Födelsedag igen! Ett år går så fort. Tradition för min del är att plocka en tussilago. Tussilagon har liksom blivit "min" blomma. Idag fick jag fick gå långt innan jag hittade en. Årets första för övrigt. Det har varit råkallt och dimmigt de senaste dagarna och det gillar inte tussilago. Dom gillar sol. Även denna dag var gråkall och mulen och vinden kändes inte alls skön. Jag gick till ett säkert tussilagoställe, trodde jag, och blev enormt besviken. INGA TUSSILAGO! Katastrof. Med ögon känsliga för gult gick jag besviken hemåt och tog en annan väg. När jag nästan gett upp hoppet så såg jag dom. En liten förskrämd samling på ungefär 10 stycken. Dom hade långa halsar som för att försöka nå upp till en sol som inte fanns. Dom små gula blommorna var knutna till frusna små nävar för att skydda sej mot snålblåsten. Jag plockade en och värmde den i mina händer. Sakta tinade den upp och öppnade sin vackra blomma. Jag stack näsan i det underbara gula och snusade lyckligt. Det finns ingenting som doftar så gott som en tussilago! Och årets första är givetsvis nåt alldeles extra. För att dofta måste den vara varm, antingen av sol eller av din andedräkt.
 |
| Tussilago har en färg och en doft som jag längtat efter ända sen förra våren. |
Förra födelsedagen var väldigt speciell den också. Det var då jag insåg att jag faktiskt skulle BLI tågvärd! För då hade jag klarat av en telefonintervju, en intervju med rekryteringsföretaget och en intervju med en gruppchef här i Göteborg. Det var bara hälsoundersökningen kvar. Den gjorde jag på min 57-årsdag! Och eftersom jag fick godkänt på plats så visste jag att jag var antagen. Vilken fin födelsedagspresent!
I år gav jag mej själv en annan fin present: En spadag. Jag tog ledigt och bokade in mej på en heldag med sparitual, lunch och helkroppsmassage. Jag var där i drygt sex timmar. Det var ett fantastiskt mysigt ställe. Alla sinnen fick sitt. Maten var god och mycket. Mest grön och vegansk. Sist men inte minst skulle jag få en helkroppsmassage. Den kunde jag kanske ha hoppat över kan jag tycka såhär i efterhand. Och det var synd för den var ju liksom pricken över i:et, nåt jag sett fram emot. Jag funderade länge på varför den inte kändes bra och kom på det till slut: Jag tror inte att massören trivdes med sitt jobb! Det kändes inte så. Tänk vad viktigt det är att göra det, kanske särskilt när man jobbar med människor. Jag hoppas för hans skull att han bara hade en dålig dag och att han inte alltid går omkring och är missnöjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar