!

Just för tillfället blommar de vackra Näsduksträden. Det är verkligen ett speciellt träd.

Välkomna ska ni vara 29, 30 och 31 maj. Kl 06.00 oh 08.00. Vi ses!

Fisketur i Varberg

Tredje och sista resan denna veckan gick också söderut. SJ Göteborg bjöd alla som ville på en fisketur. Jag ville! Vi var 33 personer som samlades en morgon för att åka buss till Varberg. Fiskebåten styrde rakt västerut och vi körde ca en timme innan första stopp. Skepparen tutade och alla 33 kastade samtidigt ner sina fiskedon och började pilka. Trots att vi stod rätt så tätt var det konstigt nog inte så mycket trassel mellan fiskelinorna. Dessutom fanns det gott om personal som gick runt och hjälpte till.

Skepparn tutade, alla drog upp sina fiskedon, och vi körde vidare till nästa ställe. Tut, och alla kastade i igen! Sådär höll det på kanske 10 gånger. Tut - i, tut - upp.

Det fanns inte en enda makrill i hela havet den dagen. För kallt tydligen. Det var tråkigt. Men det fanns gott om småtorsk. För liten för att vilja ta hem - eller ens FÅ ta hem. Dom skulle vara minst 40 cm och det var dom inte. Jag fick ca 10 stycken, de flesta 10-20 cm bara. Dom fick man kroka av och kasta tillbaka. Någon fick en knot, några fick sej och några fick tobisar. En fjärsing fångades också men då kom en av fiskegubbarna farande och klubbade ihjäl den utan att ens ta i den. Dom har ju en gifttagg som man inte gärna vill komma åt. Fem kollegor hade turen att få tillräckligt stora torskar som kunde och fick tas hem och det var bara att gratulera.

Trots att det blev en mager utdelning vad gäller fiskelycka så var det en härlig tur. Den började med vindstilla och sol och slutade med goa vågor på slutet. Lite kallt blev det dock när solen försvann så det var skönt att krypa in i en varm buss och sova sej hemåt.

Ribersborg

Jag hade turen att få en Malmötur med fem timmars kvartstid! Då passade jag på att besöka Ribersborgs kallbadhus. Jag har ju i bastun i Askim hört otaliga historier om hur vackert det är där. Nu var det äntligen dags att se detta med egna ögon!

Längst ut på denna "brygga" finns alltså ett kallbadhus. Till väster ligger herrarnas och till höger damernas. Det kostade 65 kr att gå in. Jag testade både den torra (och tysta) bastun samt den vedeldade. Den våta och gemensamma hoppade jag över. Men alla hade en underbar utsikt ut över Öresund. Och det fanns gott om badstegar ner till det 11-gradiga vattnet. Det var härligt att vara så nära vattnet - tre dopp blev det - och det kändes lyxigt att bara ta några steg för att doppa sej. I Askim får vi ju gå 250 meter innan vi når vattnet....

Det var jättefint på Ribbans kallbadhus! Och dom hade en skojig väderstation också:

Om stenen är 

torr - sol

blöt - regn

vit - snö

gul - pollen

svart - natt

gungar - blåsigt

svår att se - dimma

borta - storm

Ven

Jag har varit ute och rest lite den senaste veckan. Inga långa resor. Jag har kunnat jobba också. Den första resan gick till Ven - ön som ligger i Öresund mellan Sverige och Danmark.

Jag tog ett tidigt SJ-tåg på morgonen och reste söderut till Helsingborg. Där bytte jag till Pågatåget och åkte till Landskrona. Fortsatte med lokal buss - trådbuss!! - ner till hamnen. Färjan över till Ven tog ca en halvtimma och totalt tog resan Göteborg/Ven drygt 4 timmar.

Öresund låg spegelblank denna morgon. Magiskt!

På Ven hyrde jag en cykel. Det fanns över 1000 gula cyklar på uthyrningen. Singelcyklar, tandemcyklar, 0-växlade, 3-växlade och 7-växlade, cyklar med kärra och cyklar med korg. Nästan alla cyklar på Ven. Ön är som gjorde för det. Den är liten och ganska platt. I varje fall när man kommit uppför Backafallen, som omger hela ön. Här och var kunde man ta sej ner till strandlinjen via branta backar men ofta gick cykelvägen - eller stigen ska man nog kalla den - alldeles vid stupet ner mot havet. Hisnande vackert!

