Serveringsrekord

På onsdagen hade jag en vändtur till Stockholm. På vägen upp var tåget bara halvfullt och jag hade bara en att servera. På hemvägen däremot, där hände det grejer! Till att börja med var tåget helt fullsatt. Dessutom hade jag sammanlagt 26 personer att servera i 1 klass. TJUGOSEX!!! Det är ovanligt många och helt klart nytt rekord för mej. Tyvärr hade vi ingen extrabefattning utan jag fick ta alltihopa själv. Inte för att det gör mej något. Jag stressar inte upp mej i onödan och jag kan ju bara göra det jag gör i en takt som känns bra. Min kollega i bistron hade fullt upp med den. Tyvärr blir det ju saker som inte riktigt hinns med när man bara är två och det är mycket att servera. Som den lilla detaljen att kolla biljetter i 2 klass. Det som i och för sej var bra med just vårt tåg var ju det faktum att det var fullsatt. Det är svårt att fuskåka då.

Från Stockholm hade jag 18 stycken att servera. Dagens rätt och räksmörgås. Flera av resenärerna ville ha alkohol till maten. Då har jag en bärbar kortläsare och skrivare som jag tar betalt med. Det där kan krångla nåt alldeles förfärligt men just denna dag flöt allt på som det skulle. Jag serverade, tog betalt och dukade av samt kokade kaffe och höll snyggt. Det tog sin lilla tid. Jag tog en 2-minuters andasutpaus strax innan Katrineholm. Där kom nästa gäng som ville ha mat. 8 stycken nya. Föraren skulle också få. Han fick en cola.

Japp! Det är Mannerström som har ett finger med i hur SJ:s räkmacka smakar nuförtiden. Gott!

Nästa lilla andasutpaus kom strax innan Skövde. Då gick jag till bistron för att titta till kollegan där. Kanske fylla på lite i montrarna, kanske lösa av för ev toalettbesök, kanske t o m får lov att sätta ner rumpan i tjänstekupén, ringa felanmälan och kolla anslutningarna?

Jag hann väl precis göra det då det blev tvärstopp pga nån växel som krånglade. Prognos på när vi skulle komma vidare fanns inte. Suck. Det blev till att ringa Trafikledningen och förvarna om att alla mina 46 resenärer som hade anslutningar i Skövde troligtvis inte skulle hinna med dom. Jag ägnade mycket tid åt att försöka klura ut vilka andra tåg och bussar som kunde bli aktuella. Ingen lätt uppgift då man inte vet när man rullar vidare. Jag fick flera gånger ropa ut i högtalarna att informationen var att det tyvärr inte fanns nån information. Ingen rolig situation. Det tyckte inte föraren heller som annars var oerhört hjälpsam med att ropa ut den lilla information som han hade. Det var Viggo som körde och han är bra på sånt.

40 minuter senare rullade vi äntligen vidare men i och med att vi kommit ur vår tidtabell så fick vi finna oss i att åka bakom ett pendeltåg sista biten. Summa summarum 52 min sen ankomst.

Men återigen; folk som reser med tåg är luttrade. Inte en sur min, ingenting. Tvärtom glada miner och tack. Jag förundras. En och annan borde ju rimligtvis vara i alla fall lite irriterad, men nejdå. Dom visade i alla fall inte nånting gentemot oss ombordare. Det är jag väldigt glad för. TACK! För det är klart att varken Viggo eller vi ombord tycker att det är roligt att komma sent fram. Och jag VET att alla förare gör allt dom kan för att vi ska klara tidtabellen. Men ibland går det bara inte.