Födelsedag

Födelsedag igen! Ett år går så fort. Tradition för min del är att plocka en tussilago. Tussilagon har liksom blivit "min" blomma. Idag fick jag fick gå långt innan jag hittade en. Årets första för övrigt. Det har varit råkallt och dimmigt de senaste dagarna och det gillar inte tussilago. Dom gillar sol. Även denna dag var gråkall och mulen och vinden kändes inte alls skön. Jag gick till ett säkert tussilagoställe, trodde jag, och blev enormt besviken. INGA TUSSILAGO! Katastrof. Med ögon känsliga för gult gick jag besviken hemåt och tog en annan väg. När jag nästan gett upp hoppet så såg jag dom. En liten förskrämd samling på ungefär 10 stycken. Dom hade långa halsar som för att försöka nå upp till en sol som inte fanns. Dom små gula blommorna var knutna till frusna små nävar för att skydda sej mot snålblåsten. Jag plockade en och värmde den i mina händer. Sakta tinade den upp och öppnade sin vackra blomma. Jag stack näsan i det underbara gula och snusade lyckligt. Det finns ingenting som doftar så gott som en tussilago! Och årets första är givetsvis nåt alldeles extra. För att dofta måste den vara varm, antingen av sol eller av din andedräkt.

Tussilago har en färg och en doft som jag längtat efter ända sen förra våren. 

Förra födelsedagen var väldigt speciell den också. Det var då jag insåg att jag faktiskt skulle BLI tågvärd! För då hade jag klarat av en telefonintervju, en intervju med rekryteringsföretaget och en intervju med en gruppchef här i Göteborg. Det var bara hälsoundersökningen kvar. Den gjorde jag på min 57-årsdag! Och eftersom jag fick godkänt på plats så visste jag att jag var antagen. Vilken fin födelsedagspresent!

I år gav jag mej själv en annan fin present: En spadag. Jag tog ledigt och bokade in mej på en heldag med sparitual, lunch och helkroppsmassage. Jag var där i drygt sex timmar. Det var ett fantastiskt mysigt ställe. Alla sinnen fick sitt. Maten var god och mycket. Mest grön och vegansk. Sist men inte minst skulle jag få en helkroppsmassage. Den kunde jag kanske ha hoppat över kan jag tycka såhär i efterhand. Och det var synd för den var ju liksom pricken över i:et, nåt jag sett fram emot. Jag funderade länge på varför den inte kändes bra och kom på det till slut: Jag tror inte att massören trivdes med sitt jobb! Det kändes inte så. Tänk vad viktigt det är att göra det, kanske särskilt när man jobbar med människor. Jag hoppas för hans skull att han bara hade en dålig dag och att han inte alltid går omkring och är missnöjd. 

Brandlarm

Jag tänkte berätta om en heldag i Stockholm. En kvartsbetald. Dagen började 05.05 och jag och en kollega tog direkttåget 402 till Stockholm. Mellan 9 och 17 ungefär har man betalt en kvart i timmen. Samt hotellrum på Scandic på Kungsgatan. Många gillar inte den turen. Man är i tjänst 05.05 till 21.40 så det blir en lång dag. Men jag tycker om att få en heldag i Stockholm där man kan rå sej själv och bara vara. Vi var framme strax före kl 9 och jag gick direkt till hotellet och åt frukost. Sedan var jag lite trött av att ha fått en kort natt så jag la mej och sov en stund.

Det var en solig och varm dag i vår huvudstad. Synd att ligga inne. Jag tog en liten promenad på Kungsholmen och njöt av den varma vårsolen innan jag gick bort till Klarabergsviadukten. Där har vi tillgång till gratis gym, vi som jobbar på SJ. Också lite konstigt att ställa sej inomhus och springa på ett löpband när man kan göra det utomhus i solen, men jag ville testa hur långt jag kommer på en halvtimme om det inte är några backar eller folk eller trafik i vägen. Resultatet blev 4,74 km. Inte så pjåkigt. När varvet går (Göteborgsvarvet) hade jag tänkt klara 5 km på 30 min. Det närmar sej.

Efter att ha gymmat och bastat var jag hungrig igen. Det blev en 12-bitars sushi. Sedan ligger det ett jättefint konditori, Vetekatten, alldeles i anslutning till hotellet och varför inte testa deras semlor innan semmelperioden är slut? Sagt och gjort. Jag smet in och köpte två minisemlor. Den ena tog jag som dessert och den andra tog jag lite senare. Dom var jättegoda!