Det var två gråmulna dagar på Ven, men det regnade åtminstone inte. Våren stod i full blom och färgerna var underbara med all sin grönhet. Luften var knökfull av dofter från knallgula rapsfält och en massa blommor.

På Ven finns Tycho Brahe museet. Det finns en jättegammal kyrka; Sankt Ibb. Och det finns ett destilleri; Spirit of Hven. Det vimlar också av fasaner! Helt otroligt många fasaner. Fasaner gillar inte att flyga utan springer så fort dom ser en människa. Ibland springer dom framför cykeln och det ser himla lustigt ut. Men dom är snabba så jag lyckades inte fotografera en enda en trots att jag bergis såg 1000 stycken. Med så många fasaner kunde man ju kanske hitta en fjäder att ta hem och sätta i hatten? Men icke. Jag letade faktiskt. Det finns också orimligt många koltrastar på ön. Ibland kunde en äng vara helt svartprickig. Med dessa mängder av fåglar blev det ett himla tutande och drillande.

Lättrampad cykel!

Jag besökte destilleriet och hade turen att få följa med på en guidad rundtur. Guiden var mycket trevlig och berättade att man tillverkar gin, vodka och whiskey och att all tillverkning är ekologisk. Gott var det också! Vi fick provsmaka både det ena och det andra. Man hade också ett experiment där dryckerna lagrades på fat till musik! Det var olika musikstilar som t ex blues, rock, reggae, klassiskt osv. Försöket hade inte pågått så länge men när det var slutfört skulle man mäta om det blev någon skillnad i smak. Himla originell idé. Får mej att tänka på japanen Masuro Emoto, som ju kan visa att vattenkristaller ser olika ut bara genom att man sätter en etikett med en känsla på behållaren som vattnet finns i. Forskning på hög nivå. Det är så mycket vi människor inte begriper.

Det var gott om folk på ön dagtid. Grupper av pensionärer, skolungdomar, turister och företag som cyklade omkring och som besökte museet osv. Men maj är annars lågsäsong och jag var hotellets enda gäst den natten. Men sov gott gjorde jag och efter frukosten besökte även jag museet. Och efter en sista sväng på ön var det dags att åka hem.

Jag återvänder gärna till denna pärla till ö!

Spårspring

Fredag eftermiddag på Stockholm Central och alla vill hem. Tåget är fullsatt in till sista plats. Då är det någon/några som får för sej att gena över spåren vid Stockholm Södra. Vårt tåg blir ca 10 min sent från start och sedan hamnar vi i den tågkö som uppstått under det halvtimmeslånga stoppet. Det blir krypkörning ända till Södertälje. Nu är vi 30 minuter sena och den förseningen håller i sej hela vägen till Göteborg.

Så tråkigt. Så onödigt. Så trist.

SJ gick i våras ut med en informationsdrive och satte bl a upp såna här flyers på tågen:

Tågförseningar som orsakas av obehöriga i spår är ett växande problem, framför allt runt storstäder. Sedan 2013 har antalet förseningstimmar i den svenska tågtrafiken på grund av spårspring mer än fördubblats, från i snitt 2,5 timmar till 6,7 timmar per dag. För SJs tågtrafik är obehöriga i spår den tredje vanligaste orsaken till förseningar.

– När vi får signal om att det finns obehöriga i spårområdet sänker vi av säkerhetsskäl hastigheten och i värsta fall blir det helt stopp i trafiken, säger Tommy Jonsson, bitr. planeringsdirektör på Trafikverket.

