Sista inlägget?

Uppmärksamma bloggläsare vet att jag står inför en långledighet från jobbet. Det ska bli stambyte i fastigheten och nu har turen kommit till min lägenhet. Eftersom det blir mer eller mindre obeboeligt i ett antal veckor så har jag beslutat mej för att ge mej ut och resa. Resan startar fredag morgon och eftersom jag jobbar ända in i kaklet (torsdag) så blir detta sista inlägget. Kanske t o m allra sista?

Jag har inte bestämt mej än. Bloggen skulle ju handla om att byta jobb vid 55+. Det har jag gjort. Sen övergick det till att handla om tåg och tågvärdsyrket. Det har det gjort i 15 månader nu. Det finns kanske inte så mycket mer att berätta? Det har dessutom varit lite snålt med kommentarerna tycker jag, hrm hrm. Det blir en ensidig monolog rätt ut i cyber, och inte just någon feed back. Då är det på sätt och vis bättre att lägga tid och energi på mail. Då får man - förhoppningsvis - svar.

Jag får fundera på detta. Se hur det känns längre fram i höst. Skulle beslutet bli att jag lägger ner så säger jag här och nu TACK och HEJ till alla läsare. Det har varit roligt att skriva och bloggen har funkat lite som en dagbok för mej själv också och dagböcker är viktiga böcker.

På fredag sticker jag! Jag börjar med att se mej om i Sverige. Öland bl a. Sedan blir det tågluffa i en månad. Paris och Barcelona är det enda jag vet säkert. Jag har bokat sittplatsbiljetter och jag har bokat hotell. Sen får vi se. Jag ska träna sidorna Flexibilitet och Spontanitet tänkte jag.

Ha det så bra. Vi kanske "ses" igen.

Mitt favorittåg X2000!

Nära ögat

I senaste inlägget "Orken slut" berättade jag bl a att jag bytte bort en AGS-tur på tisdagen till en bistrotur. När jag kom till jobbet fick jag veta att den turen jag bytte bort var inblandad i en olycka i Stenkullen..... Jag tackar ödet, änglarna, gudarna eller vad man nu tror på, att det inte var jag som var med där. Det var exakt det jag menade med att avsäga sej ansvaret som AGS när man inte känner sej 100. Nu får vi aldrig veta ifall jag hade klarat av situationen men som jag känner det idag så är jag enormt tacksam att jag slapp.

Livet är skört. Rätt som det är så finns vi inte längre.