Det var mysigt att fika semla i sängen. Men bäst jag låg där och hade det gött så började brandlarmet tjuta. Jag störtade upp och öppnade försiktigt dörren ut till korridoren. Det luktade inte rök och jag såg ingen heller så jag bestämde mej för att jag kunde klä på mej i lugn och ro. Lämnade mitt halvdruckna kaffe och gick lugnt ut och ner genom brandtrappan till innegården. Det var jag inte ensam om. Där stod vi en bra stund medan Stockholms brandförsvar gick igenom hotellet och kollade så att det inte var nån eld som låg och pyrde. Det var det förstås inte. Undrar hur många falska automatlarm dom åker på på en dag?

När klockan var ca 17 var det dags att ta på sej uniformen och ta sej till Centralen för att göra passet hem. Tåg 445 med avgångstid 18.14. Jag hade bistron igen. Det var lite lustigt att inse att ett par resenärer som åkt med oss på morgonen valde att åka med oss hem också! Trevliga var dom också. Vi pratade lite om SJ:s utbud i bistron. Dom hade många bra förslag.

Fötterna på sätet :-o

Folk som har fötterna på sätet har alltid retat mej ganska ordentligt. När man som privatperson åker kollektivt och säger till om detta får man inte alltid medhåll. Folk och folk förresten, det är ju oftast ungdomar. Säger jag till så är jag ofta en "kärring" som borde "hålla käft" eller "skita i det". Men i uniform går det mycket bättre! Jag behöver nästan inte säga nåt, bara titta lite strängt, så tas fötterna ner dit dom hör hemma, på golvet. (Jag gillar min uniform!) Men eftersom jag är en serviceinriktad person så brukar jag ofta tillägga att om man tar av sej själva skorna så kan strumpor gå an. (Att man ens ska behöva upplysa om det.....)

En dag i förra veckan hade jag hand om vagn 1, dvs 1 klass. En kollega hade hand om vagn 2, också den 1 klass. När jag var klar med mina arbetsuppgifter skulle jag gå till tjänstekupén och se om mina övriga kollegor behövde hjälp med något. Jag passerade då genom vagn 2 och fick syn på två ungdomar som satt vid ett fyrbord tillsammans med en vuxen. När jag var i höjd med dem såg jag att ungdomarna hade fötterna på sätena. Grabben tog ner sina direkt han såg mej men inte tjejen. Då stannade jag till och talade om att fötter inte ska vara på sätena. Det var en ganska barsk tågvärd som sa det. Samtidigt tänkte jag att dom där kanske inte ens har 1 klass biljetter? Men eftersom det var min kollegas vagn så ville jag inte förekomma henne utan gick vidare.

I tjänstekupén frågade jag ifall "dom där runt fyrbordet" hade biljetter? Fick till svar att det hade dom. Med tillägget att hade jag inte sett vilka det var? Näe? Jo mamman som satt där är en av Sveriges mest välkända skådespelerskor och ungdomarna var hennes och den unga dam som jag uppfostrat inte helt okänd hon heller.

Först kände jag mej lite dum. Jag hade ju faktiskt inte ens TITTAT åt den vuxne i sällskapet, så koncentrerad på uppgiften fötter-ner-från-sätet hade jag varit. Men när jag fick veta insåg jag att jag ju tyckt att det varit nåt bekant med den unga damen.

Men sen kände jag mej inte dum alls. Det ska väl sjutton inte vara skillnad på folk och folk? Även kändisar får väl hålla pli på sina barn. I annat fall får vi andra göra det åt dom. Hmpf.

Avslutar med ett vackert vårtecken: Tulpaner i kvadrat. Köpte 30 st för 75 spänn men om dom står i fönstret blommar dom ut direkt så jag ställde dom i hallen. Spegeleffekten är rätt fräck också.

Favoritbil

Min favoritbil är gatusopbilen! När gatornas grus och sand sopats upp, när skolbarnen plockat allt skräp och när vårregnet fuktat asfalten så att den blänker som ett nybonat golv, ja då är det VÅR! Då kan man byta vinterkängorna mot lättare promenadskor. Då kan man studsa fram på gatan. Då känner man sej viktlös, nästan som att man gick på månen.

I morse var jag ute på en liten joggingrunda och då sprang jag bitvis på nysopade trottoarer. Då fick jag extra energi och liksom "flög" fram. Solen värmde i nacken och jag kunde slita av mej både mössa och vantar. Vilken känsla!

Vårdagjämningen har passerats också och det blir allt ljusare. Det är underbart. Härom dan när jag klev ut på min gård klockan 04.45 på morgonen satt en koltrast på hustaket och sjöng så vackert att jag blev tvungen att stanna och lyssna. Jag har också hört bofinken! Och rödhaken. Men inte sett någon tussilago än. Men nu när solen ligger på så kommer dom nog fram ganska snart.

I pur glädje sökte jag fast anställning på SJ. Egentligen trivs jag ganska bra med att vara timmis och kunna råda över min tid som det passar mej. Men erbjudandet kom och jag vore väl dum om jag inte i alla fall försökte. Vi får väl se om SJ vill ha mej.