Att en fredagkväll bli en halvtimme sen är inte roligt. De flesta som hade anslutningar på vägen missade dom. Det ökade på förseningen ytterligare och somliga blev nog både en och två timmar sena. Jag förstår irritationen. Därför blir jag extra glad då jag på Göteborg Central får världens beröm av två kvinnor. "Var det du som ropade i högtalarna hela tiden?" Jo, det var det. "MEN så bra du ropar! Så trevligt. Så tydligt. Tack!" Jag rodnar nog litegrann men blir också väldans glad. Tänk att folk kan komma med beröm mitt i eländet. Tack kära ni. Ni gjorde min kväll till en lycklig kväll trots att jag missade Let's dance finalen!

"Kan jag få se din biljett, tack!"

Det är ganska vanligt med fuskåkare på regionaltågen. Varje tur nästan. Men jag har inte stött på så många på snabbtågen. De är färre än en i månaden. Att åka utan biljett kan enklast lösas genom att kunden köper en via sin mobil eller att vi tar deras kredikort och ringer internt till biljettförsäljningen. Om dom inte gör det skriver vi ut böter på 1200 kr men då måste dom ha en giltig legitimation. Om inget av detta funkar får dom gå av vid nästa stopp. Vid ömmande fall kan man vara schysst och låta personen åka med ändå. Det är olika från fall till fall. Och framför allt vilken attityd resenären har.

Tjejen sitter med nerdragen huva i 1 klassvagnen. Det känns inte som att hon ska sitta där. Hon är dessutom svårväckt. Först säger hon att hon har biljett men att hon tappat den. Jag söker i mobilen men hennes namn finns inte med. Hon har varken legitimation, pengar eller kontokort. Hon är bara 17. Säger hon. Hennes attityd är tuff och nonchalant. Jag kan vara oerhört hjälpsam men en sån stil funkar inte på mej. Det blir avstigning nästa station. När jag säger det till henne får jag omedelbart känslan av att hon kommer att vägra. Samtidigt har jag en rullstol på gång just på nästa station och kan ju inte vara på två ställen. Jag går bort till min kollega i bistron och informerar om läget. Hon erbjuder sej att ta rullstolen och då kan jag fortsätta ta hand om fuskåkaren.

När jag återvänder till 1 klassvagnen är hon puts väck. Ja det var ju väntat. Jag letar i de närmaste vagnarna samt om någon toalett är låst men hittar henne inte. Tänker att hon kanske gick av ändå fast att jag inte såg? Vi åker vidare.

När vi har ca en timme kvar till Göteborg får jag syn på henne. "MEN vad är detta?! Varför gick du inte av? Varför gömde du dej?" Hon rycker på axlarna och jag blir rätt så arg. Jag tar med henne till tjänstekupén och ber henne en sista gång att legitimera sej. Icke. Då ringer jag vaktbolaget och ber om hjälp med hämtning. Jag förklarar för henne att det blir vakt eller polis i Göteborg men hon fortsätter rycka på axlarna.

I Göteborg möter tre vakter upp. Då tjejen fortfarande inte kan legitimera sej återstår polis. Medan vi väntar på dom kommer två Stockholmskollegor gående. De stannar till och berättar att samma sak hände i morse och att en vakt i Stockholm tog hand om henne då! Här står vi alltså med en notorisk fuskåkare och om jag för ett ögonblick tyckt lite synd om henne så är alla såna tankar som bortblåsta. Jag tycker inte om att bli förd bakom ljuset. Jag tycker inte om folk som fuskar och ljuger. Att så utstuderat åka utan biljett är rätt och slätt bedrägeri. Sen kan man ibland ha särskilda skäl och då kan jag vara tillmötesgående. Men gör man som den här tjejen, då ska man åka lite polisbil tycker jag. Basta!

Vad polisen gjorde med henne har jag ingen aning om men jag hoppas att hon fick sej en läxa.

Kaffe

Idag hade jag en kort morgontur upp till Skövde och tillbaka. Jag var befattning 4 vilket innebär att man har hand om frukostserveringen i 1 klass. Två kvinnor tyckte, helt oberoende av varandra, att kaffet var väldigt gott och ville ha mer. Jag blev glad såklart och svarade att SJ:s kaffe ÄR erkänt gott. Dessutom rättvisemärkt.

- Aha! tyckte ena damen. Det var därför det smakade så bra!

Absolut. Kahls rättvisemärkta bönor som rostas och mals i Göteborg. Bättre kan det inte bli!

Som en jojo

Nu har jag haft en av de längsta turerna som finns - tror jag. Den började 09.23 på söndan och slutade 12.39 på måndan. Däremellan en nattvila givetvis, men den natten var kort, löjligt kort, även om den höll sej inom arbetstidslagen. Den säger 8 timmar och det, mina vänner, är kort. Du ska landa, somna och sedan starta nästa dag inom 8 timmar. Det kan ju i bästa fall bli 7 timmars sömn. För min del blev det 6 timmar och det är på tok för lite. I synnerhet efter en 12,5-timmars arbetsdag.

Jag åkte som en jojo kändes det som. X40, dvs dubbeldäckare, till Hallsberg, tillbaka till Göteborg och sedan upp till Hallsberg IGEN! För att sedan fortsätta som passåkare till Västerås där hotellet väntade.

Den 12,5 timmar långa dagen innehöll dessutom en hel del extra påfrestningar. Vi hade polishämtning i Hallsberg första vändan och sedan hade vi polis igen när vi skulle avgå från Göteborg för andra gången. Då letade man efter ett vittne som sett en (två?) beväpnad man ombord. Dessa hade sedan setts lämna tåget och gå in på Centralen. Det tog en stund att hitta tjejen som larmat om detta och polisen ville inte släppa iväg oss förrän hon var hittad och hörd. Man tog det på största allvar, och det var ju skönt. Jag läste sedan i GP att man tagit två beväpnade killar på spårvagnen på söndagskvällen. Det var nog våra killar det.

Vad som gjorde det hela lite extra kämpigt för vår del var att min kollega från Hallsberg var den unga tågvärd som varit med i Bålsta för två veckor sen då en man knivskar en resenär i magen. Hon var inte helt återställd från den upplevelsen och jag kände ett STORT ansvar för henne. Och att det nu blev stort polispådrag var inte det bästa som kunde hänt henne. Men hon ville inte höra talas om att sätta sej i en hytt och låta mej jobba ensam, utan hon ville vara med. För som hon sa, annars kommer jag aldrig in i det igen. Och det är ju sant. Dock blev det en extra anspänning i mej för jag ville då rakt inte att det skulle hända något mer. Vi gick så tätt vi kunde. Så tätt man nu kan gå i en fullsatt dubbeldäckare.

Det hela avlöpte väl och min kollega klev av i Hallsberg och åkte hem till sej. Och jag åkte som sagt vidare upp till Västerås för att sova. När klockan sedan ringde 05.20 på måndagsmorgonen var min första undran om jag verkligen sovit? Alls? Det kändes inte så. Men det var bara på' t igen. Ner till stationen och jobba sej hemåt. Iskallt var det också och bäst man stod där på perrongen började det SNÖA!!! Helt galet. Aprilväder i maj. Bara därför vill jag bjuda på en rabatt med vårblommor. Just dom här växte i Jonsereds trädgårdar som jag besökte förra veckan.

Jag är ju för det mesta odelat positiv till mitt nya arbete som tågvärd. Men det är klart att det finns saker som inte är så roliga alla gånger. Den här långa turen tyckte jag var i mastigaste laget. Om åtminstone natten i Västerås varit lite mer tilltagen. Då hade det varit okej. Men ynka 8 timmars nattvila? Nä, det gillade jag INTE. Jag kom hem vid 13.30-tiden på måndan, åt en sen lunch och ramlade till sängs. Sov som en stock hela eftermiddan och sitter i detta nu och försöker komma till liv igen. Jag är helt slut. Och jag tror att jag varit det även utan två polisingripanden och en skör kollega. 