Så här såg himlen ut från mitt köksfönster igår kväll

Vilodag

Idag vilar jag efter en vecka med 52 arbetstimmar. Det kan bli så ibland. Det jämnar ut sig i längden. Och förresten är 5 av dom timmarna övertidstimmar pga förseningar och annat. Så det såg inte så hemskt ut först, men det blev ganska jobbigt. Igår var jag helt slut när jag kom hem så det är skönt att få pusta ut idag.

Till morgonkaffet möts jag av svarta rubriker om totalstopp i tågtrafiken på Västra stambanan, den mellan Stockholm och Göteborg. Ett arbetsfordon har spårat ur vid Väring och inga tåg kan passera. Jag dricker mitt kaffe och är själaglad att jag inte jobbar just idag. Det hade jag inte orkat med. Jag vet på ett ungefär hur det blir. Bussersättning och/eller omledning via Nässjö. Det var ju så på min allra första AGS-tur. Ett kontaktledningsras (vid Väring!) gjorde att vi fick åka från Katrineholm via Nässjö och så tillbaka på ordinarie spår i Falköping. En extrarunda som den gången tog 3,5 timmar..... Och i onsdags när det var fel på en växel. Var fanns den tror ni? Jo i Väring!

För några år sen var det ett X2000-tåg som brann vid Väring

Det händer mycket saker vid just Väring. Det är tydligen ett känsligt avsnitt på banan. Man får hoppas att dom får ordning på det snart.

Skickar ett stort fång sympatikramar till mina kollegor på tågen idag. Ni är BÄST!

Serveringsrekord

På onsdagen hade jag en vändtur till Stockholm. På vägen upp var tåget bara halvfullt och jag hade bara en att servera. På hemvägen däremot, där hände det grejer! Till att börja med var tåget helt fullsatt. Dessutom hade jag sammanlagt 26 personer att servera i 1 klass. TJUGOSEX!!! Det är ovanligt många och helt klart nytt rekord för mej. Tyvärr hade vi ingen extrabefattning utan jag fick ta alltihopa själv. Inte för att det gör mej något. Jag stressar inte upp mej i onödan och jag kan ju bara göra det jag gör i en takt som känns bra. Min kollega i bistron hade fullt upp med den. Tyvärr blir det ju saker som inte riktigt hinns med när man bara är två och det är mycket att servera. Som den lilla detaljen att kolla biljetter i 2 klass. Det som i och för sej var bra med just vårt tåg var ju det faktum att det var fullsatt. Det är svårt att fuskåka då.

Från Stockholm hade jag 18 stycken att servera. Dagens rätt och räksmörgås. Flera av resenärerna ville ha alkohol till maten. Då har jag en bärbar kortläsare och skrivare som jag tar betalt med. Det där kan krångla nåt alldeles förfärligt men just denna dag flöt allt på som det skulle. Jag serverade, tog betalt och dukade av samt kokade kaffe och höll snyggt. Det tog sin lilla tid. Jag tog en 2-minuters andasutpaus strax innan Katrineholm. Där kom nästa gäng som ville ha mat. 8 stycken nya. Föraren skulle också få. Han fick en cola.

Japp! Det är Mannerström som har ett finger med i hur SJ:s räkmacka smakar nuförtiden. Gott!

Nästa lilla andasutpaus kom strax innan Skövde. Då gick jag till bistron för att titta till kollegan där. Kanske fylla på lite i montrarna, kanske lösa av för ev toalettbesök, kanske t o m får lov att sätta ner rumpan i tjänstekupén, ringa felanmälan och kolla anslutningarna?

Jag hann väl precis göra det då det blev tvärstopp pga nån växel som krånglade. Prognos på när vi skulle komma vidare fanns inte. Suck. Det blev till att ringa Trafikledningen och förvarna om att alla mina 46 resenärer som hade anslutningar i Skövde troligtvis inte skulle hinna med dom. Jag ägnade mycket tid åt att försöka klura ut vilka andra tåg och bussar som kunde bli aktuella. Ingen lätt uppgift då man inte vet när man rullar vidare. Jag fick flera gånger ropa ut i högtalarna att informationen var att det tyvärr inte fanns nån information. Ingen rolig situation. Det tyckte inte föraren heller som annars var oerhört hjälpsam med att ropa ut den lilla information som han hade. Det var Viggo som körde och han är bra på sånt.

40 minuter senare rullade vi äntligen vidare men i och med att vi kommit ur vår tidtabell så fick vi finna oss i att åka bakom ett pendeltåg sista biten. Summa summarum 52 min sen ankomst.