Jag gillar ju inte heller dom där dubbeldäckstågen. Dom är tungjobbade. Och att åka som en jojo, inte bara en gång till Hallsberg utan TVÅ - det är ganska tufft. Inte bara att dom är tungjobbade som tågtyp betraktat, det är på dom tågen det händer så mycket också. Som knivskärningen i Bålsta. Jag är alls inte förvånad att det hände på just ett sånt tåg. Som tågvärd är man ganska utlämnad också i och med att man går så mycket ensam. Vi har larm och vi vet hur vi ska agera när situationer uppkommer, men det är ju så med människor att dom inte alltid är tillräkneliga. Jag har haft flera konfrontationer just på dessa tåg även om ingen av dem gått så långt som att vapen eller kniv kommit fram, så har ju känslan funnits där. Man vet aldrig. 

Jag tycker heller inte om att skriva om negativa saker för jag vill helst glömma sånt. Men visst händer det. Och visst blir man ibland utskälld. Det blev jag också igår. En herre som avreagerade sej ordentligt m a a polisingripandet i Göteborg. Som att JAG kunde hjälpa det? Han skulle bara vetat vad som varit på gång. Allt kan man inte säga i högtalarna för att inte skapa panikstämning. Ibland får man helt enkelt lita på att tågvärdarna gör sitt jobb och gör det bra. Men han hade väl en dålig dag.

Slut på negativiteten för denna gång! Jag är stolt och glad över att ha klarat ut allt som jag klarade ut på detta skylånga arbetspass!! 

Varannandagsvecka

Det bara råkade bli så. Att jag jobbar varannan dag och är ledig varannan. Det passar mej ganska bra faktiskt. Dels tycker jag om att jobba riktigt långa pass när jag väl jobbar, dels tycker jag om att vara ledig på vardagar. När man jobbar riktigt långa pass - över 11 timmar - blir man dessutom trött. Helt slut kan man bli. Och då är det ju perfekt med en återhämtningsdag.

Det har blivit tre turer till Stockholm, måndag, onsdag, fredag, med ca två timmars rast. På två timmar hinner man göra en hel del. Framför allt hinner man ladda batterierna inför hemresan! Och det har jag gjort. På olika sätt. På måndagen joggade jag 6 km på Kungsholmen, på onsdagen gick jag en glasspromenad och plockade en sista (?) tussilago och på fredagen gick jag Norr Mälarstrand - i klänning! - och köpte kaffe och bulle. Det har varit tre riktigt somriga dagar. Underbara!

Den mest kända symbolen för Stockholm

I och med att det blivit varmare så har man satt igång AC:n på X2000. Och det där med ventilation och AC är minsann inte det lättaste.... I varje fall inte på 25 år gamla tåg. Ibland blir det för kallt och ibland funkar det inte alls. När det inte funkar kan det bli både 30 grader och mer i vissa vagnar. Jag har kutat runt som en skållad iller och skruvat och pillat i skåpen. Det har gått sådär. Dels är jag fortfarande ny och ovan, dels var det ett tag sen vi hade AC påkopplad. Inte bara jag som blivit lite ringrostig - även vagnarna kan trilskas såhär i början. Då ringer man Driftstöd och pratar med en expert. Det är konstigt nog alltid en man som svarar när man ringer Driftstöd..... Hmmm? Men i alla fall är dom otroligt kunniga och för det mesta ganska pedagogiska. Via telefon kan dom få de mest komplicerade problem att lösas direkt. Det tjänar ju alla på för problem som inte löses direkt blir antecknat på den s k Fordonslistan och åtgärdas nästa gång tåget är på verkstan. Det kan ibland dröja några dagar.... vilket givetvis irriterar inte bara oss ombordare utan också våra stammisar som ju känner igen problemen ifall dom åker ofta. 

Bästa sättet att svalka sej är annars att vara ute.

Hursomhaver. Jag tycker att det är himla roligt att vara aktiv och lösa problem. Riktigt gött känns det när man klarar av att fixa det också. 

Jag fortsätter min varannandagsvecka enligt givet mönster genom att vara ledig lördag och jobba söndag. Söndan ska jag be att få återkomma till. Det är en lång och mycket speciell dag som jag är lite skeptiskt inställd till. Vi får se vad jag tycker när den är överstökad.

Varsel

Förhandlingarna mellan Almega och Seko har strandat. Seko har varslat om stridsåtgärder fr o m 12 maj. Jag hoppas att man kan komma överens innan dess.

En annan sorts strand