Men återigen; folk som reser med tåg är luttrade. Inte en sur min, ingenting. Tvärtom glada miner och tack. Jag förundras. En och annan borde ju rimligtvis vara i alla fall lite irriterad, men nejdå. Dom visade i alla fall inte nånting gentemot oss ombordare. Det är jag väldigt glad för. TACK! För det är klart att varken Viggo eller vi ombord tycker att det är roligt att komma sent fram. Och jag VET att alla förare gör allt dom kan för att vi ska klara tidtabellen. Men ibland går det bara inte.

Långkalsonger på

Vintern tog sej tillbaka och lade sitt vita täcke över Sverige. Det ställde till det en hel del både på vägar och järnvägar. Jag hade en sen tur till Skövde på söndagskvällen. Där skulle jag sova för att sedan ta mej tillbaka till Göteborg dagen efter. Vägen dit slutade med ca en timmes försening. Vår stackars förare fick ge sej ut i mörker och snöyra för att skotta loss snö och is från fastfrusna växlar. Växlar som fryser fast när elvärmen som är tänkt att tina upp dom inte funkar. Det var samma sak morgonen efter fast då var det åtminstone dagsljus och uppehåll.

Det var väl ingen resenär som var direkt ilsk för det. Dom flesta förstår ju att det knappast är SJ:s fel att det kommer snö. Jag ropade ut i tåget att föraren var ute och skottade och att han därmed var dagens hjälte. Det tycker jag att han var.

Och långkalsongerna har plockats fram igen.

Bilder från Skövde station och från bakhytten på väg hem.

       

 

Flamman

Då och då händer det att det åker nallar och andra mjukisdjur på våra tåg. Det är skolklasser som skickar ut sina maskotar på äventyr och vill att vi ska ta kort och sen maila och berätta lite. Om var dom är och vad dom har gjort. Jag tycker det är lite roligt så jag brukar skriva ett litet mail. I början av veckan hittade jag den här lilla krabaten. Hen heter Flamman och det var klass 2A i en skola i Kalmar som skickat ut henom. Jag tog några kort och skrev ett mail.

 Hej klass 2A!

I måndags, den 27 februari, åkte jag X 2000 mellan Göteborg och Stockholm. Först satt jag i bistron en liten stund men det blev så tråkigt så jag pratade med hon som var "chef" ombord. Folkes flicka hette hon. Det var hon och "Lisa" som jobbade den dan. "Lisa" hade hand om bistron. Folkes flicka kollade alla biljetter, visslade på stationerna när det var klart att åka och hade hand om servering i 1 klass. Hon tog med mej till 1 klass och jag fick provsitta en sån fåtölj. Mycket bekvämt ska jag säga! Mycket bättre än 2 klass. I 1 klass är det mycket lugnare också, inte så mycket folk. Många sitter och jobbar med sina datorer. Dom som åker där har betalat lite mer så dom är lite "finare". T ex satt en kändis lite längre bort i samma vagn. Fast Folkes flicka sa att hon försöker behandla alla lika. Sen fick jag vara med när hon gjorde utrop, alltså att hon ropade ut ett meddelande i högtalarna. Det ser ut som en vanlig telefonlur, en sån där gammal som man hade förr. Jag fick också testa men det var ingen som förstod vad jag sa. Det är roligt att åka tåg! Man får vara med om mycket.

Ha det så bra alla! Vi ses!

hälsar Flamman

En sväng till Malmö

Torsdag eftermiddag åkte jag en bistrotur till Malmö. Vi kom fram lagom till solnedgången och eftersom jag hade långrast tog jag en promenad bort till Västra hamnen och kollade på havet och bron och solnedgången. Det var fantastiskt vackert! Jag såg också flera fågelsträck som flög i v-formation norrut. Ett härligt vårtecken!

Mars

Välkommen mars, första vårmånaden!

Regnet smattrar mot rutan men det är ändå en ljusare dag idag än det var igår. 8 minuter närmare bestämt!

Jag har slutat med långkallingar och mössan är oftare i väskan än på huvudet. Jag har hört koltrasten drilla och hackspetten slå sina virvlar. Krokus och snödroppar har man sett och skatorna går runt och letar pinnar medan dom småpratar med varann. Jag har även sett en motorcykel - inte parkerad utan i full fart på E6:an! Det måste ha varit en riktig fantast. Och i GP idag läser jag att första tranan siktats vid Hornborgasjön.

Det är klart att det finns nog lite vinter kvar innan det blir riktig vår, bakslag brukar alltid komma, men det känns ändå så mycket lättare att andas när man vänder almanackan från februari till mars. Det är också roligt att samla vårtecken. För mej är det allra finaste vårtecknet tussilago. Tätt följt av gatusopning. Och bofink! Men det blir inte förrän i april det.

På SJ finns bara sommar och vinter vad gäller uniformsreglerna. Sommar är det 1 maj till 30 september och då får vi som har kjol använda ljusa nylonstrumpor istället för svarta. Det ser jag fram emot!

Bohusleden, mars 2016